Gryning

Gryning

lördag 26 juni 2010

Valan, mitt smultronställe


Kungsleden förde mig från bilparkeringen till Valdalsbygget, en gammal fäbod, som nu blivit raststuga. Där möts förbipasserande av den här uppmärksamma grönbenan.


Vandrare får räkna med att bli noga påpassade så de inte gör något olämpligt med fågelns avkommor. Min väg fortsatte ytterligare en bit efter leden men för att nå mitt mål vek jag av ner mot Valan. Jag försökte hitta en väg förbi snåren av enbuskar, vilket inte var helt lätt men så, äntligen framme!


Det var dags för en längre rast och förberedelser för det kommande fisket. Valan brukar ge mig någon öring till mat, om jag bara visar en aning har tålamod och rör mig försiktigt längs de sanka stränderna. I år var vattenståndet ovanligt högt vilket gjorde fiskandet än mera vanskligt.

Två platser bedömde jag som säkra nog att fiska vid. Den ena var vid forsen uppe till vänster och den andra fanns precis nedanför den här forsen.

Bägge gav mig fisk så det räckte lagom till kvällsmat och frukost. Nöjd med resultatet tog jag kaffepaus för att njuta av livets möjligheter i ödsligt men rikt land.


Jag hade fått vad jag ville ha och mer till. Det var dags att tacka för sig och vandra tillbaka. Nu väntade en lång uppförsbacke till bilen. Vägen hem var dock mindre risig och bjöd på positiva överraskningar. I en björk satt ett stort fällhorn och inte långt därifrån lyste det andra på marken. Väder och gnagare hade gått hårt åt hornspetsarna.

Bägge hornen har nu återförenats i björken. Jag hittade fler trevliga skönheter.

Jag vet inte vilken art det är men jag gissar på myrtrollslända, Leucorrhinia dubia. Snart var jag åter uppe på Kungsleden och traskade på en stund tills jag åter var framme vid Valdalsbygget och mötte dess väktare, grönbenan.

Det kändes skönt att få slå sig ner på bänken vid raststugan men myggen ville ha mer av mig än jag ville bjuda på så vilan blev kortvarig. Det var dags att ge sig hem och förbereda mat och nästa dags fiske.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar