Gryning

Gryning

onsdag 23 maj 2012

Om ett 50-års jubileum och det som innan varit - del2


Vid 15-tiden i lördags återvände pojken, som nu blivit en tämligen fet man, och många kamrater från den egna och parallellklassen till skolgården. Alla konstaterade att alla såg ut som förr men man kunde inte placera rätt namn på dem. Nåja, det var nog en smula överdrivet sagt men vi som inte varit dominerande i klasserna var oftare tvungna att presentera oss. 

Snart var ”alla” där och hade välkomnats och så bar det av mot festlokalen i en annan del av Östhammar. Medan vi letar oss dit kan det kanske passa sig att titta på en del bilder från stan. Pojken, som nu blivit en tämligen fet man, hade passat på att turista ett par timmar innan begivenheterna skulle börja.

Skolan ligger ju bara en handfull meter från Östhammarsfjärden. Intill finns holmen där pojken, som nu blivit en tämligen fet man, startade denna berättelse. Han var så tillbaka på holmen igen och gick ut på klipporna. Dit ut tog klassernas gamla teckningslärare sina elever. Sen fick de försöka åstadkomma en bild av något man såg där eller därifrån och trodde sig klara av att återge med blyertspennan. Kanske ska man se det som ett slags diagnostiskt prov.

Ute på fjärden for en båt fram och tillbaka. Pojken, som nu blivit en tämligen fet man, antog att där pågick förfinade inställningar av motor, propeller och andra trimmanordningar inför någon kommande båttävling.

Båten fick den tämligen fete mannen att minnas en skoldag då hans gamla matematiklärare hade ledig eftermiddag och tog ut sin lilla vita sportbåt, Flygfisken, i yviga svängar och mycket svall och lät Mercuryn få bränna ur så mycket det gick. På den tiden hade Mercury vit motorkåpa och fartens tjusning tilltalade också stadgade lärare med kvarvarande bus i håg. Den gula båtens framfart övervakades av en havsörn med enträgen och skränande uppvaktning.

Längst ut på intill vågskvalpet vilade två fisktärnor. Pojken, som nu blivit en tämligen fet man, mindes att det var såna han försökte rita av den sköna augustidagen då eleverna satt där ute på stenarna och åter insåg sina begränsningar.

På den tiden fanns ett kallbadhus på holmen. Det var också en populär plats för äventyrslystna skolpojkar. Det var förbjudet att vara där och framförallt klättra på det som nu händelsevis möjligen gick att klättra på. Hade det varit tillåtet hade nog ingen tänkt tanken att försöka. Kallbadhuset revs men behovet att få bryta mot förbud och andra tabun kvarstod. I det läget började de värsta våghalsarna att via stuprör ta sig upp på skolans tak och vidare in i tomma utrymmen i tornen. Det stod nämligen pingisbord där och pingis ville man spela.

Pojken spelade inte pingis. Hans bollsinne var obeskrivligt lågt. Däremot gillade han att spela whist. Helst skulle det ske dolt ty enligt skolans regler var kortspel inte tillåtet. Lunchrasterna satt han och tre likasinnade i en av sjöbodarna och visade svart eller rött!

Skolans gymnastiksal fanns i området bortom sjöbodarna. Platsen kallas Sjötorget. På vintrarna spolade man en hockeybana där. Sommartid användes sandplanen för andra lekar och idrotter. Nu har den gymnastiksalen fått nya funktioner och en allmän uppsnyggning av parken pågår.

På den tiden, då pojken fortfarande var en vanlig odåga, fanns en jämgammal elev vilken på grund av sin faiblesse för egentillverkade sprängämnen kallades Kanon. Han prövade vid ett tillfälle att smälla av en laddning i parken intill Sjötorget. Det gick nog väl för alla men den man som intet ont anande råkade spatsera förbi stenen där laddningen just då briserade kan möjligen ha fått anledning att byta underkläder.

Gamla parkträd har nu fått nya former. Av dem har det blivit statyer.




Det återstår väl bara att skapa något med varg och björn också för de finns ju också i stadens närhet. Pojken, som nu blivit en tämligen fet man, vandrade mot hamnen och marinan. Även där finns mycket gamla sjöbodar.

Därefter fortsatte han fram mot Krutudden. Han gick inte över bron till badplatsen men mindes såväl baddagar som danser på dansbanan.

Det var till ett annat ställe han skulle. Där fanns också gamla hus och fornminnen. En tavla berättade om Östhammars första tid.

Det är uppenbart att folket i trakten redan under unionstiden hade sin egen syn på vad som var rätt och riktigt.

Efter att ha tagit denna historielektion var han framme vid det hus där 50-årsjubiléet skulle gå av stapeln.

Det blev ett mycket trevligt kalas. Ett stort TACK till alla som arbetat för att åstadkomma detta jubileum och gjorde så att den blev en så lyckad fest!

Dessvärre vägrade kameran att åstadkomma foton av visningsbar kvalitet så ni slipper se alla festglada människor! Dock till nästa gång - och den bör väl inte behöva vänta 10 år på sig - kanske det går att få se nya foton.

16 kommentarer:

Märit i Mariehem sa...

Vilken fantastiskt vacker uppväxtmiljö du har!
Förstår att Roslagen hyllats så ofta i ord och ton.

Roligt att träffa alla gamla skolkamrater, varav många väl knappt går att känna igen, efter så många år!

Njut nu riktigt av att vi äntligen fått sommarvärme!

BeBest sa...

Jag njuter så mycket jag orkar av värmen. jag har det nämligen fortfarande lagom svalt inne.

Var plats har sina smultronställen, pärlor och guldkorn och jag har här visat några av Östhammars.

Det var fantastiskt att få möta skolkamraterna igen. Jag har inte sett de flesta av dem sedan 1992 tror jag, jo en men det är 5 år sen senast i det fallet.

Anonym sa...

Utnämner Dig till turistambassadör för Roslagen! Gammelhus där Kvarngården ligger ingick i min Morfars ägor. Hans bondgård bestod av jord i ett långsmalt skifte som sträckte sig från Ed till Söderön. Han sålde nog Gammelhus på 20-talet till Godtemplarna tror jag. /Britt

BeBest sa...

Tack Britt men jag är inte så ofta däruppe längre! Därför strosade jag runt en stund för att samla intryck och spara några av dem i kameran.

Lennart sa...

Där ser man vad en händig karl kan göra med en motorsåg och nåra gamla träd.

Om vi nu ska få ett nytt torg, så kanske det vore lämpligt att berörda parter tog kontakt med den där killen...

BeBest sa...

Det finns mycket trä att såga i i den här stan så det vore kanske en idé att höra vad han vill ha för att såga till en stubbe.

baraenbildavmig sa...

Jag säger som Märit ovan: Vilken uppväxtmiljö! Inte underligt att du längtar dit ibland.

Trädskulpturerna fascinerar mig. Tänk att kunna skulptera med motorsåg, om det så är i trä eller is! Jag såg den danske trädskulptören Jørn Rønnau i aktion i Århus en gång. Hans skulpturer finns nog på lite olika ställen i Danmark, men det var i en park i Århus jag såg dem.

Hillevi sa...

Hej du "fete man" - du gav mitt Östhammar ett mycket personligt ansikte och jag ska minsann hitta eluttaget mm. Sådana här berättelser är unerabara - tack!

BeBest sa...

Men HEJ! Det var länge sedan ... och det är minsann minst lika länge sedan jag besökte din blogg! :)

Det syns ju på flera av fotona var uttaget sitter där nedanför rektorns kupa.

Boel sa...

Tack Börje för fin rundtur i Östhammar. Jag var där för några år sedan och såg också hur vacker stan faktiskt är. Men under skoltiden var det tämligen grått och gammalmodigt... Och pyttelitet... Jag tycker att det är dags för dig att börja teckna igen, för det var du jättebra på förr. Borde finnas kvar.

BeBest sa...

Tack själv!
Tecknandet har jag lagt åt sidan. Jag har försökt men känner att jag inte ens når fram till ruta ett längre. Jag har inte koordinationen mellan hand och öga kvar. Den sista teckningen jag gjort och som tål att visas är ”Rungubben”. Den är klurigare än man först tror. Det räcker inte med att kunna läsa normalrunor för att läsa hela budskapet.
http://bebestblogg.blogspot.se/2010/06/nutida-saga-i-forntida-drakt.html

Anonym sa...

Så kul det var att träffas, o så helt underbart du skriver o återger dina upplevelser. När jag läste så kom många egna upplevelser tillbaka men framförallt fick jag en bild av dig då o nu.
Östhammar var ju alltid bara en plats jag reste till o ifrån, Hargshamn var ju mitt ställe på jorden.
Tack för att jag fick vara med dig under dina två timmar inna vårt 50 års jubileum
Margreth

BeBest sa...

Tack Margreth!
Även jag fick en förändrad bild av dig och det var synnerligen positivt. Den nya bilden visade på en vis insida som väl gick i par med utsidans skönhet. Den insidan hade jag helt missat innan!

BeBest sa...

Då man ständigt vistas i en miljö vänjer man sig vid sin omgivning och blir blind för många av de kvaliteter den har. Nu då jag återvände såg jag på min gamla kommun med andra ögon. Eftersom min vardag inte längre är kaotisk var jag heller inte stressad utan hade tid och lust att knalla runt och filosofera och minnas en svunnen tid. Motorsågsskulpturerna är nya och vad jag förstått har det varit något av ett folknöje hos allmänheten att se djuren och fåglarna få komma fram ut det träd de suttit invuxna i. Jag tycker skulpturerna är ett trevligt initiativ, som definitivt höjer livskvaliteten i och det konstnärliga anseendet hos kommunen.

kanske en annan gång sa...

Fint dokumenterad rundtur, tack för det! Jag har varit i Östhammar men det var länge sen, kanske blir det en tur i sommar, ser ut att vara ett fotovänligt ställe.

BeBest sa...

Tack ska du ha!
Östhammar och för den delen även Öregrund har många gamla hus och fotograferings- och inte minst promenadvänliga miljöer kvar än. Lättast är att komma till innan turistinvasionen sätter in. Därefter kan det bli trångt på de smala gatorna. Jag koncentrerade mig på de ställen vi elever ofta gick förbi eller vistades i men vi var ju också inne i stan och fikade. Det fanns många fik på den tiden.

Skicka en kommentar