Gryning

Gryning

måndag 21 januari 2013

Minnesfragment från i fredags


Det var kallt och sol från klar himmel. Alla väderkartor visade att så skulle det fortgå under hela dagen. Solsken har vi inte blivit bortskämda med, varken i december eller november, så nu gällde det att ta vara på tillfället så länge det varade.

Väl påpälsad tog jag kameran i fickan och ett gäng kassar med tomma förpackningar i nävarna och gav mig av mot återvinningsstationen. Då det var gjort mötte jag en gammal kvinna, vars rollator inte hade hjul avsedda för utomhusbruk. Hon skulle också lämna sopor men hade svårt att ta sig fram i den hala och gropiga snömodden. Jag frågade henne ifall jag fick hjälpa till med kassarna och det gick för sig.

När så detta var gjort skulle jag bestämma mig åt vilket håll jag ville gå. En väg jag inte gått på länge kunde vara lämpligt att börja med och kanske på något vis även hinna med att passera Krämbol innan solen sjönk under horisonten. Första anhalt fick bli Backa Gård. Jag följde Värmbolsvägen.

Vid Backasjön försökte jag mig på ett antal motljusbilder. Resultat fick knappt godkänt. Vägen vid Ekhaga upp mot Backa Gård bjöd inte på något extra uppseendeväckande eller spännande men intill skogsbrynet mot de gamla beteshagarna stod tre hjortar. De sprang undan men inte särskilt långt. Inne bland granarnas skuggor stannade de och jag kunde av färgteckningen på baken förstå att där bland träden i sluttningen 50 meter bort stod kronhjortar, en vuxen hind och hennes årskalv, samt en fjolårshind. Kanske även den var hennes med tanke på hur tätt de höll ihop. Bilderna håller inte för att visas offentligt men blev ett bra minne.

En kille med en liten lös hund kom och vi tittade på hjortarna tills de fått nog av oss och min kamera. Grabben berättade att han för en tid sen vid Krämbol sett spår som han först trodde var varg men senare förstått att de kom från en mycket stor och orädd räv. Den hade han senare fått se på håll.

Hagarna vid Backa Gård bjöd på vackra vyer. Jag lyckades med dessa foton men eftersom jag hoppas på fler liknande tillfällen spar jag dem till dess. Man ska inte tjata sönder sina få motiv i onödan! Längs min väg mot Krämbol hann jag samla på mig många granna foton av solbelysta björkar bland hagar och skogsbryn, vackra men lika intetsägande som mannekänger.

Eftersom det gnistrande snölandskapet låg under flödande sol, tänkte jag försöka mig på en vy över Viren. Den sjön borde bada i solsken och ha gnistrande vit snö på isen. Viren har jag fotograferat många gånger men inte under dessa förhållanden. Jag tog mig fram till den position jag brukar använda. Det är där sjön rinner ut i ån och just där i strömmen brukar det vara isfritt. Nu låg vattnet under en närmast ogenomtränglig dimma som hindrade mig att fånga den vy jag hoppats på men vände jag blicken åt sidan och såg mot solen ...

Nu visste jag vart jag skulle bege mig medan tid var! Solen hade börjat stå lågt och behövde hitta luckor mellan träden för att få ner solskenet till snön men där det lyckades, så skämdes inte resultatet för sig!

Kalldimman över vattnet följde ån och solljuset manade på den. Snart skulle solen hitta nästa lucka mellan trädtopparna. Försiktigt började de blekgrå dimslöjorna byta nyans.

Då solen fått öppet spår ända fram till bron blev hela ån förgylld.

Solen sjönk ytterligare och började åter skuggas. Kalldimmans färg drog mot rött.

Så upphörde färgspelet. Skuggorna djupnade och fälten började få blågrå toner. Jag kunde, väldigt glad över det jag fått vara med om, gå hem igen. Det jag nyss fått uppleva hade jag väntat på i tre år.

Jag fick även en extra bonus. Den stora räven fanns i kanten av en åker. Den tycktes närmast road vid anblicken av alla de jäktande motionärerna ute på Krämbolsvägen. Med en annan kamera, teleobjektiv och ett stabilt stativ hade det gått att få ett mycket bra foto av räven. Den satt stilla i säkert fem minuter. Mina bilder visar vad där fanns och att räven då och då vred på huvet men fotona visar även ett halvt hektar mörkt skogsbryn och och en i skugga lagd åker. Nu vet jag att räven med den vackra pälsen finns där och det kanske kommer fler tillfällen om man ger sig till tåls. Rävjakt med kamera är något annat än den jakt jag berättade om under februari och mars förra året.

Solen sjönk under horisonten och himlen tonade över mot lila, rött, orange och gult. 
Kvällen var på väg och jag var lycklig.

18 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Klart att du var! Så makalöst vackert! Något sånt har jag aldrig fotat. Förstår så väl att du har drömt om detta, dimmornas gyllene dans över ån. Mäktigt, flyktigt, drömlikt. Grattis!

BeBest sa...

Ja som jag har väntat för att för att få till de här bilderna! Vad ska jag nu vänta på?

NatureFootstep sa...

äntligen fick du till det. Faktiskt bättre än mina. :)
Jag var ju till Södertälje i fredags men tänkte ändå på Krämbol. Försökte igår men då var det för varmt. :( Men nu fick jag ju ändå se att det inte var en engångsföretelse. Grattis!

BeBest sa...

Tack NatureFootstep! :)

Om mina bilder är bättre än dina vet jag inte men jag hade i alla fall tid att få med mig en hel drös foton att välja mellan. Dessutom hade jag ju studerat dina foton så jag visste på ett ungefär vad jag skulle försöka få med i bilden och var jag iså fall borde placera mig för att få till det så.

Jag börjar ana vad som kan bli januaribild i nästa års väggalmanacka! :D

imsys sa...

Stiligt! Bra jobbat!

baraenbildavmig sa...

Du kommer nog på att det finns många motiv att längta efter och drömma om. En vinterräv?

BeBest sa...

Ja en livs levande fullpälsad räv mot gnistrande vit snö med solljuset spelande i pälsens strån vore något! Det skulle på sitt sätt klå Bruno Liljefors berömda tavlor med vinterrävar. Han använde sig gärna av uppstoppade djur för att få exakthet i kompositionen av bilden!

BeBest sa...

Tack Imsy!

baraenbildavmig sa...

Du ser!

Kollar igen - underbara bilder. Vad nöjd och glad du ska vara!

Märit i Mariehem sa...

Men vilka konstfoton du visar idag! Helt makalöst vackert!

BeBest sa...

Jag är väldigt glad att jag lyckades komma rätt den här gången. Nu behöver jag inte jaga det här speciella ögonblicket igen ... Men får jag bara råd med den kamera jag vill ha, så börjar en en ny era och då kommer jag nog vara åter vid bron en dag då solen skiner och temperaturen ligger runt -15°C. Det är ungefär så kallt det måste vara för att kalldimman ska bildas.

BeBest sa...

Tack Märit! :)

Då jag gav mig ut hade jag inte den minsta tanke på att få just de här fotona. Jag såg framför mig möjligheter till vackra solbelysta vyer med rimfrost och snö i träden. Det var först då jag stod där vid sjön som jag insåg att att den efterlängtade stunden nog var inne och det nu var upp till mig att göra något bra av de minuter dimmorna skulle vara solbelysta.

Anonym sa...

Härligt att få känna lycka. Du fick fantastiska bilder av dimälvorna som kommer dansande fram på vattnet med solen i släptåg! Jag plockade hem dem på en gång då jag vet att jag får det.

(Tack för att du hjälpte tanten. Sådant tycker vi om).

Anonym sa...

Fångar du även Räven har du gjort stordåd men det är ett mycket svårt uppdrag, men kanske ändå om han blir tillräckligt tam. Du har ju sett den nu i alla fall så vi får se. / Monika

BeBest sa...

Var så god!

Jag kände mig väldigt nöjd när jag gick hem och än gläds jag åt att jag äntligen fick möjlighet att ta de fotona.

Men nu är det en gammal merit på väg mot att bli skåpmat. Ny väntar hoppas jag.

BeBest sa...

Räven lär inte komma fram på beställning. Det är endast turen som kan hjälpa mig då. Jag har sett räven en gång. Det kanske blir allt jag får se av den.

NatureFootstep sa...

det var mycket kallare när du var där så du har fått mera imma än jag fick. Därför snyggare. :) Riktigt roligt när alla parametrar stämmer. Enl SMHI ska det ju bli kallt imorgon igen. Kanske testar då. :)

BeBest sa...

Gör så! Jag kommer nog dit jag också men hinner inte idag.

Skicka en kommentar