Gryning

Gryning

måndag 18 februari 2013

59 dagar in på solvarvet


Ibland då jag tycker det är långt till våren brukar jag räkna bakåt från midvintersolståndet. Jag räknar så långt bakåt som det antal dagar som passerat sedan årets längsta natt genomlidits. Det var faktiskt för 59 dagar sen. Vi har överlevt såväl julstress som nyårets fyrverkerier och till och med hunnit glömma en del av det eländet. Räknar vi bakåt som jag ibland gör så är vi inne i slutet av oktober. Då var det fortfarande sommartid. I år får vi vänta ytterligare 41 dagar till det blir ny sommartid. Nåja, tids nog blir det även sommar på riktigt men vi ska avnjuta våren först!

Häromdagen gav jag mig en disig förmiddag ut i verkligheten. Det var töväder och hög luftfuktighet. Snön var formbar och sög åt sig av fukten. Isarna låg med ett beigemarmorerat snöglopp över sig och två män var i färd med att ställa ut sina angeldon. För en fiskeintresserad människa som jag blev nyfikenheten för stor. Jag travade ut i snösörjan och så pratade vi fiske i minst en halvtimme innan jag kom ihåg att jag egentligen var på väg till affären för att få hem lite potatis och frukt. Sen pratade vi nog en kvart till och jag hann med att få en bild av vädret.

Just nu skiner solen men det kan nog bli ändring på det. Under eftermiddan återkommer snöfallet tror vädergissarna. Jag har ett annat fall att lösa. Det är tvättdag. Det brukar innebära mycket kutande mellan lägenheten och tvättstugan. Visst är det bra att man får motion utan att ha bett om det!

8 kommentarer:

Libra sa...

Ja tänk alla stackare som har egen tvättmaskin och går miste om all motion vi övriga får när det är tvättdag. =)

baraenbildavmig sa...

Skicka hit solen genast! Det är trevligt med små pratstunder på vägen till affären, tycker jag mig minnas. Vad hoppades fiskarna få på sina don?

BeBest sa...

Ja tänk sån tur vi har och inte behöver vi betala dyra gymkort heller!

BeBest sa...

Jag tror solen är på väg åt ditt håll nu för här har den inte synts till alls sen någon timme! Fiskarna hoppades få gädda men jag tror det viktigaste var att få komma ut. Den yngre av dem var i mina barns ålder och kanske hade jag åldersmässigt kunnat vara ett sladdbarn i den äldres syskonskara. De två männen verkade trivas tillsammans och medan jag var där kom ytterligare en äldre man dit, så kanske var dessa kontakter minst lika viktiga som fångsten. De hade inte fått något fram till dess lämnade dem. Kanske de skulle varit ute på isen långt innan soluppgången. Det brukar vara just vid den tiden som angelfisket fungerar bäst.

baraenbildavmig sa...

Jag fiskade i fiskbilen idag. Dyrt som tusan, men gott har jag erfarit!

BeBest sa...

En mycket säkrare fiskeplats är det och därtill kan man lättare välja vad man ska ha och hur stort! :D

Märit i Mariehem sa...

Tycker inte du också att tiden verkar snurra allt fortare?
Kanske beror det på att en gammal hjärna inte upplever lika mycket som när man var barn, och därför verkar tiden kortare...

BeBest sa...

Helt klart är det så att man inte hinner med att göra lika mycket nu som förr fast å andra sidan hinner man med att göra sånt som man förr aldrig gjorde.
Jag skulle nog aldrig i tonåren kommit på tanken att skriva något alls. Då var skolans uppsatsskrivningar en plåga som man höll sig långt undan på den tiden man själv hade möjlighet att styra sin fritid.
Skrivandet har kommit senare. De första försöken att göra mig lustig i ord och bild kom under lumpen. Sen har det byggts på.
Tecknande har väl inte fått samma uppmärksamhet so det fick då jag var yngre men ordvrängerit vid tangentbordet och i tanken har tagit mycket tid. Sen har ju det där med fiske och foto också krävt sin tribut av tid och ork.
Jag gör just inget av värde idag heller men jag har fullt upp med att hinna med det!

Skicka en kommentar