Gryning

Gryning

tisdag 19 februari 2013

Apropå ingenting


Medan jag stod vid köksbänken och gjorde ordning det som nu är min frukost kom jag helt utan förvarning men möjligen en anledning att minnas en klasskamrat. Olle hette han. Hans stora intresse var film och filmstärnor. Han ägde tjocka böcker om hur inspelningar av beryktade storverk från Hollywood skapats. Detta var då helt vid sidan om mina intressen och är så än. 

Ett annat av Olles intressen var akvarier. Om akvarier och akvariefiskar visste jag inget på den tiden men där blev det med åren en ändring. Det har funnits dagar då hemmet hade fler akvarier än människor, hundar, katter, fåglar och rum tillsammans och i alla burkarna fanns det fler fiskar än det borde vara för att den biologiska balansen skulle fungera. 

Idag har jag endast något tillbehör kvar från den tiden men jag minns en udda sång som Olle sjöng och det var den jag nu nynnade på medan jag gjorde mina smörgåsar. Jag fick så för mig att jag skulle se om den fanns på på tuben. Det gjorde den och minsann inte inspelad av vem som helst heller! Mina damer och herrar tillåt mig presentera Jonny Cash.

6 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det är lustigt hur minnen plötsligt dyker upp. Jag kan tänka mig att vår sommarflicka skulle gilla sången på svenska, det handlar mycket om huvud-axlar-knä-och-tå nu.

BeBest sa...

Du får försöka knåpa ihop en översättning! :)

Libra sa...

Visst är det lustiga kringel-krokar våra minnen tar ibland. Det finns en fånig tv reklam som får mig att tänka på en födelsedag för länge sedan.
Bara för att jag ser en glidande isbit på en tallrik på tv står plötsligt en dag för 14 år sedan glasklar för mig. Ja nog är det lustigt alltid! =)

BeBest sa...

Ja plötsliga intryck och knepiga associationer kan få en att oväntat både glömma och minnas. Kanske är det bra för ens kreativitet att det är så.

Märit i Mariehem sa...

Det där med fisk verkar ha präglat ditt liv på flera sätt! :-)

Sången med Johnny Cash väckte återigen min slumrande fasa för ormar.
Det är med nöd och näppe jag klarar mötet med snokarna som vi här här då och då.

BeBest sa...

Det flödar ett naturintresse hos mig. Dämmer man det på ett ställe sipprar det fram på något vis på ett annat håll. Kanske är mina krukväxter ett substitut för skog, trädgård, åker och äng och mina vandringar bland sådana marker med kameran i högsta hugg ett sätt att äga något jag inte har eller kan sköta om men nu kan sitta vid min dator och njuta av utan odlarens vedermödor och ekonomiska bekymmer.

Skicka en kommentar