Gryning

Gryning

onsdag 20 februari 2013

Där kom ett brev ...


Som jag tidigare berättat tyckte min husläkare att han hörde ett annorlunda ljud från mitt hjärta än någon tidigare beskrivit i min läkarjournal. Han ville därför skicka mig på ultraljudsundersökning av hjärtat och aorta och den har också genomförts utan besvär.

Igår kom besked om utfallet av undersökningen i form av ett brev från min läkare. Han skriver ordagrant sålunda: ”Du har tidigare varit på ultraljudsundersökning av hjärtat. Denna undersökning visar inget uppenbart avvikande som skulle behövas följas upp. Inga som helst tecken på hjärtsvikt eller annan hjärsjukdom. Således normal undersökning.”

Som jag skrev den gången: Ja, ja, tänkte jag, än är det inte dags att blåsa det sista taptot!

12 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det var ju bra! Alltid roligt när någon bekräftar det man vet. Jag fick besked om att man inte hittat något avvikande i min hjärna, så förklaringen till den outhärdliga bakhuvudvärken har jag inte fått än.

BeBest sa...

Om hjärnan värker men i övrigt är felfri skulle jag undra hur det står till med tillförsel och avloppet från hjärnan. Stramar hals- och nackmuskulaturen åt om blodkärlen så venerna får svårt att få bort det ”gamla” blodet? Får man då värk brukar man spänna sig och sen är den onda spiralen igång där det ena göder det andra ... Fast det där har du väl hört till leda vid det här laget.

baraenbildavmig sa...

Nej, det är det som är det mystiska. Det verkar inte strama eller spänna. Och det finns inget uppehåll som det borde göra om det var spänningshuvudvärk. Det är på hela tiden.

Anonym sa...

Får väl närapå säga grattis! Att få ett sådant besked på att man är frisk är väl ändå det bästa besked man kan få. / Monika

BeBest sa...

Jag ska nog inte spekulera om det här. Mina lekmannakunskaper sträcker sig inte särskilt långt in på detta område bortom spänningshuvudvärk.

BeBest sa...

Jo visst är det så Monika! Jag ska försöka hålla mig frisk ett tag till tror jag! :)

Libra sa...

Nej det är verkligen inte dags för något Tapto på länge än! Snarare ett Preludium.
Så grattis till de positiva provsvaren. =)

Märit i Mariehem sa...

Härligt att få positiva besked!
Än finns allt mycket kvar att upptäcka i världen, så man behöver litet mera tid. ;-)

BeBest sa...

Ja visst är det så! Än har vi möjligheter att lära oss nya saker, se nya världen och hitta nya värden. Men det det är inte säkert att vi finner dem, om vi dröjer för länge i det invanda.

Det vi räknar oss tillgodo idag av det gamla, välkända, trygga kommer snart nog ändå att vara utan värde, när vi ersätts av nya krafter och tankar.

I det läget har vi bara vår egen lust på livet att gå vidare med. Det vi redan åstadkommit har vi endast minnet av men vi kan fylla resten av vår tid med andra upplevelser och möjligheter.

BeBest sa...

Det där med preludium kan nog stämma. Ett förspel till det som komma ska.

Förra året i maj var det 50 år sedan jag och ett antal skolkamrater tog realen. Vi återsamlades vid vår gamla skola och försökte identifiera varandra. Det hade hänt en del med våra utseenden under dessa år. Det var inte en skock tonåringar som möttes även om vi på sätt och vis återflyttades till den tiden då vi fick våra slutbetyg från skolan.

Vi var runt 17 år gamla då. Livet låg framför oss. Några skulle utbilda sig vidare, andra söka sig ut på arbetsmarknaden men för oss alla gällde att skapa någon slags framtid, hitta vår position i sammanhangen och göra en karriär inom det gebit vi satsat på. Därefter var det detta utstakade som gällde: Bygga sin plattform, bilda familj, hitta sin plats i yrkeslivet och gå vidare när man ledsnat på det som var.

Så höll det på ända till den dagen kom, då det var dags att börja en helt ny karriär som pensionär. I det skedet var man inte längre något annat än en nybörjare som människa igen. Det var nu man äntligen skulle få möjligheten att göra det man längtat efter eller just då kanske inte hade en aning om att man skulle komma att bli intresserad av. Där var vi då.

Jag är där ännu. Preludiet inför den nya karriären spelas för fullt! Yrkesrollen ger oss en identitet men den säger inte allt om oss. Vi är större än så. Jag är inte längre en skötare inom psykiatrin eller en utsliten nattpersonal inom äldrevården. Den identiteten säger ingenting om mig som människa och det är människa jag är, ingen yrkesroll, och som människa med en människas värde ska jag leva till den dag kommer då jag upphör.

Det kan få dröja lite med postludiet!

Anonym sa...

Klart att du ska.

BeBest sa...

Jag jobbar på det i lagom takt så jag inte tar ut mig i förtid! :)

Skicka en kommentar