Gryning

Gryning

torsdag 28 februari 2013

Himlen tar sig toner i färg


Under en klar himmel, blå som urblekta jeans, gick jag mot stadens centrum för att där få mitt hår klippt. Jag hade väl inga planer för vad som sen skulle ske, utan räknade med att det fick ge sig självt när det så var dags. Det enda jag visste var att jag inte skulle slösa en enda onödig sekund i affärerna eller på gatorna utan knalla hem igen.

Så blev det. Håret föll i långa testar över frisörskans golv och sögs upp i den praktiska dammsugaren. Jag betalade och begav mig hemåt under strålande sol. Det fanns tid för ytterligare en promenad mot Krämbol! Kanske skulle jag kunna hinna fånga några vyer med solnedgång. Den typen av foton har jag inte så många av. Jag kände ju till ställen där möjligheterna fanns men jag måste raska på för att vara på plats innan det var för sent.

Så kom jag då till Krämbol och började låta kameran fånga in ljuset medan solen sakta närmade sig skogskanten i fjärran. Ett par sångsvanar hördes på långt avstånd men de kom närmre. Till slut landade de på Lillsjön. 

Jag fortsatte att ta bilder från mina vanligaste fotopositioner och någon till. Skuggorna ökades på och de började sluka detaljerna i bakgrunden. Jag såg en råbock i skogsbrynet vid en av åkrarna. Avståndet var inte långt men den stod i skuggan och uppgiften visade sig senare ha varit för svår för min lilla kamera.

På andra sidan vägen fanns Lillsjön och i den simmade svanarna. Jag hade dem i en bra vinkel med fin kontrast mot en mörk bakgrund av blankt vatten ... då visade kameran att det var dags att byta batteri! Medan det utfördes kom en bil och stannade vid nästa glugg i vassen. Då kameran åter fått nya krafter hade svanarna lämnat vattnet och befann sig på iskanten. Jag stod kvar och försökte få till något snyggt av ett svårt läge. Detta blev resultatet.

Intill mig i ett bestånd av unga alar var det ett väldigt kvittrande. Det visade sig vara ljusgrå dunbollar med lång stjärt, ja, stjärtmesar alltså. Även dem försökte jag få kameran att fånga in men det gick väl sådär. Man ser fåglarna men mer är det inte! 

Bilen hade vänt och stannade intill mig. Föraren undrade ifall jag sett någon utter. Naturligtvis hade jag inte det men han berättade att han någon kväll tidigare haft tre stycken simmande framför sig i sjön. Nu skulle han fresta på isens hållbarhet och ge sig ut på en holme i sjön och hoppades hitta åtminstone något spår av dem. Den kvällen han såg djuren hade en simmat under den tunna isen och hastigt kommit upp vid hans fötter. Han hade blivit så paff att han inte hann med att fota. Det han då såg visade dock att det inte var sjöns bävrar han observerat.

Solen hann sjunka under horisonten medan vi pratade foto och djurliv. Himlen över oss färgades lilarosa och snön fångade upp det ljuset.

Mannen tog sin fotoutrustning och begav sig mot det grunda stället där han trodde han skulle kunna komma över till ön. Jag började knalla hemåt och stannade till vid den gamla linden. Den brukar jag ju alltid försöka få med på bild.

Här och var längs vägen hem stannade jag ofta och försökte få med bilder av den vackert mörka himlen men resultatet visade enbart att jag hade behövt ett bra stativ för att kunna lyckas med det. Själv är jag inte tillräckligt stadig på handen för att klara att hålla kameran absolut orörlig så många sekunder som behövdes för att de mörka motiven skulle kunna läsas in av kameran. Den minsta vibration och hela bilden blir precis så diffus som min planering av dagarna brukar vara.

10 kommentarer:

imsys sa...

Väldigt vackra bilder - som alltid! Stjärtmesar skulle jag verkligen vilja fånga på bild. De har varit i Tyresta i vinter men naturligtvis inte när jag varit där! Jakten går vidare!

Äldsta Dotra sa...

De sista två bilderna är galet vackra pappa.

Anonym sa...

Fint som snus igen! Och helt nytt i bloggen, bra för bilderna blev större men om jag också ska risa lite idag så är inläggen lite för nära varandra, skulle vara mer lättläst om det var lite mer luft mellan varje inlägg. / Monika

BeBest sa...

Tack Imsy! :)

Jag hade faktisk en hel del tur med ljuset och himlen. Där fanns enstaka tunna moln som hjälpte till att sätta färg på vyerna sedan solen sjunkit ner.

BeBest sa...

Tack ska du ha! :)

Jag har precis kommit hem från ett nytt försök att fånga kvällsljuset men ikväll fanns inga moln att tala om så färgerna har nog uteblivit.

BeBest sa...

Tack Monika! :)

Jag vet inte om det går att ändra på. Jag tror att mallen jag använte trycker hop alltihop så bloggen mest ser ut som en tätskriven inköpslista. Jag är själv inte helt nöjd med det men som sagt vet jag inte vad jag kan göra åt det utom att byta mall.

Boel sa...

Jag gillar dina trädbilder, fina vinklar och perspektiv. Träden blir personliga, tycker jag. Jag spar din lindbild i min målarinspirationsmapp. Stjärtmesar lever i familjer och ibland kommer de farande till äppelträdet utanför köksföstret vid stugan. De är så otroligt gulliga.

BeBest sa...

Tack Boel!

Du vet ju vilken lind det är även om du inte sett den i verkligheten. Du får gärna försöka måla av den eller varför inte virka din tolkning av bilden med ”Fågeltrampträdet”! :)
Stjärtmesar har jag sett någon gång per år men det här var första gången jag tilläts fotografera dem. Man ser dem på fotot och kan kansek gissa vad det är men mer än så duger inte den bilden till

Anonym sa...

Ok förstår.

BeBest sa...

Jag kan försöka med att lägga till en blankrad efter inläggets text men det påverkar inte avståndet mella raden där det står vem som lagt upp texten och nedanstående inläggs rubrik.

Skicka en kommentar