Gryning

Gryning

tisdag 12 februari 2013

I en annan dager


Vädret blev inte fullt så trist som prognosmakarna tyckte sig se i sin kaffesump. Fatum var att istället för snöfall föll solens strålar över oss då och då och det gick att ana en blå himmel där ovan molnslöjorna. Fotona jag misslyckats med under söndagens gråväder skulle nu tas om i bättre ljus. Kameran skulle få visa vad den kunde.

Första motivet där kameran skulle kunna rehabilitera sin heder handlade om ett stycke väg och en omgivning. I söndags visste kameran varken ut eller in och i vilsenheten fanns inget som helst fokus. Igår hade ljuset nått fram och kameran fattade galoppen direkt.

Ett gammalt träd som jag ofta sneglat mot och gillat grenarnas vindlingar i tillhörde de misslyckade motiven. Nu skulle det få en chans att komma fram i ljuset på ett annat sätt än det tidigare gjort. För att komma åt en bra position att fotografera från måste jag lämna vägen och ge mig ut i snön och upp på en kulle. Därifrån blev vyerna annorlunda och även om trädet fick ståta i någorlunda ensamt majestät på en bild så har det här fått finna sig i att stå ute på högerkanten och vifta med sina krokiga grenar.

Ett motiv som kräver sol och gärna motljus försökte vi oss på när det nu skulle braveras för syns skull. Svårigheten här är åtgärdad i bildredigeringen efteråt. Det löper nämligen flera ledningar över vattnet och skär av skogen men likt Alexander den stores sätt att lösa den gordiska knuten högg jag helt enkelt bort ledningsbågarna från fotot. Det ger en smula lustiga proportioner år bilden men ledningarna stör inte längre.

Nu ville kameran in bland träden och få visa att det minsann var en ren bagatell för den att ta foton av snöiga grenar. 
Nåja tänkte jag det har vi inte sett än och så knallade vi bort mot Krämbolsskogen. 
Den där busken fick jag inte ens göra ett försök på i söndags, muttrade kameran. 
Ok, då får du göra det nu då! Se bara till att snön liknar ett skummande badkar så blir jag nöjd.

Nästa anhalt blev Backasjön. Nu tänkte jag faktiskt vara snäll och låta kameran få ett simpelt motiv som belöning för att den trots allt försökt göra något bättre av det den tidigare misslyckats med. Kameran tyckte det skulle smaka att få en närbild på ett vilande gräsandpar i snön men fåglarna tolererade inte närgångna, stirrande fotolinser. Det blev däremot en annan sak om de fick lägga några meter vatten mellan sig och fotografen.

Så kom då allt i en annan dager och faktum är jag jag var något bättre till mods då jag kom hem igen.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Ljuset betyder mycket. Dina vattenbilder är alltid så vackra, jag kan tro att du var irriterad på ledningarna! Likt skummet i ett badkar blev det minsann och änderna ser nöjda ut där de simmar i säkerhet. Det röda i den bilden blir en välkommen färgklick!

Här lyser solen med sin frånvaro även idag så det blir fortsatt stilla liv.

BeBest sa...

Här är det också molnigt och tycks kunna så förbli ett tag till. Ledningarna syns faktisk lite av i vattnet men där stör de inte på samma sätt, som å de hänger med snö på sig tvärs över trädstammarna.

Märit i Mariehem sa...

Ljuset kommer visst till dina bilder i takt med att det återvänder till våra nejder.
Hoppfullt med blå himmel då och då!

BeBest sa...

Ja det glimtar till ibland, så kan man vara med då kanske resultatet blir lyckat men några garantier ges inte i förväg.
I gryningen i morgon skulle det kunna bli en smula sol men om jag orkar pallra mig ur sängen då vet ingen nu.

Skicka en kommentar