Gryning

Gryning

onsdag 27 februari 2013

Som ett rinnande vatten


Det var länge sedan jag var ung och energisk. På den tiden man var tvungen att lära sig saker till ingen nytta och det skulle kunnas utantill och rabblas som ett rinnande vatten. Att säga att det var till ingen nytta är kanske att ta i, för på så vis fick man ju något oviktigt att glömma, så man kunde ha kvar mera viktiga lärdomar.

Det har runnit mycket vatten sen dess och spåren suddats ut eller spolats bort. Vad som blev kvar är svårt att se eller minnas. De unga strida strömmarnas energi rinner undan och byter oförmärkt skepnad till värdigt makliga blankvatten där allt kan spegla sig utan att lämna något spår.

Vad bryr sig vatten om hur psalmverserna går?

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Något så vidunderligt vackert! Här skulle jag vilja utbrista i en psalm, men jag finner i ögonblicket inga ord. Annars kan jag fortfarande alla mina psalmer som rinnande vatten.

Märit i Mariehem sa...

Men det var kanske inte oviktigt att "lära" hjärnan att minnas på befallning. Strunt samma vad, men i vår generation var det bland annat psalmer.

Dina bilder är så vackra trots att de omges av kyla!

Varma hälsningar från Uppsala!
Märit

BeBest sa...

Jag kunde dem inte särskilt bra när jag gick i skolan. En anledning till det kan väl ha varit att jag hade skojigare saker för mig än att plugga. Nu har jag glömt dem helt tror jag.

BeBest sa...

Vissa hjärnor styr mera än andra och att befalla min att foga sig efter andras påfund var ett hopplöst företag. Där hjälpte inte ens försök att slå in kunskapen! Min hjärna tog mig ut på sina egna vägar i alla fall och gör så än!

Skicka en kommentar