Gryning

Gryning

måndag 15 april 2013

Att ha rätt inställning ...


... nej, det ska inte handla om människors attityder, utan om rätt inställningar på kameran. Det är sånt jag måste lära mig från grunden. Hitintills har jag mest låtit kameran få sköta sig själv och så har jag nöjt mig med att sikta på motivet och trycka av när väl kameran gjort sina egna beräkningar om hur det skulle vara. 

Den metoden fungerar ofta förvånansvärt bra men det finns tillfällen då kameran behöver få hjälp av någon kunnig person. Det är jag som ska leverera den kunskapen men jag har den inte. I tidernas begynnelse 2006 ägdes min kamera av en riktig fotograf. Han hade gjort en del grundinställningar vilka jag så att säga fick till skänks då jag köpte kameran året efter. Nu är det så att jag i min bekantskapskrets har en man med en kamera från samma tillverkare och han kände till mer om vad de olika alternativen i inställningsmenyerna innebar. Han fick också utöva lite handpåläggning och med dessa två mäns samlade åtgärder i grunden har vi fått klara oss.

Det har fungerat bra i de flesta fall men det är framförallt när ljuset sviktar som dessa åtgärder inte räcker. Då behöver kameran väldigt lång exponeringstid för att läsa in motivet med risk för rörelseoskärpa som följd. Är ljuset riktigt dåligt blir bilden kornig. Ni som kan det här med fotografering börjar nu mumla om ISO, bländare och exponeringstid. Det är detta och deras inbördes förhållanden jag måste lära mig att hantera.

Under den gångna helgen har jag för första gången gått igenom vad de olika inställningsalternativen innebär och vad dessa kan göra för resultatet beroende på hur de kombineras. Vissa av dem får tillsammans med andra en rätt extrem påvekan och det kan ju vara bra att veta så jag inte på grund av min okunnighet i bästa välmening förstör ett unikt tillfälle att få ett lyckat foto.

Bilderna här är från dessa tester. Alla blev inte särskilt bra men några dög direkt, som fotot av svanen här ovan, fast de flesta gick inte att rädda på något vis! De hamnar i högen av gjorda erfarenheter. Det är en rätt omfattande kompost vid det här laget men det ska väl komma något gott ur den myllan också med tiden.

De riktigt svåra proven i skymningen utsatte jag inte kameran för men det ska bli det också! Den låga känsligheten ISO 100 är bra till mycket och ger ofta en skarp bild men inte när det skymmer och fotograferingen ska ske på fri hand. Då måste jag gå upp ett antal steg i ISO-tal men då finns ett problem som har med kamerans konstruktion att göra. Bildsensorn är denna kameras svagaste länk och det är den som närmast kräver dessa låga värden för att fungera klanderfritt och få hjälp av stativ och långa exponeringstider när ljuset utomhus inte räcker. Tror ni rådjuren gör sig tid att vänta medan jag bökar med stativet?

Växter springer inte och gömmer sig, så dem skulle det gå bra att få en bild av även efter solnedgången men det är ju i solljuset de gör sig bäst, även om nu mahonian ovan blev kvällens sista foto och togs utan blixt sedan solen gått ner helt men det fortfarande fanns ljus kvar.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Alla de här bilderna var ovanlig fina tycker jag! Tänk ändå att nu är våren här. Var ute på en 2-timmars promenad i går och älskade det jag såg och den varma luften, hade min gröna vårparkas och kände mig ganska lycklig:). Kan säga att jag inte alls mått speciellt gott denna långa, kalla vinter men visst det är i-lands problem som man säger men likafullt verkligt för mig. / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :)

Det var riktigt skönt ute igår och många passade på att njuta av vädret.

Jag tog tid på mig och prövade alla upptänkliga inställningar och kombinationer en efter en på samma motiv. Några blev bättre än andra. De bästa innebar oftast att inget av de tilläggsmöjligheter jag prövade var inblandat utan endast de gamla vanliga metoderna. I något mera lyckat fall hade jag extra skärpa och i något annat ökad färgmättnad men som sagt det fungerade bättre att låta kameran göra sitt jobb utan den ”hjälpen” och ta eventuella förstärkningar samband med redigeringen i datorn om det behövs.

baraenbildavmig sa...

Jaha. Jag lyckades skriva en lååång kommentar som sen flög ut i rymden. Jag tar sats och försöker igen om en stund.

BeBest sa...

En sån otur du hade nu då men jag blev nyfiken på vad du hade tänkt skriva. :)

imsys sa...

Det där med ISO och bländare m.m. hit och dit försöker jag också lära mig. Men med teflonminne går det inget vidare. Ofta blir jag glatt överraskad när jag ser att resultatet av mitt fotograferande ändå blivit bra. Men någon gång ska väl funktionerna sitta kvar i skallen... Dina bilder är mycket vackra - kunskap eller ej!!!

baraenbildavmig sa...

Jag tyckte att jag formulerade mig så väl men inte minns jag riktigt hur jag skrev. Min förkylningshjärna är trög.

När jag säger att jag inte vet något om fotografering så är det just det jag menar. Jag låter kameran ta de motiv som jag har sett ut. Moderna kameror klarar det bra. Ändå gnager det mig att jag har fastnat i autogropen. Jag hade som ung vuxen en rysk kamera, en Zenit som jag fotade en hel del med, men då hade jag en skrivit in i fodralet vilka bländare och slutare jag skulle använda när. Fokuseringen var inte några problem, bara roligt. Ljuskänsligheten fanns ju bara i drömmarna hos proffs, 200 ISO var ett högt tal då. Sen tappade jag den hos elefanterna på Skansen och det var adjö systemkamera.

Jag tänker som du att det är dags att ta klivet och öka valmöjligheterna, att styra lite mer själv. Men jag har jämfört bilder tagna manuellt med autotagna på några bloggar och tyckte nog att de manuella var överexponerade. Ibland tänker jag att det handlar om elitism att det slentrianmässigt anses sämre att köra med autoläge, det är ju ingen match, menar de som behärskar tekniken. Men självklart är det inte bara det, jag inser att jag har ett försvar där. Nu är det så att min hjärna, har vissa svårigheter, den sorterar in alla par i fack och ett sånt par kan jag inte välja mellan. Det gäller bländare och slutare till exempel. Därför är det bekvämt att kameran väljer så kan jag koncentrera mig på annat, som att se hur ljuset faller på motivet. Och på vintern vill jag faktiskt inte med valna fingrar stå där och försöka få inställningarna rätt. Försvar igen. Lär man sig så har man ju också valet att låta bli att välja, autoläget försvinner inte. Jag tänker skaffa mig en bok och försöka ta en sak i taget. Nån gång.

Jag säger som Imsy, vackra bilder lyckades du ta!

BeBest sa...

När det gäller de tagna bilderna hos mig så är det kameran som stått för dem. Jag väljer motiv och kameran gör jobbet åt mig. Det är lite överklass över det! Man låter drängen, i det här fallet kameran, ta hand om skitjobbet och skäller ut den efter noter om man blivit missnöjd med resultatet! :)

I den tidning jag fått i julklapp, Digital foto för alla, gjorde man nyligen ett jämförande test där en erkänt duktig fotograf utifrån sin erfarenhet fick göra sitt jobb med kameran och kameran få göra samma jobb med hjälp av sin automatik. I vissa situationer gjorde fotografen bättre ifrån sig än kameran, ibland blev resultatet något olika men likvärdigt och stundom fick fotografen pisk. Då man räknat ihop poängen visade det sig att matchen slutat oavgjort. Resultatet ansågs något oväntat men det var uppenbart att tekniken gått framåt.

Jag kan tänka mig att en fotograf som vill få fram speciella effekter i sitt foto kan göra det bättre än kameran men att det annars inte skiljer speciellt mycket mellan en modern kamera och en erfaren fotograf då det kommer till mera vanliga situationer. Då är det ljuset, situationen och kompositionen som avgör bilden. Har man alla tre ska det kunna bli ett lyckat foto, har man två, blir det troligen bra och endast en ett någorlunda foto. Det är min tolkning av Ira Blocks Panasonic reklam:
http://www.youtube.com/watch?v=iiqR3N810-I

baraenbildavmig sa...

Roligt med det resultatet på testet! Det stärker mig i det jag har känt på mig. Jag har läst om en asiatisk kvinna som blev känd för sina fina foton som hon enbart fotade med automatik men jag kan just nu inte finna henne. Det kanske till och med var en kompaktkamera.

Det finns så mycket annat man kan lära sig om fotografering, men det jag har lärt mig är enbart genom intuition. Min dotter sa något fint en gång, Min svärson är fotolärare på gymnasiet. Hon sa att han plöjer bok efter bok och söker ständigt information om hur bilder ska komponeras och dylikt. -Men du bara fotar och det blir så bra, sa hon.

Märit i Mariehem sa...

Här är vi inne i en tät djungel! En gång i världen hade jag litet kläm på de där sakerna, men nu räcker inte mitt minne alls.
Det är minsann tur att kameran har både automatik och ett hyfsat minne! ;-)
I mina ögon är alla de här bilderna jättefina!

BeBest sa...

Det här är de 6 bästa fotona av 65 som jag tog då jag var ute. Några av dem jag visar här har lite väl skapa kontraster eller blivit för ljusa i högdagrarna men de var ännu värre direkt ur kameran.

Jag försöker nu lära mig lite pö om pö av det som hör till den fotografiska treenigheten, ISO, Bländare och Slutare. Eftersom just ljuskänsligheten och kontrastverkan är viktigt men svårt att få till bra när det är skymning började jag där. Jag har knäppt så många usla foton när det varit molnigt och halvmörkt denna vinter att jag var nära att tappa lusten helt. Men kan andra få till det, vill jag inte vara sämre men jag måste först lära mig mera om grunderna. Jag befinner mig i fotografins lågstadium helt enkelt! :)

BeBest sa...

Det jag hitintills lärt mig är att då ljuset är svagt bör man höja ISO men samtidigt ökar risken för för brus, dvs att fotot ser kornigt ut. Risken är större på äldre spegellösa kameror med bildsensor av CCD-typ. Det är en sån min kamera har och inte den bästa sorten heller även om resten var i framkant på den tiden det begav sig.

Det kan även vara bra att öka bländarens öppning så mer av det befintliga ljuset kommer in till sensorn. Nu låter jag kamerans automatik få ta hand om slutartiden och då låta bländarens öppning få styra detta. Det får tillsvidare räcka.

En kväll som denna lär ljuset försvinna snabbt och då måste jag parera detta med ökat ISO-värde från 100 till kanske 800 eller 1600 men redan där är jag ute och höstar in korn också.

Jag prövade senare mot skymningen men lägsta värdet gav bäst resultat med skarpaste bild och minsta brus. Fler tester måste göras!

baraenbildavmig sa...

Där håller jag med dig helt. Det är just känslan av att det nog går att göra mer, nåt jag inte vet för att jag inte behärskar tekniken som har fått mig att vilja kika lite mer på möjligheterna. Jag tänker också se över vilka objektiv som skulle kunna ge mig något och äntligen skaffa den där lilla kameran så att jag inte missar några motiv de gånger jag inte orkar släpa på stora kameran.

BeBest sa...

Det viktigaste är nog trots allt att man hittar motiv som man känner för. Det går naturligtvis även att pliktskyldigast fotografera annat men utan det känslomässiga engagemanget blir det svårt att skapa en lyckad bild.

Det behöver inte vara så märkvärdiga medel man använder men man måste trots allt vara någorlunda bekant med deras styrkor och begränsningar, så man kan få ut det man vill ha ut av verktygen. I början behövs tur för att få till den där fullträffen men sen när det alltmer börjar likna något, så lär man sig mer och mer av tidigare framgångar och nederlag och inte minst man skapar sig ett eget sätt att se motiven och fånga dem.

Det går då mycket på intuition, magkänslor och ryggmärgsreflexer när man väljer motivet och hur det ska avbildas. MEN om verktygen innehåller dolda möjligheter som man skulle kunna haft nytta av, om man känt till dem och vetat hur de skulle användas, kanske intuitionen, magkänslorna och ryggmärgsreflexerna nått ännu längre i sitt skapande. Det är nog det jag vill åt och försöker lära mig mer om.

För närvarande läser jag ganska mycket om min kameras funktioner i användarhandledningen. Det är först nu jag börjar förstå vad de pratar om där.

BeBest sa...

En liten kompaktkamera kan klara ganska mycket och har fördelen att inte störa så mycket om man tar foton bland människor. Folk hinner inte uppfatta vad som sker på samma sätt som ifall man har en större systemkamera.

De spegellösa kamerorna har vanligen mycket lättare och till omfånget mindre objektiv fast deras prestanda är fullt jämförbara med de vanliga stora objektiven. Ett 12-35/2.8 objektiv för en spegellös kamera motsvarar 24-70 till din Nikon och en 35-100/2.8 motsvarar 70-200. Vikterna ligger på 305g resp. 360g. Vad dina Nikon objektiv väger vet jag inte men det brukar närma sig kilot eller mer när man kommer in på bättre telezoom.

Antag att du skulle välja den lilla nya kompaktkameran från Panasonic, Lumix DMC-GF6, och sätter på ett LUMIX X Retractable Power Zoom Lens, 14–42mm. 0bjektiv av den modellen som kan i viloläge tryckas hop till 27 mm längd och väger bara 95g. Då har du med den kombinationen en mycket fickvänlig liten systemkamera som väger ca 425g och som inte gör så mycket mera väsen av sig än en mobilkamera men kan så mycket mer från 2dm avstånd till oändligheten.

Dessvärre lär den kosta en slant och gå åt så fort den kommer in till butikerna då kameran släpps fram i sommar.
Så här ser den ut:
http://www.dpreview.com/previews/panasonic-lumix-dmc-gf6

baraenbildavmig sa...

Tack för länken. Den verkar spännande. Jag ska studera den närmare i morgon, har haft en tuff dag.

BeBest sa...

Den kan vara ett alternativ bland många fler från andra tillverkare men just den modellen är på väg att börja levereras så fort de fått upp produktionen i full skala.

Skicka en kommentar