Gryning

Gryning

tisdag 30 april 2013

Att sjunga in våren


Just nu är jag drabbad av svår nostalgi och tänker på hur vi på den tiden då man var ung och ibland gjorde som man blev tillsagd. På så vis trädde majbrasan vid kyrkskolan fram ur nattomhöljda tider och en del minnen kring den.

Hemma i byn förekom inte majbrasor. Skräp och ris eldades vid bondgårdarna på var och ens speciella plats då behov fanns men någon särskild brasa för att välkomna våren fanns inte tid till. Det var först då jag började i skolan som majbrasor kom på tal. Socknens majkase fanns på en höjd inte långt från kyrkan och skolan. 

För var dag växte rishögen till. Vid något tillfälle fick vi skolungar hjälpa till att dra fram ris ur skogen och lägga intill den gamla landsvägen för vidare befordran till kasen. Kasen fick vi inte klättra i, så det gjorde vi mer än gärna och fick kåda på kläderna av riset och grenarna.

Det skulle även framföras vårsånger och de skolungar som ville vara med i kören övades lite extra av kantorn. Eftersom Hon var med var jag det också! Jag ställde mig så nära jag vågade men det gällde att passa sig så man inte blev skälld för att vara en tjejtjusare. Det var nog det värsta man kunde vara på den tiden.

När kvällen kom tändes en tjärtunna. Det var en trätunna fylld med tjära och spån och fastsatt i en träställning. Tunnan antändes och restes upp och intill den skulle vi skolungar stå och sjunga om hur alla fåglar rasat ut för våra fjällor och annat som man på den tiden inte heller begrep sig på.

När väl sjungandet upphört började det roliga och vi ungar sprang runt brasan och försökte ta oss så nära hettan vi vågade. Backen var något ojämnt belyst och det fanns såväl tuvor som gropar att snubbla i för oss som inte såg oss för hur vi sprang. Men en väl infirad vår krävde väl sina offer i form av gräsfläckar på knän och skrubbsår och annat man kunde grina en stund över.

Då brasan och tunnan brunnit ned blev det ett fyrverkeri. Raketerna skickades ut över en åker. Där sprang sen vi skolungar och letade raketpinnarna. Ofta var det barmark och åkern plöjd med följd att även här blev byxorna rätt smutsiga men det hände även att det låg snö på den, ganska mycket till och med, så pass mycket att det kunde innebära att man fick snö i stövlarna åtminstone då man skulle korsa åkerdiket.

Nu är det en annan tid och en annan plats. Någon tjärtunna tror jag inte det blir tal om och huruvida jag ger mig ut för att höra skolungar sjunga vet jag inte heller. Och det där med vårkänslor och att tjusa tjejer är sedan länge ett minne blott.

6 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Trevlig nostalgiberättelse. Som det är idag, blåsigt och kallt så kan det vara lika så bra att hålla sig inomhus och värma sig i sängen. Tar nog en deckare till sällskap. Vi skulle för första gången någonsin eldat eget ris, stora högar på torpet, men eftersom det blåser kanske det var bra att det inte blev av. En trevlig valborg och en fin första maj önskar jag dig!

Libra sa...

Ha en riktigt trevlig Valborg och en likaledes trevlig 1:a maj! =)

BeBest sa...

Vi har haft en del regn nu och det kanske komma någon skur till innan kvällen men sen ska det komma sol tror man. Nåja det har vi inte sett än.

En deckare låter som en bra Valborg! Ha det gott!

BeBest sa...

Tack Libra! :)
Detsamma till dig och katterna!

Märit i Mariehem sa...

Tack för den trevliga berättelsen. Den kunde i stora delar ha handlat om majbrasan i vår hemby. Fast där var det inte skolbarnen utan byns sångkör, som sjöng.
Här blir det byns brasa nere vid ån, men ingen sång. Det saknar jag!
Önskar dig en trevlig Valborg!

BeBest sa...

Även kyrokkören sjöng något och prästen eller om det var någon annan snacksalig höll tal som jag undrar ifall publiken lyssnade på men det hörde till. Bruket höll sig med en glest besatt blåsorkester på den tiden och med inhyrd förstärkning de tutade en trudelutt.

Vid ett tillfälle skulle jag med hjälp av en usel ficklampa hjälpa en kornettist att se noterna. Eftersom jag inte hade en aning om var i partituret hans stämma fanns eller hur långt han kommit på låten så blev det en smula konstig och irriterad stämning från hans håll. Nästa år utgick blåsorkestern ur programmet.

Du får lyssna på Lunds studentsångare istället. De vet i alla fall ganska bra hur det ska låta och var i partituret deras stämmor finns.

Skicka en kommentar