Gryning

Gryning

måndag 6 maj 2013

I lövsprickningen


Det hände sig i fredags att jag tog mig åt tvättstugan till och fick sånt utfört som jag annars ofta ägnar måndagarna åt. Medan tvättmaskinerna gjorde sitt jobb gav jag och kameran oss ut i solskenet och blåsten. Vinden gjorde det svårt att ta närbilder på blommor och fåglar. Djurens rädsla gjorde inte saken lättare att få till bra foton av dem heller.

Första försöket handlade om en fågel. Jag trodde mig veta vilken art det rörde sig om men en bild skulle underlätta bestämningen. Det gjorde det också. Fotot är långt från bra men det är en rödstjärt, en hane det visar. Fågeln satt stilla så länge att jag haft all tid i världen att ställa in en systemkamera och fått perfekt fokus men den tiden då jag kan göra det är inte här än.

Jag gick vidare mot stigen upp förbi rådjursberget.

Något rådjur såg jag inte men en ekorre lyckades jag upptäcka. Det fanns faktiskt två men det gick inte att få med dem på samma foto.

Igår, denna sköna soliga söndag, gick jag samma stig igen men eftersom jag inte behövde passa några maskiner, kunde jag dra vidare så länge jag orkade och det gjorde jag. Jag konstaterade att nu börjar björkarna komma igång på allvar.

Jag fortsatte bort mot Backa Hage, Carl Ugglas Park och Svartbäcksområdet. Den här synen mötte mig då jag passerat järnvägen.

Ute på Duveholmssjön rodde en sportfiskare i solglittret och motvinden.

Vid Carl Ugglas Park knallade kameran och jag över och tittade på den så smått grönskande lövskogen ute på Djulö en stund. Där hittade vi även tibast.

Vart jag hitintills hade vänt blicken hade det stått mindre grupper av vitsippor i full blom. Jag visste platser där hela backen var täckt av vitsippor. Det stället var dagens mål! Längs vägen dit hittade jag backskärvfrö. Denna växt kan jag inte minnas att jag sett innan jag kom till Katrineholm och ut till Svartbäcksområdet vid Carl Ugglas Park.

Så var det det där med vitsippor. Medan ni tittar på dem kanske det smakar med lite Nils Ferlin?



Det var dags att gå hem. Eftersom jag brukar använda mina foton i min skärmsläckare passade jag på att fylla upp lagret av vattenvyer från Carl Ugglas Park. Där bjöds inte på några större sensationer men de kan duga en månad åt mig. Vill ni prompt se dem får ni nog först tjata länge och enträget!

8 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Du tar då verkligen in våren i våra rum. Hänförande vitsippebackar! Era björkar har hunnit längre än våra och det är lite skönt för då kan jag ta det lugnt med rosorna. Till helgen kanske jag kan ta mig ut i naturen för att skåda vitsippor. Tack för vårvisningen!

BeBest sa...

Det är helt sagolikt stora mängder av vitsippor här i år. Blåsippor och särskilt tussilago är det inte tillnärmelsevis lika gott om.

Rosbuskarna jag gick förbi hade inte hunnit så långt än men det kan ju ha med sorterna att göra också.

baraenbildavmig sa...

Jag har inte stött på en enda vit- eller blåsippa hittills i år. Vintern har gått hårt åt rosorna, de som mår bra i min trädgård är av sorten klätterrosor, de andra ser ganska döda ut.

BeBest sa...

Ni har ju haft en värre vinter än vi och fått mycket mera snö också. Det är klart att sånt sätter sina spår i markerna och trädgårdarna.

Anonym sa...

Nu bjuder du på så vackra bilder att jag blir alldeles stum och vet inte vem jag ska vila blicken mest på, fågeln, ekorren är ju underbar, solen som glittrar i vattnet och sen vitsippsbacken, där vill jag bara lägga mig ner med armarna utsträckta, blunda och dö lite grann. Så stigen med vitsipporna på vakt runt om, ja det är så fint att orden saknas. Det är fint här hos mig också men hos dig är det nära paradiset ser det ut som. Ja nu är det sannerligen en tid då människan kan fröjdas!
Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :)

Vet du, cirka 10 meter till vänster om vitsipporna vid stigen löper gamla sträckningen av 55:an då den gick genom Katrineholm! Selma Lagerlöf myntade begreppet Sveriges lustgård då hon talade om Katrineholm. Det ligger nog något i det! :)

Anonym sa...

Sveriges lustgård är ett väldigt passande namn på din fina hembygd! Vet att det inte är din barndoms hembygd men din nuvarande i alla fall:).

BeBest sa...

Kommunen har tagit fasta på det och försöker sälja sig med rubriken: Läge för liv och lust.

Det går ju att leva här och såna dagar då vädret är generöst kan man ju rent av få lite lust att gå ut också ,så kommunens slogan håller på sätt och vis även såna bistra dagar då man inser att det är bara att gilla läget hur olustigt det än kan vara.

Skicka en kommentar