Gryning

Gryning

torsdag 30 maj 2013

Lögner och bedrägerier


Bland mina vanor ingår att läsa tidningsartiklar på webben. Många tidningar har börjat kräva en avgift för detta men andra har egna lösningar. Vanligtvis är det alltså till synes helt gratis att ta del av tidningsartikeln men man ska ha klart för sig att det inte finns fria luncher där heller. De tar betalt på ett mera subtilt eller om man så vill kalla det bedrägligt sätt, än att låta läsaren betala för titten. Andra får stå för kosingen och de kan sen trakassera läsaren och med knäck i lurarna och välsmort munnläder lura på denne ett dyrt och långvarigt abonnemang på något värdelöst.

I dessa fall dyker det då upp en liten ruta där man vill veta om jag sett en viss annons eller hur man gillar sidans utseende. Ställer man upp på dessa marknadsundersökningar får man först ett antal frågor av allmän karaktär som kön, åldersintervall, inkomstintervall, hushållets sammansättning och ortens storlek sett till innevånarantal. Sen kommer då någon enstaka fråga om det undersökningen påstods gälla. Det händer att man utlovas en möjlighet att vinna något åtråvärt som tack för besväret att sticka huvet i snaran.

Häromveckan deltog i en dylik utfrågning. Man kunde vinna en Ipad och en sån är det väl inte fel att ha till hands ibland, tänkte jag. Den var mer omfattande än vanligt. Jag vill minnas att det rörde sig om hur jag uppfattade ett flertal hemsidor tillhöriga publikationer, utgivna av ett tidningsförlag. 

Jag är en synnerligen enkelspårig person. Mitt enda intresse av förlagets tidningar inskränker sig till ”Digitalt Foto för alla”. Resten är mig totalt likgiltiga eller på gränsen till avskyvärda. En tidning om något på temat ”mode”, ”hälsa”, ”motion” eller ”gör det själv” är väl närmast en krigsförklaring i mina ögon. Jag förväntades kunna yttra mig om dessa tidningar och webbsidors innehåll och alternativet ”Ingen som helst aning” ingick inte! 

Nu inbillade jag mig att allt detta rörde sig om ännu en fånig marknadsundersökning men det fanns värre saker som aldrig nämndes. Hela grejen - det är nog samma bedrägeri varje gång - var att samla in uppgifter om läsaren och vederbörandes vanor. Dessa data skulle därefter utan läsarens vetskap, sättas samman med tidigare uppgifter bolaget fått i samband med att jag skaffade en användarprofil på ”Digitalt Foto för alla”. Därefter kunde rubbet säljas vidare till telemarketing. 

Igår började resultatet visa sig. Först ut var ett företag i Göteborg. De ville sälja tamponger. Nästa var också från Göteborg och nu handlade det om strumpor. Inget av dessa företag fick någon kontakt med mig utan blockerades omedelbart. Sen kollade jag upp numren och fick på så sätt veta vad dessa iglar på människors energi och livskvalitet ville pracka på sina offer.

Jag tror inte ett ögonblick att jag kommer att vinna någon Ipad. Frågan är om det ens finns eller funnits någon att vinna. Det är nog mera ärligt att ta betalt direkt av läsaren då den vill läsa en speciell artikel. 

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det stämmer så bra det du skriver om bondfångarna. Maken svarade på nåt på nätet för ett halvår sedan och sen dess har vi ingen ro.

BeBest sa...

Visst är det märkligt att man inte lär sig och minns tillräckligt länge! Min strategi att aldrig någonsin svara om jag inte känner igen numret håller dock än.

Anonym sa...

Ligister är vad de är! Jag gjorde också misstaget att svara på nån enkät nån gång för en evighet sedan. Sen dess har det varit kört med husfriden. Inget vann man heller, som utlovats.
Snart lärde jag mig att känna igen alla deras telefonnummer, så jag bara klickar bort dem när de ringer, utan att svara. Det verkar vara rätt taktik, för nu har påringningarna börjat glesas ut.

Hoppas allt är bra med Dig!
/Morsan

BeBest sa...

Hejsan Morsan! Kul att se dig igen! :)

Säljarna är väl ditskickade till telemarketingsadisterna av arbetsförmedligen och jobbar på låga ackord hos avskum ingen rättskaffens människa skulle vilja ta i ens med tång.
Ägarna slickas så mycket det bara går av arbetsförmedlingen. Dessa parasiter får lönebidrag för varje därtill tvingad människa de tar emot. Bidragen överstiger deras kostnader för varje anställd. Vinsten göms undan i bokföringstekniska träskmaker. Detta sätt att försnilla skattemedel kallas arbetslinjen av vår söta regering.

Skicka en kommentar