Gryning

Gryning

fredag 3 maj 2013

Nu tystnar våren


Kanske fick du ”Tyst vår” av Rachel Carson i tankarna nu men det det är något annat jag menar. Då flyttfåglarna kommer hit har de fullt sjå att etablera sina revir och para hop sig. Det krävs mycket sång och energi för att klara det. 

Nu är det gjort! Nu är det inte tid att sitta i träden och skrika och nojsa! Nu är det dags att ta ansvar för det man ställt till med och då blir det inte så mycket ork över för långa sånguppvisningar! En och annan sångstrof till egen uppmuntran och som markering mot grannarna, så de vet att här har de inget att hämta, måste naturligtvis åstadkommas men annars är det idogt arbete med att bygga boet, ruva ägg och mata ungar som gäller.

Det här märks nu när man går ut i markerna och längs stränderna. Det har infunnit sig ett lugn som inte fanns för någon vecka sedan.

Igår råkade jag få syn på svalörten. Vi hade såna i syrenhäcken då jag var barn. Min farfar och hans far var mycket för det där med trädgårdar. Troligen är det de som skaffat dessa gula blommor till byn. Farfar hade även hittat stora bestånd av gul fetknopp som han flyttade till en bergknalle på tomten. Dessvärre ville den inte riktigt få fäste där. Så här ser i alla fall svalörten ut.

Jag tänkte att det borde finnas en förklaring till att blomman fått just namnet Svalört, Ranunculus ficaria. Jag gav mig ut på webben för att söka uppgifter och det fanns en del intressant läsning där. Det kan vara så att det helt simpelt är så att svalörten börjar blomma ungefär samtidigt som svalorna anländer. 

Det visade sig att denna lilla växt haft ett annat namn längre tillbaks i tiden. Kålranunkel och korsranunkel har den kallats men även kerskål. På den tiden var namnet svalört upptaget av en annan växt, nämligen den vi i dag kallar Skelört, Chelidonium majus men även Tulkörten, Cyanehum vincetoxicum, har ibland kallats så. Vår lilla gula blomma har också använts inom folkmedicinen och beroende på hur den beretts påståtts kunna att bota såväl skörbjugg som hemorrojder.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Tänk, jag kände inte till svalörten innan vi skaffade torpet. Jag minns när en kollega berättade att hon hade lyckats rensa bort nästa all svalört på sin tomt och jag stod frågande. Nu förstår jag nästan henne, men bara nästan. Det är en av mina vårfavoriter, men den kan då verkligen breda ut sig där den trivs. Jag har två stora tuvor på torpet och jag älskar dess gula, glada solstjärnor.

BeBest sa...

De kan tydligen ta för sig de här blommorna om de får rätt förutsättningar. Precis lagom till det tussilagons bästa blomningstid börjar vara över, tar de vid.

Anonym sa...

Det här var fint att läsa och början med ditt filosoferande om hur fåglarna har det just nu var underbart, satt här med ett stort leende i ansiktet. Du får ursäkta att jag är så hattig i att kommentera numer men jag har inte mått så gott, så det är förklaringen. / Monika

BeBest sa...

Jag har förstått att du haft det tungt ett tag. Jag hoppas att det vänder nu när solen börjar ta för sig igen.

Jag själv tycker att jag mår bra men kan samtidigt konstatera att jag krympt den mentala bubbla jag ofta vistas i. Jag orkar inte riktigt ta mig ut och försöka vidga den just nu. Men jag jobbar på det!

Skicka en kommentar