Gryning

Gryning

tisdag 25 juni 2013

Midsommarfiske i Idre 2013 - 2


Resan upp till Idre företogs en mycket regnig natt. Vid 3-tiden var jag framme men Idrefjällens Sport, där nyckeln till mitt rum på deras vandrarhem och möjligheten att skaffa fiskekort fanns, skulle inte öppna förrän om ca 6-7 timmar. 

Jag var naturligtvis trött men behövde varva ner lite för att kunna sova i bilen. Av den anledningen körde jag runt i bygden en stund för att se hur där såg ut. Först for jag upp på Nipfjället och in i regnmolnen. Det är inte mycket till sikt man har i det läget! Vandrings- och skoterledens markeringar står tätt där men man såg ändå bara knappt fram till nästa. Jag försökte ta bilder av detta men den lilla kompaktkameran klarade inte uppgiften.

Så gav jag mig bort till Guttan för att se hur det stod till med tillgången på vatten. Jag hade förväntat mig högre ström men det var nära nog perfekt vattenföring. Lugnad kunde jag åka tillbaka mot Idre igen. Även regnet lugnade sig. Idresjön låg spegelblank och solen var på väg upp någonstans där ovan molnen.

Jag hittade en bra plats att smyga undan bilen på och sov sen 2 timmar innan jag åter var på benen och drog iväg upp mot Idre Fjäll för att försöka fånga vyer medan dimman steg likt rök ur skogen. 

Det mysiga Idre Fjäll jag en gång kände och gillade finns inte längre utan har fått en helt annan och till synes helt genomkommersialiserad karaktär. Det har blivit eller är på väg att bli fler anläggningar av samma sort längs vägen upp. Det ger säkert jobb åt behövande men jag föredrar den enkla avskildheten och många kilometrar bort till nästa stuga framför att se ut genom fönstret i min stuga och in i grannens intill. 

Idrefjällens Sport ligger mitt i Idrebyn så någon enslig avskildhet finns inte men där finns ändå precis så mycket jag behöver för mina fiskedagar och enskildheten får jag söka där fisken finns. Vad mer behöver man egentligen än tak över huvet att torka blöta kläder under, en hyfsad sovplats, ett enkelt kök att laga till frukosten i och ett ställe att duscha av sig dagens dos av svett och myggmedel? 

Nåväl, jag körde alltså så högt upp som ända fram till husvagnscampingen vid Idre Fjäll men det stod många hustak i vägen för den ostörda utsikt jag sökte. Vyerna fick vänta till en annan gång. Åter nere i byn ställde jag bilen utanför min favoritbutik och traskade ut för att söka fotomotiv. Det hade som sagt regnat en del och ljuset glittrade mest överallt bland dropparna i gräset eller på bladen. Här är det en vackert blommande spirea som bjuder på sköna klara droppar.

Jag gav mig ut på en udde i Idresjön och hoppades få en morgonvy över vattnet eller dimmorna medan de steg ur skogen på andra sidan sjön men jag blev inte nöjd. Däremot hittade jag mängder av blommande hönsbär, Cornus suecica.

Regndropparna glittrade tjusigt i gräset och jag kunde bara inte låta bli att krypa ner och låta kameran ta för sig.

Jag sökte idyllen och jag hittade den i en beteshage. Det fanns gott om vadare och insekter vid den sanka ängen men ingen litade på mina goda avsikter, utan allt som kunde flyga tog till vingarna så fort jag närmade mig med kameran beredd. De ville bara inte vara med på bild! Det återstod endast träden att göra något av och hur det gick såg ni i gårdagens inlägg. 

Då jag givit upp hoppet om att få med mig en bild av någon liten fjäril eller fågel, knallade jag åter mot byn. Det var då en liten sävslända förbarmade sig över den trötta turisten och poserade på stängslet.

Då jag är i Idre, brukar jag försöka ta foton av växter jag inte ser här i Katrineholm. Smällglim, Silene vulgaris hör till dem. Här är det knopparna hos en sån blomma som bjuder på en överraskning.

Det drog ihop sig till midsommarfirande i byn. Jag tror inte det skiljer sig så mycket från andra orters sätt att skapa midsommarstämning. Hur det sen blev vet jag inte, för jag hölls vid fiskevattnen då men detta hade man tänkt sig få bjuda in allmänheten till.

Så öppnade äntligen butiken och jag köpte fiskekort, mask och betalade för mitt rum i förskott. Därefter gjorde jag ett besök hos Idrebua och fick med mig vad jag behövde att äta. Sedan jag så installerat mig gav jag mig raskt iväg till fisket. Nu skulle det stunda hårda tider för öringarna i Valan!

Solen hade fått fäste på himlen och tagit kommandot över molnen. Med ryggsäcken på plats och metspöet i näven började jag följa leden mot Valdalsbygget. En knapp timme senare satt jag och pustade ut på bänken utanför raststugan.

Myggen, bromsarna och knotten hade upptäckt att det fanns friskt blod att hämta, så jag var tvungen att gnida in mig med mera Mygga för att hålla blodsugarna borta. Från fäboden har man den här utsikten över myren.

Jag skulle följa leden över myren och sen vika av mot höger och ta mig ner till Valan. Gör man det på rätt ställe och sen går som man ska, kommer man att få en måttligt besvärlig vandring genom skogen. Det blir lite uppförs ibland och nedförs igen samt någon myrlagg att passera men på det hela inte svårgått ... om man går rätt!

Ni anar nog att jag inte gick rätt och därför hamnade i det jag helst ville undvika: De marktäckande snåren av halvliggande enbuskar! I det snärjande helvetet förlorade jag kursen och började gå mer åt vänster än jag borde. Den här tjärnen finns inte långt från stället jag hade som mål men jag kände inte igen den och fortsatte i fel riktning.

Så kom det sig att jag tog mig fram till Valan långt nedströms från den eldstad jag tänkt mig fika och vila vid. Nu måste jag på sviktande ben försöka hitta en säker väg att ta mig fram till rätt fors. Värmen, bristen på sömn och mat och inte minst ansträngningen att gå i obanad terräng började ta hårt på mina krafter. Jag mådde helt enkelt så illa att jag hade svårt att stå på grund av begynnande yrsel. 

Jag behövde dricka vatten och äta något energirikt och det måste ske snabbt. Något fiske skulle jag överhuvudtaget inte orka hålla på med i det skick jag var i, inte orka ta mig därifrån heller. 3 muggar vatten och en bit choklad senare började jag känna att det gick att tänka en aning bättre. Nu var det bara att få i sig kaffet, smörgåsen, äpplet och en bit choklad till så skulle nog lusten att fiska återkomma. Även en liten hämnd är också en hämnd och på torra kvistar av de djävulska enbuskarna gjorde jag upp min lilla kokeld.

Kaffet smakade fantastiskt medan jag kände hur livet sakta återvände och där ute i ån vakade öringar såväl uppströms som nedströms de små forsarna. Livet ute i ensamheten var precis så skönt som ett gott liv ska vara! Nedströms tycktes det finnas en bättre fisk, vilken gjorde större vakringar än övriga. Den skulle jag försöka mig på sedan jag fikat klart och fått ordning på utrustningen.

Spöet riggades med det speciella metetackel jag köpte hos Idrefjällens Sport förra året och allt fungerade. En mask hamnade på kroken och jag tog mig fram till ett bra ställe att börja från. Öringen tog masken glupskt och kroken fäste bra. Fisken var stark och ville inte till mig på villkors vis! Men även fiskars kraftresurser har sina begränsningar och jag vann kampen. 2 utlägg till gjorde jag och jag fick fisk bägge gångerna. 

Detta var för lätt! Det var då först jag upptäckte att jag inte hade cirkelkroken jag brukar skryta med, utan det var den J-formade krok som ingick i det köpta tacklet som fortfarande satt på. Jag var nog inte riktigt klar i knoppen ännu! Nu hade jag redan tre fina matfiskar. Jag behövde inte fler till kvällsmat, frukost och smörgåspålägg nästa dag. Fiskarna rensades och därefter återstod att sakta men mätt och med återvunna krafter gå tillbaka ... och den här gången även gå rätt.

Jag klarade detta och 2 timmar senare var jag uppe vid bilen igen och allt stuvades in. Vägen stryker intill ån, Grövlan, och det här vackra vattenfallet har nog fått mången turistande bilförare att titta lite för länge åt det hållet! Det är lätt gjort! Nu hade jag sinnesnärvaro att stanna på parkeringen och få med mig några foton. 

Medan jag stod där kom ett par och ville göra något extra av sina bilder. Först klädde mannen av sig och klev i bara badbyxorna ner i ån och lade sig ned i det kalla vattnet medan hon tog en bild på honom och fallet. Sen var det hennes tur att göra om vad han gjort! Undrar om han darrade på hand då han tog bilden?

Första fiskedagens strapatser var över. Ingen behövde sjunga vaggvisor för mig för att jag skulle somna då jag var tillbaka på vandrarhemmet och jag sov gott hela natten i mitt enkla rum!

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Bara så att du vet: jag har varit in här, hann inte skriva då och nu börjar min film. Har haft strömavbrott och sömnbrist idag. Hinner jag inte kommentera idag så gör jag det i morgon bitti.

BeBest sa...

Men det är OK! :)

baraenbildavmig sa...

Jag blir nästan fysiskt illamående när jag läser om din utmattning. Det händer mig också och det känns svårt om man har gått för långt och ska orka hem också. Och sen kommer ytterligare straff de följande dagarna. Bra att du piggnade till och orkade njuta av fisket! Undrar hur länge sen det var jag såg en tjärn. Så vacker smällglimmen är och det lilla extra gör bilden än mer intressant. Bilden på den poserande sländan är också speciellt vacker med ljuset igenom vingarnas nätmönster som går igen i stängslet. Jag kan förstå att du somnade ovaggad!

BeBest sa...

Så tömd på kraft såväl fysiskt som psykiskt vet jag inte att jag känt mig på mycket länge. Kanske var det sista dagarna på mitt arbete då jag höll på att brista helt eller vid några av de extrema vinterövningarna under militärtjänsten. Nu återhämtade jag mig snabbt så troligen har alla promenader jag gjort under våren bättrat på den fysiska konditionen och den psykiska hälsan. Det var kombinationen av sömnbrist och uselt näringsintag innan jag gav mig ut som nära nog fällde mig.

Jag vet inte säkert vilken slända de kan vara. Kanske är det en sävslända. Jag ska fråga expertisen.

Skicka en kommentar