Gryning

Gryning

onsdag 26 juni 2013

Midsommarfiske i Idre 2013 - 3


Midsommaraftonen bjöd på en lagom blandning av vind, solsken och moln. Den ursprungliga planen handlade om bäckmete i Hisjöbrunnan. Nu är det så att skogsvägen fram till bäcken kan vara i mycket varierande skick. Dagens små bilmodeller har låg markfrigång så man får se upp väldigt noga ifall man får för sig att pröva dessa gamla körvägar. Man vill inte gärna bli stående miltals ut i skogen med en trasig bil och osäkra telekommunikationer. 

Med de varningsklockorna ringande och därtill vetskapen att jag just ätit mycket god öring och hade mer kvar samt att fisket i bäcken troligen skulle ge mer av samma slag, valde jag att satsa på harrfiske. Jag vet ett ställe, vilket så gott som varje gång jag gått dit, givit mig en eller flera fina harrar. Dit, till Stuphån, skulle jag styra kosan!

Även här gäller att man får göra allt med eftertanke och framförhållning! Vägen är farbar men det sticker upp stenar mellan groparna. Det är klokt att låta ett hjulpar klättra över stenen och gärna gränsla groparna! Det blir något av slalomkörning härs och tvärs mellan hjulspåren och vägkanterna. Sedan gammalt kände jag till en stor och djup grop med en sten tätt intill. Det hindret kräver terrängfordon eller bil med mycket hög markfrigång så min lilla hyrbil, en Toyota Yaris, ställes på en vändplan strax innan. Nu visade sig att gropen hade fyllts upp sedan jag var där senast och att bilen lätt kunnat passera men jag hade inte bråttom utan fortsatte att den sista kilometern av vägen till fots.

Runt vägen finns hyggen och de har markberetts samt återplanterats med vanlig tall eller contorta. Längs Stupån finns en ridå av orörd gammelskog. Den och ån har nu fått laga skydd och ingår i ett naturreservat. Närmsta vägen till mitt tilltänkta fiskeställe är rätt igenom det markberedda området med contorta-tall. En onödigt jobbig väg att vandra! Håller man sig mellan det skogsplöjda området och gammelskogen får man en mer njutbar promenad. Det är också där naturreservatets gräns går.

Det är ingen trottoar man går på trots allt, så det gäller även här att välja sin väg så man får bekvämast möjliga och mest intressanta vandring. Strax innanför reservatets markeringar hittade jag en vacker lav, Blombägarlav, Cladonia bellidiflora, kallas den.

För att gränsmarkeringarna ska stå stadigt har man ibland tvingats staga upp dem med stenar. En sån sten lyste extra i solskenet och jag upptäckte redan på långt håll att det var något särskilt med den. Det ser inte bättre ut än att det tycks bo ett glatt väsen i den och det försöker komma ut ur försteningen!

Så kom jag då ner till Stuphån. Längs hela vandringen hade jag sett gott om insekter och även försökt få några på bild. Det visade sig vara svårt att få dem att sitta stilla länge nog. Min otäcka uppenbarelse och kameralinsens stirrande öga skrämde undan såväl trollsländor, som pärlemor- och mätarfjärilar, ja även sångsvanarna ute bland håns starrtuvor. Följaktligen var jag åter tillbaks där jag började och fick rikta in kameran mot sånt som inte kunde rymma sin kos. Det här gamla rotstjälpet har säkert sett mycket vatten rinna förbi och ut i hån nedanför sig. Tycks det inte sitta en fågel till höger på rotflätan?

Jag var framme vid min speciella fiskeplats. Stuphån består av två delar med en liten nivåskillnad och strömstryka emellan. Just där var det dags för vila, kaffe och förberedelser inför fisket. Det låg en stadig vind motströms och gott om små dag och nattsländor flög över vattnet. 

Det låg förväntan i luften! Spöet riggades och den ursprungliga J-kroken var bytt till min modifierade variant av cirkelkrok. En mask sattes på och så ut med tacklet i strömmen! Det gick inte många sekunder innan flötet dök! Jag lyfte spötoppen försiktigt för att strama upp linan och fick svar från andra änden. Fast fisk och den här var stor! Efter en stund hade jag 40cm harr i min hand! Det är en generös liten ström där mellan håns övre och nedre del!

Jag satt kvar en stund och njöt av miljön medan det sista av kaffet försvann inombords. Så var det dags att knalla tillbaka mot bilen. En grönbena, Tringa glareola, gillade mig inte! Antagligen befann jag väl nära boet. Jag bestods en rejäl utskällning på klingande ”grönbenska”! Det gillade jag, för nu gavs jag chansen att få fågeln på bild!


Det fanns fler som ville syna mig på nära håll. Den här bruna forssländan, Heptagenia fuscogrisea, landade på mina glasögon.

Då jag åter var uppe på skogsvägen lyckades jag få halvbra foton på Frejas pärlemorfjäril och grön mosaikslända men inget av dem är i sån kvalitet att jag vill visa dem. Däremot såg jag en växt jag inte kan identifiera. Jag tror det kan vara en lummer- eller ljungväxt av något slag men redan där kan jag vara på fel spår.
Jag har idag, 20130703, fått veta att detta är en Plattlummer, Diphasiastrum complanatum.

Midsommaraftonens kväll var blåsig. Något stök eller högljutt firande på byn märktes inte av.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Visst ser det ut att sitta en fågel till häger av rotflätan. Så fantastiska naturupplevelser Du skaffar Dig, och nu gör till våra.
Tack för en vandring i skogen, saknar detta från det jag var barn, då man var i skogen hela dagarna om sommaren.
Finfina bilder som vanligt!
/Morsan

baraenbildavmig sa...

Det var verkligen en vacker lav du fann på din vandring! Den gröna nederst verkar väldigt lummerlik, tycker jag. Grönbena, har den en grön bena eller eller är det bena den är grön om?
Du är duktig på att fånga olika sländor på bild och här var det tydligen till och med en som uppsökte dig! Figurer och väsen i stenar, stubbar och gamla rötter är fascinerande att beskåda, helst skulle man ta med sig dem hem men får nöja sig med bilderna.

Anonym sa...

Verkligt vackra bilder från din resa! Jag har inte läst texterna till bilderna men det ska jag göra sen, förstår att du haft en fin resa i alla fall. Jag har blivit så upptagen att jag knappt har tid att sitta vid datorn, hjälper en gammal närstående som blivit dement och behöver samhällets hjälp med att få vardagslivet att fungera, men tids nog sitter jag här igen:). / Monika

BeBest sa...

Tack Morsan! :)

Fågelfiguren blir mera skräcködlelik om placerar nosen åt höger istället för vänster.

Jag far till Idre för att fiska och där letar jag mig ut långt bort från allfarvägarna och de mest kända fiskeplatserna. På så vis får jag många för mig nya och annorlunda intryck under vandringen till och från mina fiskeställen. Ibland hamnar jag i vådliga äventyr, ibland blir det med filosofiskt stillsamma promenader.

Jag försöker låta kameran dokumentera det jag under tiden råkar få se, så jag senare kan ta reda på vad jag faktiskt sett. Det kan vara nytt för mig och vardagsmat för andra.

BeBest sa...

Den laven gladde mig! Hur vanlig eller ovanlig den är vet jag inte men jag har inget minne av att ha sett den förr.

Precis som rödbenan har röda ben har grönbenan en grönaktig ton på sina.

Sländor som bestämt sig för att vila en stund är inte så svåra att komma nära om man tar det en smula varligt. Är de däremot på alärten spelar det ingen roll hur försiktig man är: De tar till vingarna så fort de anar en oväntad figur, rörlig skugga eller solreflex i glasögonen, armbandsuret eller kameran.

BeBest sa...

Tack Monika! :)

Det var en mycket trevlig resa och jag var mer än nöjd då jag lämnade tillbaka nycklarna till mitt hyresrum.

Jag förstår mer än väl att du har fullt upp! Jag har så att säga varit några år i den branschen, så jag vet vad handlar om!

framsnacka sa...

Den färggranna laven har du verkligen fångat väl! Minst lika väl som harren du fick! Vad gott! För du åt den väl?
Ju mer man tittar på stenen, ju mer ser man. Både ben, svans och kraftig kroppsform. Tycker om den vitnande rotflätan!
Lyckad bild på forssländan!
Och vilken promenad du fick!
Glad att du visar alla bilder och berättar!
Allt gott till dej!

BeBest sa...

Tack ska du ha! :)

Jodå harren smakade finfint och likaså öringarna dagen innan!
Laven är fotad ganska mycket på chans. Jag ställde ner kameran i riset och röjde undan det som jag trodde skulle skymma sikten. Den tog jag ett antal bilder och hoppades att någon skulle visa den röda laven.

Forssländan var väldigt villig att komma med på bild! :) DEt var bara att ta av sig glaögonen och och försöka hålla dem och kameran stilla.

Skicka en kommentar