Gryning

Gryning

fredag 12 juli 2013

Allmänt svammel om inget av vikt



Det har varit många bilder på insekter här den senaste tiden. Idag ska ni slippa undan alla såna foton. Jag tänkte berätta något litet om vad som annars händer här. Det är fort gjort. Det händer nämligen inget att berätta om utan vardagen lunkar på. 

Jag vaknar, kommer upp, tar min blodtrycksmedicin, gör ordning frukost åt mig och katten, vattnar blommorna, sätter mig vid datorn och ska försöka skriva något. Så är det mest alla dagar precis som nu. Därefter kollar jag av diverse nyhetssidor av olika slag samt era bloggar medan jag tuggar i mig ett äpple. När det är gjort, fyller jag på kaffet för andra eller tredje och går jag tillbaka till min blogg för att se om det kommit något svar. Därefter diskar jag och plockar undan sånt som tidigare tagits fram.

Det händer att någon idé far in i min skalle under morgon- och förmiddagsrutinerna. Handlar det om något mera akut pyssel med blommorna, bilderna eller fiskesakerna tar jag itu med det annars kan den idéen få vänta en tid och så att säga mogna till.

Som ni ser är det med andra ord inga mer omskakande händelser som inträffar här under förmiddan. Mitt på dagen äter jag fet yoghurt och 1dl havregryn, kryddat med ingefära kanel, chilipulver och lite socker och avslutar med det sista av morgonens kaffe. Den dieten har jag hållit sen mitten av maj och jag har snart gått ner 10kg på den. Fortsätter det såhär väger jag under 100kg om någon månad. Det är nog bra.

Efter lunchen går jag och kameran ut om vädret passar oss. Vi brukar knalla runt lite sakta under några timmar och försöka hitta motiv som kanske kan intressera någon ytterligare utöver en inskränkt överviktig gubbe. Det blir nog så även idag. Kanske får även stativet följa med den här gången.

Vi kommer väl också hem och då måste fotona sorteras, kamerabatteriet laddas och de bättre bilderna redigeras. De sämsta kastas saklöst. Det här rätlinjiga fotot överlevde gårdagens granskningar.

Sen kollar jag åter av om det hänt något ute i verkligheten eller på bloggarna samt ifall det är något värt att se på TV. Mot kvällen brukar det även bli dags för en likadan ostmacka med skinka som jag hade till frukost men istället för morgonens och förmiddagens liter kaffe blir det en liter te. 

Då jag sett vad jag ville se på dumburken kollar jag åter av internet och sen är det läggdags för katten och mig någon gång runt midnatt. Mitt liv är tämligen händelsefattigt men jag trivs med det. Jag har nog inte tid över till annat heller.

Nu har kameran och stativet gjort sällskap med mig en stund. Först gick vi till Duveholmssjön. In i buskaget till höger på bild skulle vi.

Orsaken till detta stod att finna därinne i strandskogen. Där finns denna orkidé och för att få en bra bild av blommorna och deras rätta färger i dagsljus behövdes stativet.

Orkidén är en Skogsknipprot, Epipactis helleborine.

Det ska bli fint väder i helgen. Jag misstänker att jag då passar på att gå ut med kameran i skogen igen. Kanske kommer även stativet åter med ut ifall jag skulle hitta något vackert motiv som behöver få stadig skärpa och naturliga färger i svårt ljus.

6 kommentarer:

imsys sa...

Jag tycker dina dagar låter alldeles utmärkta - likt mina på många sätt (frutom te och medicin, då). Förutom när jag rycks med på vilda äventyr, förstås.

Heja på med viktminskningen! Kropp är bra att ha, men inte för mycket av den!

BeBest sa...

Mina dagar är precis lagom komplicerade! :)

Så länge jag tycker det är gott, ska fortsätta med den kosthållning jag börjat på. Jag går ner i vikt men känner mig inte särskilt hungrig och tycker jag orkar med mer och går längre då jag är ute.

Anonym sa...

Hej på dig, du tar så vackra bilder att de kunde vara tagna av vilket proffs som helst enligt mig! Nog har du väl ändå en NY kamera? Annars är det som tidigare här hos mig, mina krafter och engagemang går till en släkting med demens. Ha det gott Börje! / Monika

baraenbildavmig sa...

Fin bild fick du på den vackra orkidén! Gillar även ditt rätlinjiga foto - snyggt med solrosen som bryter av framför sädesfältet!

Det var ju faktiskt mycket av vikt och om vikt i ditt inlägg. Att finna en mathållning som belönar en med viktnedgång om man behöver det är inte illa.

För mig blir det inga fotoutflykter i helgen. Är i stan och firar vår tvååring och orkar inte så mycket mer. Såg dock nyss att jag fått fjärilar i oreganon så det är möjligt att det blir nåt foto
där.

BeBest sa...

Nej jag har samma gamla Panasonix DMC-LX2 från 2006 som jag alltid haft. Vad som förändrats är att jag genom skaffad erfarenhet försöker vara mera noggrann när jag ska ta bilden och att jag lärt mig mer om kamerans funktioner och bildredigering.

Än återstår mycket att lära och troligen dröjer det ytterligare drygt 2 år innan jag kan skaffa den kamera jag vill ha. Jag kan bara hoppas att den jag nu har hänger med och att det fortfarande finns batterier till den. Jag har ett par som börjar bli gamla och inte håller laddning nu. De måste snart bytas mot bättre. Minneskorten räcker nog att köra med än så länge.

Jag förstår att du har fullt upp! Jag minns, från den tiden jag jobbade i demensvården, en utredning om framtida omsorg och vård av dementa människor, som min arbetsgivare gjort och tänkte ha som rättesnöre för verksamheten.
En av punkterna var: Anhöriga ska beredas goda möjligheter att påverka och delta i planeringen och den dementes vardag och omvårdnad.
Hur tolkar man det? Troligen var det få som insåg att kommunen avsåg att låta närstående sköta sina dementa släktingar om dessa behövde mer än de korta besök som hemtjänsten hann med. Troligen var det få som insåg att det bästa för den demente anhörige var att någon närståenede tillbringade dagarna i vårdboeendet för att bistå och se till att inget falerade.
Det är där vi är idag.

BeBest sa...

Jag hoppades att slippa använda blixten för att få till skärpan på orkidéen. Blixten förändrar de naturliga färgerna för mycket.

Min kamera använder kontrasterna i motivet för att hitta skärpan och har svårt att klara det om ljuset är svagt eller mycket skiftande över huvudmotivet. Jag fick vänta en stund men till slut kom en tillräckligt stark ljusstråle genom lövverket och kameran klarade att fokusera och hitta rätt skärpa. Jag prövade innan med olika inställningar av ISO och vitbalans men inget fungerade innan ljuset fanns på plats.

Solrosen stod så vacker där i dikesrenen att jag bara inte kunde låta bli att ta ett foto och det blev därtill bättre än förväntat!

Skicka en kommentar