Gryning

Gryning

måndag 29 juli 2013

Fredag, lördag, söndag


Vi hade väldigt varmt här i fredags. Jag gav mig iväg till Carl Ugglas Park med avsikten att försöka hitta intressanta sländor. Jag såg en art som jag inte är säker på. Den var rätt mörk i kroppen, flög ständigt fram och tillbaka samt var orädd. Eftersom den inte vilade, var det inte möjligt att få ett foto av den. Kanske var det en grön metalltrollslända jag såg men jag vet inte. 

Jag såg även ängstrollsländor men de var väldigt nervösa och höll sig på gott avstånd från mig. 

Där fanns också en mycket samarbetsvillig pärlemorfjäril. Dessvärre hade den förlorat halva bakvingarna och det gjorde att jag inte kunde identifiera den arten heller.

Vandringen fram och tillbaka resulterade i mera svett än bra foton.

Lördagen var också varm men solljuset dämpades något av tunna slöjmoln. Ute på balkongen blommade tre av hibiskusarna och polineringspenseln hälsade på hos dem alla. Vi får se om det kommer något trevligt ut av de eskapaderna.

Även denna dag var kameran i farten. 

Dels togs det mängder av bilder på den ljusröda hibiskusens två blommor, dels blev det tid för en fotopromenad runt Backa Gård och förbi Krämbol. Jag hoppades få tillfällen att fota ängstrollsländor och pärlemorfjärilar med hela vingar. 

Vid Backa Gård finns områden med gott om blommande tistlar och kardborrar. Tistlarna är väl ingen heder för en gammal bondgård kanske men de tas tacksamt emot av insekterna. Här var jag mycket säker på att lyckas med mina fotoplaner men jag hade lurat mig. Insekterna fanns där men var vaksamma och lät mig inte komma nära.

Jag fortsatte mot blombackarna, vägkanterna och dikesrenarna vid Hovmanstorp. Där växer det också en hel del åkertistel. På vägen vilade många ängstrollsländor. De var aningen mörkare på bakkroppen och vingarnas ribbor än de jag sett förr på ängstrollsländorna under tidigare år. Även dessa sländor vägrade släppa mig tillräcklig nära inpå sig för att jag skulle få detaljskarpa foton. 

Det fanns även många tistelfjärilar där. En uppehöll sig inne bland tistlarna och kom ibland riktigt nära. På grund av vegetationen lyckades jag inte få någon helt ren bild av den men alla var på sitt sätt bättre än de foton jag fick i våras då den nya generationens föräldrar anlände till Norden från södra Europa. Jag kände mig rätt nöjd då.

Så fortsatte jag vidare längs grusvägen till Hultstugan och dikesslänterna och åkerkanterna fram mot stora landsvägen. Dessa kanter och slänter har gott om intressanta växter för många fjärilsarter och där hoppades jag hitta pärlemorfjärilarna. Jag såg inte så många och de flesta ville mest flyga och försöka hitta en partner eller en fräschare klöverblomma.

I åkerkanten hade en tegelröd ängstrollsländehona hittat ett strå vilket hon hade som jakttorn. Jag har sett de här sländorna redan tidigare i år men inte kommit dem nära. Den här älskade sin utkikspunkt så mycket att den struntade i mig och kamerans nyfikna lins. Sländan flög upp och tog ett byte och landade sekunderna efter på samma plats.


Nu kände jag mig ännu nöjdare och tyckte att detta var minsann ingen dålig promenad men jag hade ju halva vägen kvar att gå, så än fanns det chans på fler fina foton! Det var då nästa Tistelfjäril, Vanessa cardui landade på den blommande rödklinten precis bredvid mig!

Närmast euforisk till sinnet vandrade jag mot Krämbol. Jag tänkte pröva hur kameran klarade att ta en vy över Viren och molnen ovanför. Det gick bra utan några egentliga sensationer och så följde jag ån mot den nya röda bron för att komma vidare. Det var då jag upptäckte jungfrusländan!

Jag har länge önskat mig ett foto av dem och nu fick jag äntligen chansen. Det är den smaragdgröna färgen till trots en Blå jungfruslända, Calopterix virgo. Hanen har metalliskt lysande mörkblå kropp och vingar, medan honan är mera brun men får smaragdlyster då solen faller på den.

Gissa om jag var glad då jag gick hem!

Söndagen ägnades åt att sortera och redigera foton. Det var över hundra bilder som överlevt första gallringen och nu skulle de bästa av dem väljas ut och göras presentabla. Så här i sommarvärmen är det ett tidsödande arbete. Då arbetstemperaturen i datorn stiger över 45°C blir datorn långsam och över 48 rent hopplöst seg. Då måste den få svalna en stund och vad gör jag då? Vanligen blir det nya bilder som sen ska redigeras tills datorn storknar och då ...

Jag har fortfarande en drös foton på hibiskusarna kvar att piffa upp. Det jobbet får jag ta en ovädersdag i höst tror jag.

16 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det är bara att gratulera till alla vackra bildfångster! Roligt med den smaragdgröna färgen på sländan, den har naturligtvis anammat årets mode! Det är lustig med sländorna att de ibland verkligen inte bryr sig om oss som kommer och ställer oss och fotar utan sitter lugnt och poserar. Jag har en gång tagit bilder av en slända som ryckte till varje gång jag tog en bild och jag tog många.

Någon tistelfjäril har jag nog inte i mina arkiv, den måste jag spana efter, mycket lyckad bild!

imsys sa...

Förargligt när de små liven inte vill vara med på bild! Men de som snällt poserade har du verkligen lyckats fånga bra! En väldig massa motion får du ju också - bra där!

BeBest sa...

Häromkring är det väldigt gott om tistelfjärilar just nu. Jag utgår från att det är den nya generationen som precis har kommit fram ur sina puppor och sen ska ge sig av söderut dit deras föräldrar övervintrade innan de flög hit i våras för att föra nästa generation vidare. Sök dem på solbelysta vindskyddade ställen där det finns gott om tistlar, kardborrar eller rödklint.

Det din slända gjorde har jag också sett fjärilar. Såväl då jag kommit nära med kameran men även då någon annan insekt har stört. Trollsländorna höjer ofta baken när de hotar fridstörare.

BeBest sa...

En liten slända blir knappt skönjbar på bild, om man använder en kompaktkamera som jag gör och fotar på 3-4m avstånd. Jag vill komma närmre än en meter för att få till detaljerna i bilden, helst vill jag komma så nära som halvmetern och få ta många bilder ur olika vinklar. Någon ska väl bli bra!

Jag går väl mellan 5 och 10 km men det kan ta upp mot 3-4 timmar innan jag är hemma igen, så det handlar inte om någon power-walk precis. Allt beror på hur lång tid jag stannar för att fotografera.

Boel sa...

Det är kul att läsa om dina promenader och jag är mycket imponerad över dina foton på insekterna. Vi har vid stugan just nu både pärlemorfjärilar och sländor av olika sort som flyger fort fort runt runt. Inte stilla en sekund, tycker jag. Drogar du dem?

Märit i Mariehem sa...

Fattar inte att du kan få till så vackra bilder med en kompaktkamera.
Alltid intressant att följa med på dina rundor!

BeBest sa...

Det börjar med att försöka få med endast det viktiga och komma det så nära som möjligt. Nästa steg är att beskära fotot och sen redigera färger, kontraster och skärpa. Ju bättre foto från början ju lättar bli det att få till en snygg make-up på det.

Jungfrusländan var inte perfekt i skärpan och det gick inte att få till det bättre än så här i redigeringen. Eftersom det är min första jungfruslända visar jag den men hade det varit en tistelfjäril hade fotot kastats.

Anonym sa...

Hej Börje, hur är läget? Fantastiskt fina foton av ängstrollsländan med de skira vingarna, ja de andra är fina med. Jag jobbar på med min nära som fortfarande bor hemma och har det ruskigt kämpigt med 'kom-ihåget". Men tittar in emellanåt i alla fall och ser efter vad du har för dig;). Ha de gott hälsar Monika

BeBest sa...

Tack Monika!

Jag tror mig förstå hur du har det med att hjälpa din nära och beträffande ”kom-ihåget” blir det inte längre bättre än så här utan nivån sjunker mer och mer. Det kommer kommer en dag då din nära inte kan bo hemma men innan dess har ni passerat stadierna, så länge det går bra, så länge det går, och nu går det inte alls. Det är först då kommunens representanter börja undersöka om det går att hitta någon framtida plats på något boende. Detta kallas visst god äldreomsorg i den politiska vokabulären ...

Ha det gott ja åtminstone så gott det går, när man har det ansvar du har!

baraenbildavmig sa...

Måste ut och leta. Är i stan just nu, så jag får hoppas att vädret är med mig när vi återvänder till torpet.

BeBest sa...

Vi har har fått ett välbehövligt regn idag, så insekterna får sköta sitt ifred utan min inblandning. Lycka till med fjärilarna då solen åter lyser. :)

Anonym sa...

Tack för de orden, de värmer när de kommer från någon som också vet vad det handlar om! / Monika

BeBest sa...

Så mycket tröst eller lugnande besked ligger det väl inte i det jag skrev men det är ungefär så kartan för er resa ser ut.

Anonym sa...

Jo jag vet det. Tack ändå för empatin!

BeBest sa...

Jo jag vet ju vad det handlar om och har hört många anhöriga berätta om oron de känner och hur tungt det är att ständigt behöva göra om samma saker för att undvika olyckor och allmänt strul.

BeBest sa...

De blir stela av skräck då de får se mig komma lufsande längs vägar och stigar. ;-)

Innan jag hittar någon insekt som inte låter sig skrämmas, har jag prövat många andra som visade sig inte vilja vara med alls. Det är väldigt sällan de första bilderna blir bra men jag flyttar mig sakta fram och har jag tur kan jag hålla fram kameran så den kommer precis så nära att den klarar att hitta fokus. Sån tur hade jag med de sista 3 bilderna. Närgränsen vid full zoom är ca 40cm.

Idag har rantat efter och tjatat på sorgmantelfjärilar. De vägrade blankt släppa mig närmre än tre meter.

Skicka en kommentar