Gryning

Gryning

tisdag 30 juli 2013

Måndag med fjärilar


Årets nya generation av de fjärilar som fanns i våras börjar komma fram nu. Vårens fjärilar har halva sommarens och hela höstens erfarenheter ristade i sina vingar men de nyas vingar har ännu inte fått något märke av gjorda erfarenheter på sig.

Igår gick jag mot Krämbolstugan. Man går då på en grusväg genom den skog jag brukar kalla ”Stora Lajvarskogen”. Jag gjorde ett par avstickare in bland träden för att se hur det stod till med mina kantarellställen. Det är oerhört torrt i mossan just nu och vattnet i kärren närmast försumbart litet. Det finns torra fakta bakom det totala eldningsförbudet i skog och mark här Södermanland! Några kantareller såg jag inte till.

Hallonen håller på att mogna och jag såg flera flitiga människor som fyllde sina bärhinkar. Jag nöjde mig med att ta ett par bär då och då. Hallonens kärnor fastar gärna i mina tänder, så även om bären är enormt goda, avstår jag från hallonsylt på grund av kärnorna. Hallonsaft är en annan sak!

Nära Lajvarnas högborg finns mötesplatser för trafikanter. Man har breddat vägen och sen växer det gräs där. Allt är omgivet av vide och al samt barrskog. Marken är gräsbevuxen och det finns ängsblommor i gräset. När solen ligger på blir det rena bakugnen bland buskarna. Det uppskattas av insekterna. Hur många trollsländor som patrullerade där vet jag inte men förmodligen fler än 25, vilka flög såväl högt som lågt, sakta som fort. 

Där fanns även fjärilar. Vägen användes av sorgmantelfjärilar att vila på. De låg helt utslagna med utbredda vingar tills jag kom in i kanten av deras synfält. Då fick de bråttom att flyga undan och stod där och räckte lång näsa mot mig samt försökte se var de skulle landa nästa gång ifall jag åter försökte mig på att höja kameran ... Jag gjorde många försök men nej, det var inte min dag för att fotografera sorgmantelfjärilar igår!

Går det inte med de stora får man försöka med de små. En mindre guldvinge satte sig på en hög med kvarlämnat bråte och lät mig få tre bilder. Längre ner i bråtets skuggor satt en spanande rovfluga. I samma stund fjärilen flög bort for flugan spikrakt efter. Den lät som en vrålstartande motorcykel då den for förbi mig. Jag hann inte vända mig om för att se hur det gick för fjärilen men rovflugor är skickliga och missar sällan ett byte.

Det är inte bara fotografer, rovflugor och trollsländor en liten insekt måste se upp med. Det finns andra lömskt lurande faror.

Den här vackra blomflugan satt så dekorativt på rödklinten att jag bara inte kunde låta bli att fota den. Det är en Flyttblomfluga, Episyrphus balteatus. De övervintrar inte hos oss men är en mycket vanlig blomfluga på kontinenten. Larverna livnär sig på att äta bladlöss så den här blomflugan är till nytta. Jag gillar färgteckningen.

Idag blir jag nog inne och försöker reda upp i bingen av osorterade foton. Bäst blir kvar.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Påfågelögat är en praktfull fjäril och din bild visar den i hela dess prakt. Så vackert! Det gäller att passa på nu när fjärilarna är nya, det har du rätt i! Jag har än inte varit iväg på en enda fjärilspromenad med undantag för en kort tur ner till åviken.

De är söta, de små gulvingarna! Det blev en häftig färgkombination, blomflugans orangea och rödklintens rosa! Men vad är det för insekt du har fotat på mellanbilden? Har den en lång sax att knipsa sina byten med?

BeBest sa...

Den bläckfisklika saken är en spindel, som sitter med undersidan upp under sitt nät. Strax framför huvet har den dukat fram middagen invävd till en liten kula, om vilken den kniper åt med frambenen.

Skicka en kommentar