Gryning

Gryning

måndag 5 augusti 2013

I tropisk värme


De senaste dygnen har bjudit på mycket varmt väder. Jag har varit ute och letat skugga och vind för att svalka mig. I fredags tänkte jag gå så sakteliga mot Krämbolstugan vid Viren, fortsätta vidare mot Krämbol, traska bort mot Backa Gård och hem.

De stigar och vägar jag då valt går genom skog eller längs åkrar. En av de insekter jag ofta ser är en liten fjäril. Den gömmer sig gärna under blad eller strån men kan som här tillfälligtvis besöka blommor för att få något i sig. Vilken art det kan vara vet jag inte men jag hoppas få svar. Nu vet jag. Arten är Blekgult ängsmott, Udea lutealis. Tack Naturhistoriska riksmuseet!

En annan och mycket välkänd fjäril satt inte långt därifrån. Den höll hop vingarna hårt och då det starka solskenet träffade dem fick vingarnas undersidor dessa mönster och kulörer. De skiljer sig helt från vingarnas ovansidor. Kan ni gissa arten?

En tanke bakom denna vandring var att hitta pärlemorfjärilar. Såna så jag också men då de upptäckte mig tog de till vingarna och flög långt bort eller upp i träden. Ett ställe där jag flera gånger varit nära att få en bild av dessa fjärilar har varit intill lajvarnas näste. Där var det vindstilla, solgassigt och bakugnshett. I skuggan på vägen fanns flera sorgmantelfjärilar. Dessa var i maskopi med pärlemorfjärilarna och retades med mig på precis samma sätt. De flög undan då jag kom närmare än 5 meter.

Det fanns dock en liten Blodröd ängstrollslända, Sympetrum sanguineum, en hona, som vågade vara med. Den hade hittat ett strå vilket hon hade som bas för sin jakt på mat. Jakten var framgångsrik. Här är det en fluga som gått åt.

Vegetationen längs vägkanten varierar mycket. Där hittar många insekter såväl skydd som föda. Det här dekorativa bladet tillhör såvitt jag förstår en hundloka men färgen är avvikande. Jag vet inte om detta beror av ett naturligt åldrande eller sjukdom men grant är det. Även här har Naturhistoriska riksmuseet kommit med ett gott förslag: 
Troligen är det en torr sommar som leder till mindre avdunstning från bladen och därmed lägre självkylande förmåga, och därför kickar produktionen av solskydds-antocyaniner igång.  
Antocyaniner är röda och lila färgämnen.
/ Didrik, jourhavande biolog med hjälp av Kjell Bolmgren, naturenskalender.se.

Vid ett av de ställen, där jag tidigare hittat tistelfjärilar, gjorde jag en ny bekantskap. Det är en Gulfläckad ängstrollslända, Sympetrum flaveolum.

Sländan var precis som honan tidigare vänlig nog att låta mig få en hel serie foton ur flera vinklar. Då jag tyckte att nu kan det nog inte bli bättre, lyfte den och landade uppe på knopparna hos en åkertistel. Såna fotomöjligheter får man inte varje dag!

Lördagen var lika het. Jag tänkte gå i stort sett samma väg igen. Det var den gulfläckiga som lockade. De fanns på plats men poseringsvilligheten var över. Nästan framme vid Backa Gård hittade jag ett annat ängstrollsländepar. Det gick att övertala dem att stanna. Fotot visar hanen, en Tegelröd ängstrollslända, Sympetrum vulgatum.

I en av hagarna vid Backa Gård vilade friden.

Det skulle dock bli ändring på det. Det var åskväder på väg in men det gick rätt fort över.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Så nu hade du lyckan att fota sländor igen och få fina bilder av dem! Sånt kam man leva länge på. Din bruna fjäril är ett påfågelöga, gissar jag. De där vackert färgade bladen har jag fotat många gånger, bra med en förklaring. Även daggkåpan brukar kunna få vackra höstfärger i förtid.

Att får en bild på trollsländan när den äter måste vara extra roligt!

BeBest sa...

Den gulfläckiga har jag inte sett förr vad jag vet och att då hitta en som snällt visar upp sig och inte skräms av att jag trycker fram kameran ända in förbi dess närgräns i vidvinkelläge (ca 10cm), så att jag måste backa tillbaka några centimeter för att kameran ska hitta fokus, är verkligen lyckat! Bilden rakt ovanifrån är faktiskt en närstudie. Bilden snett underifrån är tagen med full zoom och på ca 50cm avstånd.

Även trollsländan på strået lät mig komma riktigt nära men det var först då jag skulle börja redigeringen som jag såg att den hunnit med att sno åt sig en fluga. De första bilderna i serien med den är sländan utan byte.

Jo det är ett påfågelöga som fick denna grålila ton i solljuset.

Skoj att få veta varifrån lilafärgen kommer. Vi kan nog räkna med granna höstfärger i år efter den här varma och häromkring torra sommaren.

Skicka en kommentar