Gryning

Gryning

onsdag 21 augusti 2013

På nedgång


För närvarande är jag sysselsatt med att gå av mig en del gubbfläsk. Det kräver att promenaderna inte blir alltför korta. Igår tänkte jag leta upp de stigar som skulle kunna ta mig runt Bonneråds Gård, så att han som bor där ska få en en mindre att skälla som en bandhund på. 

Vandringen började på gator och landsväg tills jag gav mig in på en grusväg.

Vägen följde jag förbi gles bebyggelse tills den övergick i två jordiga hjulspår in under strandskogens lövverk. Här och var fanns gluggar mellan buskagen och man kunde komma ut och få se lite av Viren. Här en bild åt Krämbolshållet till.

Hjulspåren följde en brant bergvägg. Den här delen av Sverige är påverkad av den förkastning som en gång för länge sedan skapade Kolmården. Berggrunden består av kalksten i olika variationer och vart man kommer i skogarna ser man spår av marmorbrytning och diverse kalkbrott. Det har funnits många små industrier och bruk runt om i bygderna som haft marmorslipning och kalktillverkning som inkomstkällor. Vid Krämbol fanns förutom en smedja även ett marmorsliperi för att ta ett näraliggande exempel.

Hjulspåren slutade med en vändslinga och sen var det bara att knalla tillbaka en bit för att leta efter något sätt att komma upp på det branta berget. Berget har efter det marmorbrytningen upphört planterats med skog och i den har man gallrat. Spåren efter skogsmaskinerna kom bra till pass. Kan de ta sig fram, ska väl också jag kunna det, resonerade jag. Det gick rätt bra att kliva runt i det avkvistade riset trots att jag nu endast hade shorts och låga sportskor. 

Det fanns även sankare mark som maskinerna gjort djupa spår i. Dessa hade fyllts upp av vatten och det gillade såväl sländor som grodor. Jag var ytterst nära att få ett foto av en mycket vacker trollslända, den blågröna mosaiksländan, men den tillhör de sländearter som sällan sätter sig för att vila. Jag fick nöja mig med en vanlig groda istället.

Körspåren kom fram på en åkerväg bortom Bonneråd.

Jag följde den och möttes av den här lantligt trevliga vyn.

Jag fortsatte tills ägovägen blev en bra grusväg genom skogen. På vägen stod en hjorthind tillräckligt länge för att jag skulle hinna lyfta kameran men inte länge nog för att få till en bild. Då tyckte en silverstreckad pärlemorfjäril att jag kunde få ta ett foto av den som kompensation.

Vid Östra Vingåkers kyrka hittade jag en rastplats och där åt jag en lätt lunch innan jag gav mig av mot Klastorp för att via nya grusvägar söka mig mot ett antal viltvatten. Utrusande på vägen kom då en Skogsödla, Zootoca vivipara, och den vågade stanna på avstånd. Närmare än 2 m släppte den mig inte.

Vid viltvattnen var det oerhört gott om gräsänder. Häckningarna verkar ha lyckats bra så här långt. Intill ett av vattnen hittade jag åter en tistelfjäril. Jag ser dem ofta men det är få som låter mig komma nära.

Jag hittade sen tre stolta fjällskivlingar vars hattar jag ska göra något gott av. Idag ska jag inte gå så långt tror jag, i varje fall inte i fem timmar eller 15 km.

4 kommentarer:

imsys sa...

Gubbfläsk är inte så dumt när de resulterar i alla dina promenader som genererar fina bilder åt oss kärringar!

Svampar har jag knappt sett några alls än - torkan här har varit alltför svår.

baraenbildavmig sa...

Det är väl bra att kunna ta en omgång för att få nedgång! Att få vackra vyer och annat smått och gott med sig hem i kameran är en bra kombination. Den lantliga vyn är lite extra med sin lövinramning!

BeBest sa...

Känner du dig som en kärring? Det kan jag väl aldrig tro! ;)

Jag tror att jag mår bra av att röra på mig emellanåt. Något mer ibland och något mindre ibland men hela tiden se till att jag inte stelnar till.
Jag har inte gett mig ut för att leta svamp än men det råkar finnas ett par ställen precis intill de vägar jag går på. Jag kan direkt se svamparna från vägen om de kommit upp, så bjuder omgivningen på sån bonus tar jag gärna emot! :)

Nästa gång jag ger mig ut på längre motion kan det handla om att leta svamp - och foton - inne i mörkaste skogen.

BeBest sa...

Jag kommer nog gå där fler gånger. Nu blev det ett tämligen improviserat stigfinnande men nästa gång ska jag ta god tid på mig uppe bland alla gruvhålen och leta fram bästa vägen. Det finns ett par saker jag inte fick de foton av som jag tänkt. Om allt stämmer med ljus och skuggor kan det bli bättre bilder.

Den lantliga vyn har jag nog försökt mig på förr men då har det varit något som inte stämt. Antingen har jag hållit kameran snett, ljuset inte varit passande eller åkrarna varit allmänt tråkiga. Lövkransen är en ren bonus som man nog bara kan få på sensommaren. Nu krävs en hejdundrande fin bild om den ska putta bort den här som förste kandidat till att bli nästa års almanacksbild för augusti!

Skicka en kommentar