Gryning

Gryning

tisdag 6 augusti 2013

Solig söndag


Planerna för denna söndag var att gå via Bonneråd mot Glopphälla och vika av mot Östra Vingåkers kyrka för att där ta en kort rast och känna efter ifall jag skulle gå rakt hem igen längs landsvägen eller om jag orkade gå längre än så. 

Jag brukar ha en väst med mina prylar i på mig men denna dag var väldigt varm så västen åkte av innan jag ens hunnit ut och fototillbehören samt matsäcken plockades ned i en liten lätt ryggsäck. Ner i den hamnade även glasögon och klocka. Glasögonen därför att jag räknade med att bli svettig och att svetten skulle rinna ned på dem och störa sikten, klockan för att glaset ger reflexer i solskenet och dessa tycks skrämma insekter och fåglar.

Promenaden startade och värmen började snart kännas av. Vid Genne speglade sig molnen i Backasjön.

Så traskade jag glatt vidare mot Bonneråd. Där var vägen mot Glopphälla stängd av ett stängsel och i hagen bakom det gick hästar. Jag går inte gärna in i andras stängda hagar och speciellt inte om jag ser djur där vilka jag inte är bekant med. Medan jag stod och funderade på hur jag skulle komma runt stängslet kom gårdens ägare och förklarade i skarpast möjliga ordalag att jag inte hade något på hans gård att göra och han var less på alla som dagligen kom dit. Han var rädd för att folk av oförstånd skulle släppa ut hästarna eller på annat sätt orsaka onödigt besvär. Det skulle finnas andra stigar bakom gården och genom skogen att gå påstod han. Jag har inte undersökt den saken än men det finns ingen passande stig utmärkt på kartan. Idag skulle jag kunna undersöka den saken på plats i lugn och ro.

Nåja, något slokörad gav jag mig ut på landsvägen igen. Jag insåg att min vanliga väg runt Glopphälla skulle det inte mera bli tal om. Landsvägen passerar gott om åkrar. Här är det korn som är på väg att mogna och skiftar i olika nyanser.

Jag fortsatte och tänkte mig kunna gå mot Klastorp och där avgöra vad jag trodde mig klara. Längs grusvägen från Knutsdal och mot Klastorp har man skapat många viltvatten. Jag såg gott om vattenfåglar av olika slag samt att de övervakades av en trio rovfåglar. Det såg ut att vara ormvråkar så fåglarna på vattnet hade kanske inte så mycket att frukta. 

Jag hoppades finna fjärilar längs vägen. Det flyger ju en hel del pärlemor- och sorgmantelfjärilar just nu och visst såg jag dem men ingen vågade låta mig komma så nära att det blev meningsfullt att plocka fram kameran. Jag såg även en mycket mörk trollslända. Den var större än ängstrollsländorna. Jag lyckades få ett hyggligt foto av den då den satte sig i gräset för att inta sin fångst. Troligen är det en metalltrollslända men för att vara säker behöver jag fler och bättre foton för att avgöra det och framförallt om de ska visas.

Så kom jag då fram vid Klastorp och jag kände mig i god form, så jag beslöt att gå därifrån mot Djulö Kvarn. Hur långt det kunde vara dit hade jag ingen aning om men det skulle nog gå. Jag hade ju inte ens rört matsäcken än även om tiden nog passerat lunchdags.Då insekter och fåglar inte ville vara med på bild eller låta mig få snygga foton av dem, blev jag tvungen att fortsätta söka vackra högsommarvyer. Den här är från markerna intill Klastorp.

I en öppen och tom beteshage intill landsvägen mot Djulö Kvarn hittade jag en perfekt sten att sitta på. Där blev det 10 minuter lunchrast och sen var jag på gång igen. Det gäller att inte stelna till! 

Den här lilla krabaten är en larv av någon art av skymningssvärmare. Jag har en idé om vilken men för att bli mera säker har jag vänt mig till expertisen på Nordiska riksmuseet. Är det som jag jag tror, är arten ovanlig i Södermanland.

Vid Djulö Kvarn såg jag blåbandad jungfruslända. Jag ska ta mig dit snart igen och se ifall jag kan komma någon riktigt nära, så jag kan få till en egen snygg bild av den vackra sländan. 

Så gick jag via Carl Ugglas Park hemåt. Jag hittade en grann insekt där. Den är stor som en normal geting men har vackert metalliskt blå färg på huvud och mellankropp samt vinröd bakkropp. Eftersom den gnager på brovirket är det rimligt att tro att det är en art som gör bon. Jag har inte sett sån stekel tidigare vad jag vet. Jag har sökt runt på webben och funnit att det är en guldstekel, möjligen en av arten Chrysis ignita.

Sommaren håller på att mogna nu. Rosenbusken har minskat ner på blomprakten och nu är det nyponen som snart ska stå för den röda färgen.

Druvflädern, Sambucus racemosa, har redan sina giftiga men frestande och läckert röda bär klara att avnjutas med blicken.

För insekterna i skogen gäller det att se upp. Spindlar är skickliga vävare och deras fångstnät kan vara listigt uppbyggda. Den spindeln här satsar på en mängd trådar som ska få flygande insekter ur balans och kurs så de faller ned i skålen under virrvarret högre upp och runt om.

Så kom jag hem. Jag hade varit ute i 6 timmar och gått ca 18km. Hela den vändan lär jag inte göra om  nu på sommaren men det kommer kanske en grann höstdag ...

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det var en lång promenad! Mina promenader i år är näst intill obefintliga och jag har fått nöja mig med det som dyker upp i närområdet. Gårdagseftermiddagen tillbringades mestadels i vattnet som var lent och svalkande.

Granna färger kornet bjuder på! Har nog aldrig sett den så mörkt gul tidigare. Larven var då vacker i sin teckning. Roligt att träffa på ovanliga arter och när de inte är av den snabbaste sorten så hinner man föreviga dem också!

Hoppas att du får tillfälle att fota den vackra blåbandade!

BeBest sa...

Det kanske är så att larven inte tillhör en så ovanlig art som jag först trodde. Det visar sig. :)

Igår hade jag en vilodag och var bara ut på en kort promenad medan tvättmaskinerna gjorde sitt jobb. En timme i solskenet var fullt tillräckligt för att bli genomsvettig! :)

Märit i Mariehem sa...

Tror att det där kan vara en larv av Brunsprötad skymningssvärmare.

Så trist att mötas av en så ovillig markägare! Människor som handlar så där kan ibland vara ute efter att försöka växa genom makt!

BeBest sa...

Det är vad jag förtst trodde men sen dessvärre ändrade mig. Anledningen till det var att de foton jag sett av den brunsprötade skymningssvärmarens larv visade en larv med mycket mörkare och grönare färg samtidigt som jag såg ett foto, vilket påstods visa den vitsprötade skymningssväramarens larv, Larven på det senare fotot hade närmast identiska kulörer som den här. Den vitsprötade är inte så vanlig i Sverige och har inte hittats i Södermanland.

Jag har fortsatt leta efter foton och idag vet jag att det, precis som du säger, är en larv av den brunsprötade skymningssvärmaren och att larven på det foto som förvillade mig hade fått fel artbeteckning. Likheten dem emellan är heller inte särskilt slående även om det finns gemensamma drag.

http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/h/hyles_gallii.html

http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/h/hyles_euphorbiae.html

Skicka en kommentar