Gryning

Gryning

söndag 8 september 2013

Gamla motiv i nytt ljus


Morgonen var dimmig. Vilka vägar jag skulle gå var jag inte helt säker på men de första stegen gick mot Värmbols-hållet. Det finns en plats som brukar stanna vid och därifrån försöka få en bred vy över villaområdet intill Duveholmssjön. Igår morse var det inte mycket till sikt.

Solen hade inte hunnit visa sig än men var på uppgång. Från fälten och viltvattnen långt bort på andra sidan sjön hördes tranrop från flera håll medan jag gick mot ån vid Värmbol för att fortsätta upp mot Backa Gård. Solen hade då enligt tidtabellen varit uppe i flera minuter men nere i dimmorna längs marken märktes den inte av än. Där i hagen var det andra krafter som rörde sig.

Jag passerade gården och följde skogsvägen mot Hovmanstorp. Nu började solen visa sig på andra sidan skogskanten och de mer höglänta delarna av fälten anade det nya ljuset. Åter igen stod jag vid en position jag ofta använder då jag söker passande fotovyer.

Snart insåg jag att det fanns en möjlighet att få ett foto där jag slapp få med kraftledningarna över åkrarna. Dimmorna och solljuset i skön förening skulle troligen gömma dem. Det skulle kunna ge mig en annorlunda bild av ett motiv som jag stundom tänkt att beroende på årstid kunna bli en passande vy för almanackan. Om jag slapp få med ledningarna kunde jag kanske få den möjligheten nu.

Så tokigt blev väl inte resultatet men passande i almanackans förutbestämda rektangulära bildutrymme? Njaa ...

Solen började städa undan dimmorna allt efter den kom åt. Tranorna höll under tiden ljudliga samtal över fälten och jag väntade bara på att en råbock skulle börja skälla från något skogsbryn eller buskage. Skallet kom också. Det är rådjurens brunsttid nu och jag funderade på ifall jag skulle försöka locka fram bocken genom att försöka härma en rågets gnällande pip då hon hetsas runt i cirklar av en drivande bock. Konkurrenter om getterna brukar inte revirbockarna tåla utan kommer farande med fällda horn mot eventuella rivaler. Man kan på så vis locka in dem på mycket nära håll om man är skicklig nog. Det är inte jag, så jag antar att den bock som skällde på mig medan jag gick bland prasslande löv hade stannat där den var och mest hånskrattat åt mina ljudförsök. Det nöjet bjöd jag inte bocken på.

Promenaden fortsatte mot Krämbol. Här var mycket av dimmorna bortsopade men över Lillsjön och dess närhet fanns dimbankarna kvar.

Naturligtvis låg det mycket dagg kvar i gräset eller hängde i spindelnäten.

Här och var längs Lillsjöns stränder vilade flockar av änder. Några låg kvar, andra började söka sig undan och ut på vattnet, då de varsnade min närvaro på grusvägen.

Som sagt det fanns gott om dagg och dropparna i vassens vippor fångade solljuset och strålade vackrare än någonsin någon julskyltning någonsin gjort!

Vid det här laget hade de tidigare så täta dimmorna övergått till ett mera diffust dis.

Morgonen hade grytt och jag hade fått foton med nytt ljus över gamla motiv.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Du skämmer bort oss med underbara motiv. Här väljer jag som favoriter bilderna tre, fyra och sju. Trean är magiskt vacker med de vackra färgerna på markvegetationen i framkanten, dimman som suddar ut bakgrunden, trädets silhuett och den slingrande skogsvägen. Mästerligt! Fyran gillar jag mycket också för dess slöjor och det vackra ljuset, sjuan för dess variation mellan grönska och dimma över vattnet. Vad roligt du ska ha haft. Tack för fina dimmor!

BeBest sa...

Tack, tack, tack! Jag är glad att du gillade bilderna! :)

Tiden mellan soluppgången och fram till minuterna innan 7 då vyn över åkern togs var magisk. Jag tog nog tjoget bilder enbart på dimlagren över åkern. Ljuset tilltog efter hand och magin försvann med att dimmorna övergick till dis.
Länge var jag tveksam till att visa fotot med vägen och björkstammarna men jag tyckte dock att den hade något speciellt ändå och bilden fick till slut komma med.
Änderna på solsidan av Lillsjön hann bli uttjatade på mig medan jag tog bild på bild av dem. De i den andra änden av sjön försökte somna om.
Visst hade jag roligt, jag kände rent av en smula lycka då jag såg att vissa av fotona kunde tänkas ha blivit särskilt lyckade.

Skicka en kommentar