Gryning

Gryning

torsdag 12 september 2013

I dimmans töcken


Igår trodde jag inte på några större mängder morgondimmor att tala om. Temperaturen var väl hög och luften klar. Kanske skulle det finnas slöjor över vattnen men i övrigt förväntade jag mig inget. Likväl gav jag mig med tom mage ut tidigt. Jag hade långt att gå och ville vara framme till soluppgången eller minuterna strax efter. 

Förhoppningarna var som sagt lågt ställda och det såg ut att besannas. Det låg inte mycket till dimma över Nävertorp.

Vid Backa Hage anades ett hopp. Man kunde så att säga se dimmorna i tunneln eller åtminstone bortom träden.

Duveholmssjön försökte bjuda till men förmådde inte så mycket då slöjorna raskt steg.

Det gavs dock möjligheter att dimmorna skulle tillta. Vindarna över sjön och Backa Hage sov än och det tillsammans med dagg i gräset var ett gott tecken.

Jag var inte mycket mer än halvvägs nu och skyndade vidade mot Stora Djulö och gärdena där.

Här hade jag gått kvällen innan för att spana efter möjligheter och finna platser att ta foton från. Jag ville helt enkelt hitta de bästa ställena med störst chans till fina vyer. Gryningen kom över Djulösjön.

Ifrån vattnet hördes kiv och hälsningar från kanadagässens flockar.

Solen var uppe då jag vände tillbaka mot Djulö gärde och alléerna längs vägarna.

Stigen gick precis under det tvärbranta Gatstuberget där det bor mycket farliga troll. Om deras grymhet berättas det av en som blivit svårt utsatt. Det var Josua Pedersson Pinnauer vilken för mer än 500 år sedan ensam begav sig till julottan i Stora Malms socken. Trollen tog fast honom och höll den ädle mannen inspärrad under fyra dygn innan han med brutet finger, en mängd sår och trasiga kläder lyckades undkomma deras tortyr.

Från bergets fot ser man bort till Stora Djulö.

Dimmorna har som synes lättat från marken och börjat lägga sig som moln över bygden. Jordbruksarbetet är i full gång. Kvällen innan höll man i till efter kl 18. Då dammade det efter harven. Nu är jorden fuktig på ytan.

Jag skulle bort till allén. Jag hade hoppats på en bild med dimmor bland träden men så mycket av den varan blev det inte. Nu fick jag passa på att försöka få en smula solsken istället, de gånger den hittade tunnare ställen bland dimsjoken.

Grågässen kom i stora flockar för att söka föda på de skördade fälten. På vägen hade morgontrafiken tilltagit. Det stundade en ny arbetsdag för många.

Åter var jag tillbaks vid Stora Djulö. För mig handlade det nu att komma hem och få i mig min frukost. En tidig i dimmans töcken enmilavandrig gör gott för matlusten.

6 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Makalösa bilder! Jag är förstummad. Bild nr sex är som tagen ur en dröm. Härmed utnämner jag dig till mästerfotografen av dimvyer! Du har gjort det till en konst genom att förbereda dig noga. Tack för fotona!

BeBest sa...

Tack, tack! Du tar då i också! :)

Det här gärdena går jag inte till varje år så det var behövligt att göra en omsorgsfull rekognoseringsvandring runt dem. Jag ville veta vad som kunde tänkas vänta mig. De ställen jag går runt mest varje vecka kan jag vid det här laget men Djulö Gärde ligger lite längre bort utanför andra änden av stan. Går jag som jag gick får man ca 10km i benen och det känns av om man försöker raska på under transportsträckorna mellan de lämpliga fotoplatserna.
Jag kommer nog att göra om det för jag gillar det böljande markytorna. De kan nog bli fina i höstfärger och senare i vinter med snö på.

Boel sa...

Alldeles fantastiskt fint!

BeBest sa...

Tackar! :)

Anonym sa...

Fantastiska foton som vanligt! Tänk att du kommer iväg så bittida och går en hel mil och fotar, strongt tycker jag. / Monika

BeBest sa...

Ja och morgonen efter jag gjort samma sak kvällen före! :-D

Tack Monika! :)
Idag låg jag kvar och trynade i sängen men det är dimma nu också så det blir nog en sväng igen snart precis som i går.

Skicka en kommentar