Gryning

Gryning

onsdag 4 september 2013

Man borde inte förvånas


Jag hade strosat iväg till Carl Ugglas Par och stod ute på bron genom insektsparadiset. Jag förväntade mig få se de vanliga trollsländorna jag redan sett och hade mängder av foton på men jag möttes av en liten överraskning. På broräcket satt en ny art i mina bildsamlingar, en svart ängstrollslända, Sympetrum danae. Det är den enda av ängstrollsländorna som saknar rött pigment.

Därefter traskade jag bort mot Djulö Kvarn. Vädret var soligt och varmt samt vinden svag så kanske flög det blåbandade jungfrusländor där än. Längs vägen dit stannade jag vid Svartbäcken och fick med mig en hemlighetsfull plats där alla trollska mysterier kan gömma sig djupt inne i de mörka skuggorna.

Så stod jag åter på kanotbryggan vid Djulö Kvarn och spanade efter insekter. Såna fanns men inga jungfrusländor. Däremot satt något annat ovanligt på en sten. Jag tror det är en gulbukad vattensköldpadda. De brukar annars höra hemma i de varma sydöstra staterna i USA. De är rätt vanliga i akvarier. De köps som små och sen växer de sig stora och ohanterliga. Då brukar det bli svårt att ha dem kvar. De mest oförståndiga människorna släpper ut sköldpaddorna i svenska vattendrag. Kanske hoppas de att den nordiska vintern ska göra det de själva inte förmår.

Man borde inte upphöra att förvånas.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Grattis till den nya i bildsamlingen! Den ser gyllene ut i framkroppen. En fin bild fick du på den! Vad gäller sköldpaddan så... vet jag inte vad jag ska säga. Jag saknar vår Skalman som i vi hade i alla år, men som dog i julas. Ibland tänker jag att han ska komma uppkrypande ur sin grav i trädgården, att han bara hade gått i dvala.

BeBest sa...

Jag tog naturligtvis många foton av sländan men endast två har sparats. Det är hanen som med stigande ålder blir allt mörkare för att slita som svart med en del ljusare fläckar i beigegult och grönt på främre delen av bakkroppen, på mellankroppen och huvudet.

Sällskapsdjur har sin personlighet och man kan sakna dem enormt då de är borta.

Märit i Mariehem sa...

Jo, man måste förvånas över att det finns så oförståndigt grymma människor, som kan släppa ut en sköldpadda att klara sig själv i vårt klimat!
Det blir en kvalfull död.

Som vanligt visar du intressanta foton!
Du är en härlig människa med ögonen på skaft! ;-)

BeBest sa...

Det minst kvalfulla för sköldpaddans del är att sätta den i frysen. Det går fortare där än ute i naturen.

Eftersom jag inte har något prestationsmål beträffande motion eller träning så kan jag ta mig tid att stanna en stund och mata mitt psyke med vackra vyer, växter eller djur och dessemellan söka något som för tillfället kan råka intressera mig. Jag är en total opportunist då det kommer till motivval bland vyer och ur flora och fana men det innebär inte att allt jag ser blir fotograferat. Det är sällan människor och tekniska anordningar får komma med på bild. Går det, så går det men för dem går det väldigt sällan. :)

Skicka en kommentar