Gryning

Gryning

onsdag 30 oktober 2013

Efter stormen


Det oväder som britterna kallade Judas och som SMHI döpte om till Simone orkade inte ta sig fram till mina trakter. Regnade gjorde det, blåste en aning också ibland men storm eller ännu värre orkan var det inte tal om. Här föll inga träd, grenarna på dem satt kvar och många hade också fortfarande gott om höstlöv.

Gårdagen skulle bjuda på sol och en del moln, kanske något lite regn också. Sedan en tid tillbaka har jag funderat över möjligheten att gå ner mot Forssjö och runda Forssjösjön. Man kan dock endast veta ifall man klarar en sån vandring efter det man försökt göra den.

Det var dags att göra slag i saken! Jag skulle följa vandringsleder och gamla grusvägar längs Duveholmssjöns, Djulösjöns och Forssjösjöns östra sida, gå över ån vid Forssjö och tillbaka upp mot Djulö Kvarn efter liknande stråk på Forssjösjöns och Djulösjöns västra sida. Vid Djulö Kvarn skulle orken få avgöra ifall jag skulle ta kortaste vägen hem eller välja ett längre alternativ.

Kameran var självfallet med. Övningar med den i nya miljöer var naturligtvis den ena av meningarna med denna promenad, den andra handlade om att på ett intressant och lagom ansträngande sätt bränna gubbfläsk.

Jag gav mig av vid 9-tiden med Carl Ugglas park som första delmål.


Promenaden nästa mål var att hitta Sörmlandsleden uppe vid Skogskapellet på Gatstuberget. Det gick bra och leden visade sig lätt att gå. Från en höjd bjöds en fin utsikt.

Sörmlandsleden är en av landets mest förgrenade och totalt sett längsta vandringsleder. Den går genom mycket skiftande miljöer. Vandraren möter högstammig skog, sjöstränder, myrar, åar, höjder, jordbrukslandskap med åkrar och hagar eller tar sig upp på åsar och berg för att få vidare utsikt. Här är det en skog med blandad vegetation såväl till artinnehåll som generationer.

Nästa delmål var Skirtorpsreservatet. Fågelvägen dit är kort men det har byggts en modern trafikled runt stan och den låg nu i vägen. För att ta sig förbi den blir man tvungen att gå en lång och tidsödande omväg. 

Den resliga tallskogen vid Naturreservatet vid Skirtorp står på en ås med dödisgropar. Dessa har fått folkliga namn Glysas källare, Jättens handfat och Jättens tvålkopp. Marken är ett blåbärsparadis. De smakade inte illa alls måste jag säga!

Så kom jag då ner till Forssjö. Jag hade hoppats på bättre ljusförhållanden men just då var himlen mörk och jag hade inte tid att leta intressanta fotomiljöer. Jag tror dock att det ska gå att hitta sådana vid det gamla bruket och utsikten mot sjöarna på bägge sidor om bron. Här är förmodligen förmiddagar mer givande för det finns nog spännande motiv att hitta i alla vrår bakom varje hus. Blir de tagna i rätt ljus och från rätt plats kan bilderna bli mycket intressanta. Nu hade de flesta hamnat på skuggsidan eller föreföll vara svåra att komma åt för en som inte tagit tid på sig att rekognosera platsen mera noggrant. 

Sakta drog sig molnen undan medan jag letade mig fram längs Sörmlandsleden. De försvann inte men det öppnades ljusgluggar. Dessvärre var solen sjunkande och ljuset började falla snett. Delmålet nu var att någonstans mellan Forssjö och Djulö Kvarn hitta ett mysigt ställe att stanna och fika på. Vid Karstorp intill en hage med ekar och fin utsikt ner mot Forssjösjön fann jag rätt plats. Medan jag njöt av kaffet och smörgåsen, sprang en råget med kid förbi. Sånt förhöjer nöjet!

Det var tänkt att promenaden skulle följa småvägar mot Spökbacken och upp genom skogen till Djulö Kvarn. Så blev det också men det bjöds på få fototillfällen. Molnen och det sneda ljuset förmörkade oftast tillvaron med långa skuggor och svarta skogar i fonden. Hittade man däremot ett ställe där det gavs en fotomöjlighet, var man igår eftermiddag helt enkelt tvungen att vänta tills att solen hittade en passande glugg i molntäcket. Vid Karstorp såg jag chansen att ta bilderna medsols ut över sjön. Väntan på ljuset blev inte så lång och då gav denna tålmodighet också resultat.
Några fler foton värda att visa blev det dessvärre inte men jag tycker att vandringen gav mig en hel del positiva svar, beträffande hur jag ska använda kamerans funktioner och inställningar samt var och när jag kanske måste vara mera uppmärksam på hur kameran uppfattar detaljerna i motivet. Än återstår mycket att lära sig!

Vid 17-tiden var jag åter hemma. Benen och ryggen var inte så raska längre och jag ville ha något att äta. Idag känner jag mig dock rätt pigg trots allt. En promenad på 25 kilometer kan nog bli aktuell igen, fast då ska den ske från andra hållet, så den sida som nu hamnade i skuggan får visa sig i en bättre dager.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Idag är min uppkoppling lika trög som jag känner mig. Den ville knappt ladda ner fotona dina. Du traskar på kilometer efter kilometer och börjar behärska kameran inställningar. Översta fotot är som taget ur en Elsa Beskow bilderbok!

BeBest sa...

Några av inställningarna har fungerat väl men man ser på sjön i den sista bilden att där blev färgmättnaden för kraftig. Samma med blåbären.

Det är av misstagen man lär sig!

Ska jag gå ner mig är det bara trampa på. :)

baraenbildavmig sa...

Ja, jag tänkte på sjöns färg, men blåbären reagerade jag inte på. Förhoppningsvis lär man sig av misstagen. Alla gör inte det.

BeBest sa...

Blåbären sänkte jag färgmättnaden på i bildredigeringen men sjön var det värre med. Där kom färgreduktionen att påverka även himlen och molnen.

Nästa gång måste jag tänka på detta för det går att ändra på i kameran.

Skicka en kommentar