Gryning

Gryning

onsdag 2 oktober 2013

Näsnaren runt - Del 1


Det finns en vandringsled runt sjön Näsnaren. Jag har under de senaste två veckorna gått den ett par gånger, såväl delvis som i sin helhet. En vacker bit av leden finns vid Vännevad i Vingåkers kommun. Det avsnittet följer på delen längs landsvägen över Sjöholms ägor. 

Från landsvägen över åsen vid Sjöholm har man vidsträckt utsikt över sjön. Att stå där på krönet i soluppgången en höstmorgon medan gässen börjar ge sig ut att äta frukost är en upplevelse som inte går av för hackor! Ni har redan sett ett par foton därifrån. De foton jag nu visar kommer från de tre sista besöken och såväl väder som tidpunkt på dagen varierar från gång till gång. Därtill varierade ljuset med molnigheten under varje promenad.

Nu är det alltså nästa del jag tänkt berätta om. Vägen lämnar åsen och går ner mot ett mer låglänt odlingslandskap mellan Vännevad och Näsnaren. Här har gässen sitt frukostbord. Då jag traskat förbi där har mer än 500 betande grågäss lyft. Det sker inte tyst och stillsamt kan jag säga. Den väg man måste ta för att komma fram till leden går ut över fälten, därför är det inte möjligt att undvika att störa gässen.

Nåväl, man kommer snart till en mer kuperad kulturmark. En gång har här varit skog men sedan sekler har den tagits bort och hållits undan för att skapa odlingsbar mark. Jag tror åkrarna har varit viktiga för jordbruket längre tillbaks innan sjöarna i området reglerades och vattenytan sänktes för att öppna för nya jordbruksarealer. 

Här har tidigare liar skördat hö och säd men nu är ytorna betesmarker. Jorden har från början varit stenbunden. Steniga åkrar är besvärliga att bruka. Liar behöver ofta slipas om eller skärpas till. Plöjningen blir onödigt svår. För att underlätta åkerbruket har man brutit bort stenarna eller antingen rullat eller släpat iväg dem för att bygga murar runt åkrarna.

Längre tillbaks använde man handräfsor att samla upp hö och säd med men senare kom hjulräfsorna som fungerar bra på kuperad och tuvrik mark. Nu behövs dessa redskap inte längre, så de får stå kvar där de fordom varit i bruk.

Det är stora mängder sten man flyttat undan och stenmurarna har blivit såväl breda som långa. Vilka var det som utförde detta? Jag antar att det var de egendomslösa fattiga människorna, gårdarnas drängar, statarna, som stod för slitet, värken och de utslitna kropparna medan någon med mera makt och myndighet kunde leda arbetet till någon avlägsen adelsfamiljs fromma. Kände dessa okända människor någon arbetsglädje under tiden de åstadkom dessa monument? Värdesätter vi deras mödor idag?

Åkrarna gjordes genom tjänstefolkets jordnära insatser mera lättarbetade men någon annan tog hem vinsten av arbetet. Hur länge dröjer det innan dessa stenbefriade marker åter är skogbevuxna? Det finns redan ung granskog på plats. Den har planterats för att ge betesdjuren skydd mot vinden men hur länge anses det vara lönsamt att låta mulen hålla landskapet öppet?

Via detta kulturlandskap kan man ta sig ut på en udde i sjön. Det mesta av det jag visat nu ser man inte från vandringsleden men jag kunde inte låta bli att lägga fram det, eftersom jag tycker dessa spår av okända människors arbete var värt att uppmärksammas.

Udden hör inte heller till leden men jag tycker att utsikten därifrån en förmiddag då dimmorna stiger eller solig morgon ändå hör till, om nu berättelsen trots allt ska handla om en vandringsled runt en sjö.

Så går vi tillbaka mot leden igen. Även därifrån har man god utsikt över vattnet.

Som jag tidigare berättade kan det finnas stora flockar av gäss ute på fälten. Blir de störda eller vill vila återvänder de under stort kackel till sjön.

Jag tror att det nu är dags att lämna det öppna landskapet. Det sista man en tidig morgon med nattfrost på marken ser innan man går vidare längs vandringsleden är detta.

Nästa avsnitt handlar om kärrmark, spångar och diken.

8 kommentarer:

NatureFootstep sa...

oj, vad tjusigt. Jag har aldrig gått hela vägen för när jag började åt andra hålelt vid Katrineholms gård var vägen så tråkig så jag vände. Kanske man skulle ta en vända den delen du beskriver här.

Ville också tala om att jag, ämntligen, fått den ena hibiskusen att blomma. Men nr två värgrar fortfarande.

baraenbildavmig sa...

Tack för den fina vandringen och de historiska funderingarna. Ja, det är mäktiga och vackra stengärdesgårdar och mycken möda bakom dem. På min tomt finns en lång sådan. Så fort man sätter spaden i marken stöter man på en sten. Den nedersta bilden är
något extra med ovalformen som träden och ljuset bildar vid sjökanten.

BeBest sa...

Jag går ungefär en dryg timme innan soluppgången. Då är jag borta vid Vännevad lagom till solen kommer. Sen blir det en mera lugn promenad och mycket kamerajobb. Att ta sig runt hela sjön till fots tar 6-7 timmar beroende på hur mycket fotograferande och andra pauser det blir tal om. Ska du med en morgon?

BeBest sa...

Tack du! :-)
Det fotot och några till hörde till bakläxorna. Jag har gjort några av dem men inte hunnit med alla än. Löven faller fort nu efter frostnätterna så troligen får jag vänta med de bilderna till ett annat år om de ens blir möjliga.
Uppland har ju också en del rullstensåsar och moräner, så stenar är inte precis någon bristvara där heller.

Anonym sa...

Bästa bebest, vilka UNDERBARA NATURBILDER du bjuder på, tack för dem! / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Just den här delen med stengärdsgårdarna och murarna blev jag särskilt förtjust i och ville passa på att få med mig så mycket som möjligt av vyerna och höstfärgerna medan något av dem ännu fanns på träden.

Jag vet inte hur lätt det blir att ta sig fram här i vinter men går det lär jag återkomma. Miljön duger nog att visa även i vintersol.

Anonym sa...

Det är jag också säker på.

BeBest sa...

Jag kommer att behöva röra på mig lika mycket i vinter som nu så nog ska jag försöka ta mig dit på något sätt.

Skicka en kommentar