Gryning

Gryning

torsdag 3 oktober 2013

Näsnaren runt - Del 2


Då man lämnar utsikten över Näsnaren ryggen och följer vandringsleden vidare runt sjön, kommer man snart till ett sankt område. Det är en tidigare vik av sjön som nu är slybevuxen. Där finns även gott om sumpväxter. Under de varmare årstiderna är platsen förmodligen ett paradis för insekter och fåglar. 

Det finns spänger att hålla sig till och det tror jag är tur, för jag misstänker att det åtminstone i samband med snösmältning och islossning kan stå vatten där. Spängerna är i behov av en översyn. Träd har fallit över dem i bägge kommunerna. På ett ställe i den del av kärret som tillhör Vingåkers kommun är plankorna helt av och delarna nedtyckta i dyn. Någon hjälpsam person har släpat fram en rostig motorhuv, från ett bilvrak i närheten och placerat det så att man ska slippa kliva i ävjan. Inte så snyggt men det fungerar hjälpligt. Här har jag precis tagit mig förbi motorhuven och överblickar fortsättningen.

Kommungränsen går på en liten höjd och sen är det ut på spängerna igen, fast nu i Katrineholms kommun. Det finns flera mindre diken som rinner genom kärret. De stod torra den här hösten men det större och bredare diket hade vatten. 

Mellan buspojkar och rinnande vatten finns ett särskilt förhållande. Följaktligen blev jag bara tvungen att undersöka diket. Ljusförhållandena var inte ideala för min kamera första gången, så jag blev tvungen att komma tillbaka några dagar senare och då ta om fotona med hjälp av stativet. Jag ville trots allt visa lite av miljön kring bron och vattnet.


Jag var fortfarande inte helt nöjd med resultatet, så även en tredje gång var jag tillbaka och nu liggande raklång på spången försökte jag få det foto jag ville ha. Det blev så bra det förmodligen kunde bli men jag hade behövt ännu bättre vidvinkel-objektiv på kameran än det zoom-objektiv den är utrustad med för att hela spegelbilden skulle komma med.

Av dessa tre foton ovan kan man nog dra slutsatsen att förståndet hos mig ligger risigt till. Nåja, jag reste mig och vandrade vidare på spängerna mot nya fallna stammar.

På andra sidan sankmarken är det mogen granskog. Stigen löper precis i kärrkanten och snart är man framme vid en beteshage.

Äventyren i beteshagen kommer i morgon.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Den där vandringsleden skulle jag nog gilla att gå. Spänger och vatten och trolsk grönska... Jag kan förstå att det var svårfotograferat. Din bild nummer fyra, den liggande bilden tycker jag är härlig med de fallna trädens bågar som bildar en cirkel med speglingarna.

BeBest sa...

Du undrade förut på vilket motiv jag gav mig upprepad bakläxa. Det var just det fotot du gillade bäst. :-)
Jag ville ha bågarna över diket och speglingen av dem i vattnet men det gick inte att få till med min kamera. Så kan det vara!

Boel sa...

Det är härligt att hänga med dig på dina vandringar. När jag senast åkte tåg förbi dina trakter satt jag och tittade ut genom tågfönstret och tänkte att det såg bekant ut, då ropade de ut att vi snart skulle ankomma till Katrineholm, Katrineholm nästa...

BeBest sa...

Det är trots allt väldigt få foton jag tagit av miljöer man ser från järnvägen. Det är nog mest där man far över Duveholmssjön i så fall.
Jag trivs rätt bra med att vara ute och luffa runt och lära känna stans omgivningar. Det var ju sånt man annars lärde sig genom att följa med runt socknen med skolbilen och sen då man for iväg härs och tvärs på cykel hemomkring. Man lärde sig hitta och hade en allmän hum om var platserna hette och kanske även vilka som bodde där.
Nu traskar jag omkring här istället. Jag börjar tappa respekten för antalet kilometer. En mil är inte mycket. Två går bra det också och tre kommer nog en vacker dag om jag hittar en lämplig runda. Det värsta med alltihop är väl att jag snart blir tvungen att skaffa nya kläder eftersom jag håller på att gå mig ur de jag har. :-D

Skicka en kommentar