Gryning

Gryning

måndag 7 oktober 2013

Näsnaren runt - Del 5


Igår var det dags att gå den sista biten av leden runt sjön Näsnaren. Jag har varit och nosat på den vid ett par tillfällen tidigare men nu skulle det tas ett någorlunda samlat grepp om delsträckan. 

Först begav jag mig ned till sjön så nära Sjöholm det var möjligt att komma. Den vägen hör inte till leden men jag ville likväl se hur utsikten tedde sig från den udden.

Morgonen var inte så ljus men molnen förväntades ge med sig under dagen. Det skumma ljuset försvårade uppgiften för min kamera. Trots att stativet användes flitigt hade kameran problem att hitta fokus och detaljskärpa.

Från vägen ut till udden tänkte jag leta mig fram till leden genom att gå inne i granskogen och hålla mig nära stranden. Det är lätt att ta sig fram i uppvuxen skog som planterats på åker. Här och var såg man stora markytor som bökats upp av vildsvin men av svinen såg jag inget. Efter en kvart eller så hade jag hittat leden som där följde en skogsväg.

Den här delsträckan följer gamla vägar på fler ställen. Vägs ände nåddes och där tog stigar vid. Hit har jag gått förr och jag visste att det gick att komma ut på nästa udde via ett antal spänger. Jag ämnade gå ut dit men redan den första spången visade sig vara halare än en såpad lian så försöket gavs upp. De smidiga stövlar jag valt har inte sulor med rätt grepp men är sköna att gå i annars. 

Istället för att ge mig ut på vådliga äventyr fortsatte jag stigen mot Catrineholms Gård. Det är en varierad miljö man bjuds på. Först högstammig granskog sen en mera blandad till storlek och artsortiment.

Bitvis är det sanka marker med lövskog och sly.

Stundtals kan man leka Tarzan och känna sig som djungels härskare.

Jag tror det finns gott om småfåglar och insekter här på sommaren. Snåren vek undan och grövre träd började åter kanta stigen.

Snart var det dags att nyttja en väg intill järnvägen. Här såg jag en mindre hackspett som letade insekter längs trädens stammar och grenar.

Det blev åter dags att lämna vägen och omge sig med gammal högstammig skog.

Leden drog ut över spångade kärrmarker och jag kunde konstatera att här går det människor mycket oftare än på spängerna ut till den udden jag avstod från att gå till. Brädorna här hade nämligen inga fukthala alger. Här har denna spång just passerats och solen äntligen kommit fram.

Området jag nu kommit fram till är populärt att röra sig i. Det har riktig äkta gammelskog som fått sköta sig själv i många sekler. Första besöket här gjorde jag i december 2011. Det blev även ett andra besök året efter.

Eftersom jag redan varit ut till fågeltornet ett par gånger, tackade jag för mig och tog vägen genom allén hem.

Därmed kan jag påstå att jag gått runt Näsnaren även om allt inte skedde samma dag. Fast å andra sidan, jag måste gå runt sjön om jag inte vänder halvvägs och två gånger har jag ju gått varvet runt för att komma hem och därtill en första gång, då jag höll mig ännu längre bort från sjön. Det kräver sin man om han vill gå ner sig!

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Många fina höstnaturbilder tog du på din rejäla promenad. Vyn över sjön med de brinnande träden var väl underbar! Färggranna höstmattor gillar jag starkt också. Du svingade dig alltså i lianerna i den djungellika skogen? På spångbilden saknar jag bara gyllengula hjortron. På hösten är alléer något alldeles extra!

BeBest sa...

Tack Du! :-)
Jag var faktiskt förvånad själv över hur många foton jag fått med mig men dessvärre klarade kameran inte av att få skarpa bilder inne i granskogen. Minst hälften av alla barrskogsfotona försvann direkt ner i sopkorgen. I ett annat ljus hade det kanske gått bättre så vem vet hur länge det dröjer innan jag ger mig på dem igen. En vacker dag så ...
Hjortron hade inte varit fel! Jag borde nog skaffa hem en burk hjortronsylt!

baraenbildavmig sa...

Kom just hem från höstmarknaden. Där säljs hjortronsylt. Men jag är van vid mammas mycket lättsockrade sylt så jag köpte ingen.

BeBest sa...

Hjortronsylt passar inte riktigt in i min kost för närvarande men klarar jag att begränsa mig så får det väl gå att ha en liten burk på lut som omväxling. Oftast är det mer socker än bär i burkarna man köper.

Skicka en kommentar