Gryning

Gryning

måndag 18 november 2013

Bjälken runt


Det finns en sjö vid namn Bjälken en bit bort från staden. Jag har en tid närt planer att gå runt den. Det är en lång väg och jag hade inte den minsta aning om vad jag skulle få se eller utsätta mig för. Det enda jag visste var att jag skulle luffa runt i egen takt längs 25km väg.

Igår var det dags. Här i Katrineholm var det solsken, förhållandevis varmt för årstiden och svag vind. Idealiska förhållanden för en gubbe som vill se trakter han inte varit i förr med andra ord. Strax innan soluppgången gav jag mig av. En timme senare var jag vid Östra Vingåkers kyrka och fortsatte vidare mot Bokvarn för att gå Bjälken runt.

Ytterligare en timme gick jag och var framme vid Barksätter. En mycket vacker plats! Solen stod lågt och det försvårade fotograferingen eftersom jag hade motljus varje gång jag riktade kameran mot sjön.

Vid Barksätter såg jag en stor mängd fasaner. De litade inte på mina goda avsikter, så några användbara foton på dem fick jag inte till. Där finns även en speciell park för ädellövträd.

Jag gick inte in där igår men det kommer nog andra tillfällen en annan årstid. Landskapet är mjukt skulpterat och öppet mot vattnet. En skön omgivning att bo i helt enkelt.

Vägen runt sjön är en väl underhållen, slingrande och småknixig grusväg. Vägen har säkert breddats och förstärkts över åren för att tåla dagens tunga trafik men man har låtit den få behålla sin charmfulla rallyvägkaraktär. Det finns även skogspartier med såväl yngre som äldre barrskog samt skog med mera blandat sortiment av träd. Några av träden bar skägg.

Jag brukar inte gilla alla elledningar som skär sönder vackra vyer men den här gången var det dags att låta en lysande ledning få vara med som huvudmotiv.

Jag har nu kommit runt sjöns västra ände och har Skalltorp framför mig. Där tyckte jag det var dags för en kort rast och ett äpple.

Jag fortsatte ned mot Forsa Bruk och Forsaån. Vattnet kommer från sjön Tisnaren och rinner ut i Bjälken samt fortsätter mot Viren via ån vid Bokvarn. Följer man strömmen hela vägen till den når Östersjön har man hamnat i Nyköping men dit ska jag inte. Jag nöjde mig med att gå ned till vattnet vid Forsabro och försöka få en vy därifrån.

Det var fler än jag som uppskattade miljön.

Jag gick tillbaka mot Katrineholm via småvägar över Klastorps ägor. På håll såg jag såväl hjortar som rådjur men fotomöjligheterna beträffande dem var inte så goda och jag var fortfarande oerhört nöjd med att ha fått en chans på en strömstare. 

Den här vandringen ska jag göra om! En gång per årstid känns som en bra början. Jag tror landskapet har stor potential att bjuda vackra vyer och intressanta upplevelser.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Roligt med nya promenadstråk och därmed nya fotomöjligheter. De två nedersta bilderna med sitt gyllene ljus lyser upp vilket mörker som helst. Och därtill en strömstare. Grattis!

BeBest sa...

Det är en dagsmarsch att gå runt sjön men det är en omväxlande miljö så det blir inte långtråkigt.
Forsaån ska utforskas mera noggrant än det lilla jag hann med igår. I vår, i lövsprickningen tror jag att det kan vara dags. Finns det strömstare kanske det även finns forsärlor. Det kan vara värt om inte en mässa så dock en del svett.

Boel sa...

Vilken härlig vandring! Strömstaren är ju en kul krabat och jag gillar landskapsbilden med det mjuka öppna landskapet. Tänk vad bra att du kan och orkar gå så långt!

BeBest sa...

Att gå till fots är att göra en lång resa på en kort sträcka. /Henry David Thoreau/
Jag har långsamt byggt upp orken och klarar nu att knalla runt i omgivningen en heldag men sen kan jag behöva några dygn av återhämtning såväl fysiskt som psykiskt. Promenader tar och ger och det gäller att åter få ordning på kropp och själ efteråt innan det är dags för nya långa turistresor i närområdet!

Skicka en kommentar