Gryning

Gryning

måndag 25 november 2013

En plats i solen


Morgonen var kall och klar. Tidigt långt innan solen hunnit komma över horisonten begav jag mig mot åsen vid Sjöholm. Där har man utsikt över sjön Näsnaren och ser solen så sakteliga stiga bakom moln och träd och himlen skifta färg.






Så var en ny dag inledd och med solen i ögonen återvände jag hemåt. Luvsjöns is var borta och vattnet och strandbuskaget solbadade.

I skuggan invid en bergsskreva hittade jag även blommor. Det är den lilla vackra stinknävan som, trots att det varit såväl frost som snö några gånger redan, håller ut bland de fallna löven och ståtar med sommarprakten intakt.

Så fick jag även denna gång med mig något färgglatt att värma mig med.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Här stod du åter på första parkett och betraktade och förevigade detta finstämda men ständigt överväldigande skådespel. Det är hänförande att se solens långsamma inträde på himlavalvet bakom trädens silhuetter. Fint förevigat!

De där senblommarna blir man alltid lite varm i hjärtat av!

BeBest sa...

Jo jag hade bestämt mig och skulle bara vara på plats när färgspelet började! Eftersom jag kände av promenaderna från dagarna innan blev det inte mer än så gått men jag var nöjd ändå.
Jag blev nog mest överraskad av att nävorna fanns kvar och fortfarande blommade. Man får ta vara på de få glädjeämnen man hittar så här års.

Märit i Mariehem sa...

Mycket stämningsfullt!
Håller med om att vissa växter sannerligen är uthålliga och står emot frosten väl. Den här årstiden blir man så glad över blommorna som håller ut så här.

BeBest sa...

Tack Märit! :-)
Lite kallt var det att stå där på åsen men det kändes ändå var värt besväret när solen började komma upp och tände konturerna av molnen och sen bröt fram själv.

Skicka en kommentar