Gryning

Gryning

måndag 4 november 2013

Gränsöverskridande tester i dimman


Redan på kvällen började dimman tjockna till och jag insåg att hände inga förändringar i vädret, skulle morgonen gå helt i dimmornas tecken. Vaknade jag bara i tid, fanns alla möjligheter att utröna var kamerans gränser fanns. Vad den gamla kameran klarar vet jag mer än väl vid det här laget men den nya är fortfarande ett till stora delar okänt land. Nu skulle gränsen mellan möjligt och omöjligt i dimmiga miljöer med uselt ljus under tjocka moln stakas ut.

Precis i soluppgången gav jag mig iväg. Solen hade inte en chans att få hål på molntäcket och dimman låg som förväntat. Ljuset var diffust och grått. De två första fotona tror jag min gamla kamera också klarat.

Jag gick mot bron vid Värmbol.

Fortsatte upp mot Backa Gård. Det här fotot klarade inte min gamla av. Jag vet, jag har försökt många gånger under något bättre ljusförhållanden.

Jag fortsatte upp förbi gården och ut mot de böljande åkrarna. Här var jag tvungen att fokusera på kanten närmast. Siktade jag mot träden längst bort eller skogen bakom åkrarna klarade inte kameran av situationen. Det var inte helt oväntat.

Så gick jag förbi buskarna där det satt ett par gråsiskor och fortsatte mot platser där jag tidigare fångat soluppgångar i dimma. Det blev ett antal foton den här gången också men de tillför inget i sak så jag avstår att visa dem.

Nästa anhalt var Hovmanstorp. Redan längs skogsvägen i dimmorna inne bland höga granar försökte jag mig på ett rent idiottest. Kameran tackade och tog mot uppgiften med tillförsikt. Att jag inte visar de fotona har endast med ett sorgligt faktum att göra: Jag höll inte kameran rakt nog, träden ser ut att falla åt vänster. Jag har sagt det för och jag säger det igen: Jag behöver ett stabilt stativ till kameran. Innan månaden är över ska jag nog ha det!

Medan jag följde skogsvägen hörde jag ett läte som påminde svagt om en revirhävdande råbocks utskällningar av inkräktare. Var detta en råbock, var han, dels ovanligt grälsjuk för säsongen - Deras tid brukar vara senvåren och sommaren fram till brunsten. - dels ovanligt grov i målet, det vill säga den hade en grov mörk men inte så distinkt stämma. Jag skulle snart få veta vad det var jag hört.

Från Hovmanstorp har jag tidigare visat foton på en hind med kalv och där på samma ställe tycktes nu finnas fler hjortar. Mina ögon såg mörka fläckar som ibland rörde sig men någon klar bild av vad där fanns fick jag inte. Däremot kom det då och då långa haranger av rapande grymtlika läten från flocken. Försiktigt tog jag mig närmare och kameran var med på noterna! Med maximal förstoring, automatisk ISO och bländarprioriterad inställning, visade kameran vad den förmådde under så hopplöst svåra omständigheter, som mörka djur mot mörk skog, uselt ljus samt dimmor i vägen. Detta är vad vi såg.






De här suddiga fotona, tagna på fri hand, är inget att yvas över kanske men de visar mer än väl var min kamera har sina gränser. Min gamla kamera hade varit helt chanslös. En traditionell spegelreflexkamera med ett ljusstarkt 600mm teleobjektiv hade troligen klarat uppgiften ännu bättre men den utrustningen hade varit avsevärt tyngre och förmodligen även krävt ett stabilt stativ.

Med min spegellösa zoom-kameras hjälp fick jag på mer än 150m avstånd se en flock dovhjortar där den dominante och brunstige hjorten höll ordning på sitt harem. Det var också nödvändigt att göra så för hans del, ty jag hörde andra hjortar på nära håll utmana, locka och gorma åt sina hindar. Det skulle inte behövas mer än en minuts språngmarsch för en hind att ta sig till nästa flock, om de så ville.

Promenaden fortsatte efter detta mot Krämbol. Självfallet prövade jag kameran även där, fast efter upplevelsen vid Hovmanstorp hade jag blivit kräsen. Jag tyckte ofta att det jag såg hade jag redan fotat så många gånger förr att något nytt inte behövdes.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Vad roligt att din kamera visar dig sådant du annars inte skulle kunna se! Det blir lite som gammaldags målningar med dovhjortarna i dimman.

imsys sa...

Din kamera verkar vara ett väldigt bra val! Men de där lutande träden: Jag använder gratisprogrammet Photoscape att räta upp lutande bilder med. Kan det vara något för dig? Hoppas!

BeBest sa...

Bilderna på dovhjortarnas förehavanden är tämligen detaljfattiga men det var kul att kunna ta dem. I ett annat ljus hade man kanske kunnat se taggarna i hjortens hornkrona.

BeBest sa...

Jag är riktigt nöjd med kameran så här långt. Motivens centrala delar verkar objektivet teckna riktigt bra men då det gäller exempelvis höga föremål har de en tendens att bli böjda.
Sneda träd och hus kan jag rätta till i GraphicConverter men det blir inte så snyggt ifall vinklarna är stora. Kantlinjerna kan då bli taggiga.
Jag ska kolla Photoscape om det finns för Mac. :-)

Skicka en kommentar