Gryning

Gryning

torsdag 21 november 2013

Långpromenad


Alla prognoser lovade fina möjligheter till dimma och frostiga marker. Det kunde ge nya möjligheter för gamla uttjatade scenerier. Tidigt på morgonen gav jag mig av. Planen var att via en sväng bort till Djulö Kvarn och tillbaka mot Krämbol ha fått med mig en sexa vatten och något passande till det. Till att börja med var ljuset för svagt för att kameran skulle klara att ta bilder med de vanliga inställningarna men programmet för nattliga scenerier klarade biffen galant! 

När jag kommit ner mot Carl Ugglas Park försökte jag ändå använda mina vanliga dagsljusprogram men jag tyckte fotona jag fick var väldigt blåtonade. Jag borde ha anat ugglor i mossen men jag var nog inte riktigt vaken. Detta foto över Duveholmssjön gick att i efterhand rädda genom att konvertera det till gråskala. Det var faktiskt ungefär så det såg i verkligheten men min kamera var helt ute i det blå.

Det låg is på vattnet i parken men fortfarande fick jag inte till bilderna som jag ville och jag var ännu för  dimmig i skallen för att minnas vad jag gjort kvällen innan. Vid Svartbäcken fanns en strömstare men den satt inte så lätt åtkomligt till. Kameran hade svårt att hitta fågeln bakom alla buskar. Den annars minst suddiga bilden var monokromt blå och jag mumlade hemska saker om frostiga dimmor och konstigt ljus.

Solen var på väg upp vid Djulö Kvarn och här hade jag väl tänkt mig få en stämningsfull morgonvy över Djulösjön men nej, blått, blått, blått! Inte ens solens gula toner över himlen fanns med. De var bleka som nytvättade lakan och ännu mindes jag inte föregående kvälls fotografering av en rosa hibiskus i glödlampsljus. Inget av alla dessa foton kunde räddas ens i gråskala.

Ljuset ökade och jag var på väg tillbaka på andra sidan om Duveholmssjön. Där fanns en vy som verkade intressant och den fotades också. Allt som borde ha haft gulton var grått eller vitt. Det var då det gick upp ett ljus för mig, glödlampsljus! Jag hade fortfarande vitbalansen inställd på fotografering i glödlampors sken. Det var därför allt gult tonades ner och grönt, blått och rött förstärktes! Med rätt inställning i kameran blev fotot som jag förväntade mig.

Längs vägens ena sida finns åkrar och en elledning. Den stör mig men igår tog dimmorna hand om retuscheringen av trådarna. Det var vad jag hade hoppats på då jag valde den här rutten. Ibland ser man hjortar eller rådjur ute på fälten men då stör ledningsbågarna helhetsintrycket. Kunde dimmorna för en gångs skull bistå med att sudda bort dem, vore mycket förlåtet för deras del!

Plötsligt fick jag på avstånd se två hjortar. En verkade vara rätt kraftig. Den andre hade också horn men av mindre storlek. Kunde jag ta mig närmare hade jag alla chanser till att få foton på dem och nu var kameran äntligen rätt inställd också. Det gick att komma nära och det här är några av de bilder jag fick på dem.




Dagen var räddad! Dimmorna tilltog och därmed försvagades ljuset fast ändå tycker jag att kameran klarade av förhållandena riktigt bra. Över buskarna i sänkan till vänster i bild löper kraftledningen men tack vare dimman syns den inte.

Backasjön låg också under dimma precis som Backa Gårds åkrar och hagar men jag visar bara en bild från sjön. De dimmiga fälten uppe kring gården har jag visat så många gånger redan.

Från Backa Gård fortsatte jag till Krämbol. Temperaturen höll sakta på att stiga upp mot noll. Dimman fanns fortfarande kvar men började upplösas. Även frosten på marken var på väg att tina. Över Viren låg dock dimmorna, opåverkade av att solen nu stod högt på himlen över alla moln. Uddarna kring sjön tycktes flyta fritt i dimmorna.

Lillsjön bjöd på perspektiv med vildmarkskänsla trots att radhusen vid Genne inte är så långt borta.

Närmare stan klarnade ljuset och Luvsjön visade att nu var den i stort sett täckt av is.
Så kom jag hem. Visst hade det varit kylslaget i luften men jag tyckte inte att jag frusit så mycket eftersom jag rört mig hela tiden och använt handskar vilket jag annars sällan gör. Kameran stoppade jag in under jackan medan jag gick, så den hölls också varm.  Det var när jag kommit in i värmen som jag började känna hur kall jag faktiskt blivit. 

Ända tills jag började titta på vad jag fått med mig trodde jag att jag kunde servera er en sexa vatten med något passande därtill men det blev inte så. Det ber jag om ursäkt för. Jag ska försöka bättra mig ... om jag kommer ihåg det.

6 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Så förargligt med inställningen! Men du fick ändå med dig många fina bilder av både hjortar och landskap. Bilden över Duveholmssjön är bästa sortens landskapsbild med sitt rena uttryck, den glesa raden av träd som speglar sig och dimmorna som suddar i kanterna. Du måste ha haft en trevlig stund med hjortarna när du nu kunde komma så nära att du fick de bilder du ville ha, grattis! Men hade ni så mycket frost? Och is på sjön? Den tredje bilden nedifrån, den med huset som tittar fram tycker jag är speciell, lite dolsk och filmisk med huset på udden som flyter bland slöjorna...

Boel sa...

Bra historia, det är intressant att följa med! Och det där med inställningarna känner man ju igen.

BeBest sa...

Det var -3° på morgonen och vindstilla. De missade bilderna är inget att gräma sig över nu. Det kommer nya och kanske även bättre tillfällen.
Det har varit lite av och till med isen här i november. Där vattnet varit grunt och inte utsatts för vind eller vattenströmmar har isläggningen börjat men än är det nog för tidigt att fundera på långfärdsskridsko.
Fotot från Viren är lite drömskt och jag är glad att jag flyttade mig från min vanliga fotoposition. Hade jag stått där jag brukar, hade jag inte fått ett foto värt att visa!
Hjortarna gjorde min dag, det är då säkert! Jag gick faktiskt och smålog då och då medan jag tänkte på den upplevelsen. Hjortarna lär nog få svårt att toppa detta! :-)

BeBest sa...

Det är mycket med det tekniska och min skalle är inte längre vad jag trott den varit. Blir det mycket att hålla koll på sviktar minnet. Men det är av misstagen man lär sig. Några har jag hunnit med att göra fast än återstår många misstag innan allt fallit på plats eller huvet av.

Anonym sa...

Suveräna bilder du tagit på hjortarna!! / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)
Jag är själv väldigt nöjd och glad åt att ha fått den möjligheten och att jag inte slarvade bort den chans jag hade. Ingen vet när den kommer igen men just nu känns det som jag ska sikta på att hitta andra motiv ett tag. Det har varit mycket hjortar och dimmor den här hösten! Vi får se vad som kommer i framtiden. Jag hoppas att jag så småningom ha hittat något annat att att visa men just nu är det inte så stor variation dessvärre.

Skicka en kommentar