Gryning

Gryning

torsdag 28 november 2013

Livsresa och personlig utveckling




Jag känner mig inte som en tonåring längre. På den tiden var jag generellt obstinat, hade många funderingar och idéer kring mycket av samhällets funktioner och människornas vardag samt hur de skulle kunna förbättras och jag var beredd att ta strid för mina åsikter. Världen skulle veta att i alla fall jag hade rätt!
Vid 40 års ålder hade kravallungens allmänna stridsiver dämpats men det gick att få fram den, om det det gällde konkreta frågor. Idéerna, om hur samhällets funktioner borde vara, hade dött men däremot fanns mycket kvar av funderingar kring människors liv. Jag kände ofta att jag hade rätt men det var inte lika viktigt att få vinna en diskussion. Jag visste ju att framtiden skulle visa vem som trots allt fick sista ordet. Människorna som vardagsindivider har aldrig varit mitt intresse men deras kunskap om sånt jag kunde ha nytta av var mycket värt för mig och är så än.
Idag är jag pensionär. Min kropp är ingen 40-årings men mentalt kan jag ibland känna mig så ung men även äldre. Jag vet att jag har gjort mina erfarenheter och dragit mina slutsatser av dessa under min livsresa fram till nu och jag vet att en 40-åring aldrig kan komma till samma slutsats. De startade en gång i tiden i sina spår och har därför gjort sin resa på andra banor med andra förutsättningar och gjort sina egna erfarenheter som jag aldrig varit i närheten av.
Nu är jag här och nu och är som jag är. Ibland hoppar den käxande kravallungen fram och då går pensionären bara dit och torkar den torr bakom öronen så är ordningen återställd.


6 kommentarer:

Märit i Mariehem sa...

Så kloka ord och vilken vishet du erövrat. En hel del kan jag också identifiera mig med. Till exempel att man inuti sig inte känner sig så gammal som man faktiskt är.

C och jag diskuterar rätt ofta livet och dess innehåll. Särskilt återkommer vi ofta till hur lyckligt lottade vi är som föddes i Sverige, i en tid som inte inneburit svåra umbäranden för någon av oss och där våra livsöden så turligt länkades ihop - om än litet väl sent.

Man behöver inte gå mer än några få generationer bakåt för att se vilka svårigheter tidigare generationer fick utstå.

Önskar dig en härlig adventstid!
Märit

BeBest sa...

Det är väl så att den kantighet ens personlighet hade i ungdomen med tiden slipats av och personligheten då blivit lika utslätad, hal och svårfångad som en tvål i ett badkar. Vad som istället kommit till är ett antal rynkor av varierande djup och längd. :-)

baraenbildavmig sa...

Ja, det är sant att var och en gör sin livsresa utifrån sina egna förutsättningar och sin livsbana, utifrån de val som man gjorde och det som ödet gjorde åt en. Men jag tänker att trots olika villkor, olika startpunkter och olika tider finns det något universellt som gör att man kan komma fram till så gott som samma slutsatser och samma livsvisdom.

BeBest sa...

Vist får man en uppfattning om vad som är av sånt värde att det bör behållas och vad som inte håller på sikt men ändå kan vara mycket dugligt för tillfället. Sånt reflekterade åtminstone inte jag så mycket över på den tiden mitt tysta motto var något i stil med rakt fram och rätt igenom eller inget alls.

Anonym sa...

Hahaha det var ett kul inlägg! Visst är det så att man som äldre kan prata med sitt inneboende barn ibland för att få det att ta reson:).

BeBest sa...

Jo ibland måste man ta sig själv åt sidan en stund och försöka prata förstånd med ungen som ständigt ska ha och ha!

Skicka en kommentar