Gryning

Gryning

söndag 10 november 2013

Naturmorgon


Igår skrev jag att jag nog snart skulle ge mig ut på promenad igen. Det stämde mer än väl. 07.15 låste jag lägenhetsdörren från utsidan och gick ut för att känna friskheten i de frostiga morgondimmorna. Gatan hade fläckvis ishalka och det var tillrådligt att se sig för och välja planast möjliga underlag. Fötterna gled annars lätt undan på isen.

Jag hade hjortar i tankarna. På väg mot Backa Gård, där jag hoppades få mitt lystmäte av stiliga hornkronor, stannade jag till och hämtade in den här vyn över Duveholmssjön.

Solen hade ännu inte hunnit upp över horisonten och det skulle komma att dröja innan den blev synlig. Morgonen och förmiddagen skulle ha molntäckt himmel och från mitt på dagen och framåt förväntades det regna. Så sa prognosen och den visade stämma väldigt väl in på hur vädret kom att bli. 

Kring Backa Gård finns en del dovhjortar som upphåller sig nära gården. Det är hindar och de har efter hand vant sig vid att se bilar, människor och hundar och flyr därför inte genast bort i panik så fort man går förbi. Stannar man blir de däremot misstänksamma och skulle man börja rikta konstiga föremål mot dem får de bråttom undan. Två av dessa hindar betade i hästhagen intill grusväg upp mot gården. Det var uselt ljus och tjock dimma så fotot blev inte så lyckat men man måste ju försöka för att få veta vad som kan tänkas gå att få till. 

På andra sidan gården finns en liten kulle med träd. Den har jag ofta försökt få ett dimmigt foto av. Det finns dock ett problem: Det går en kraftledning förbi träden och jag vill inte ha med ledningen på bilden. Igår hjälpte det svaga ljuset och dimman mig att få bort de störande trådarna.

De mörka växterna på bilden är gråbo, åkertistel, kardborre och gullris. Vildsvinen gillar rötterna av tistel och kardborre och har här och var bökat om i ytjorden för att komma åt dem. De har även letat mask ute på åkrarna.

Det fanns även två unga hjortar vid kullen på bilden ovan. En hade små horn, knappt större än dem hos en råbock. De drog sig med skydd av de vissna växterna längs åkerkanten åt höger och jag kunde faktiskt smyga mig riktigt nära. Jag försökte hela tiden gå så inget grusknaster hördes. Eftersom löven på marken var blöta och mjuka dämpade de ut ljuden från mina steg. Dessvärre fick jag aldrig fram dessa hjortar i öppet läge utan de skymdes ständigt av växterna. Fast å andra sidan var väl även jag skymd för dem av samma växtlighet.

En ensam kronhjort, som inte var rädd att exponera sig, kom ut från planteringen höger om åkern. Han sökte sig ned mot unghjortarna. Hjorten gick inte hela vägen fram till dem utan började beta för att sen åter vända upp förbi krönet och gå in i dimmorna.






Solen steg någonstans på andra sidan molnen och ljuset blev bättre. Det var många hjortar i rörelse där jag gick. Jag såg dem men avståndet var stort och djuren hade inte ro att stå stilla eller stanna där de syntes mera tydligt. Av den revirhävdande dovhjorten och hans flock av hindar och kalvar såg eller hörde jag inget.

Promenaden fortsatte längs vägarna förbi Hovmanstorp, Hultstugan och vidare mot Krämbol. Det blev naturligtvis möjligheter att få med sig en del vyer men jag tyckte inte att de skiljde sig särskilt mycket från dem jag redan hade så jag lät dessa tillfällen få gå kameran förbi. Vid Krämbol kom jag på att det var länge sedan jag såg det raukliknande marmorblocket. Det var på tiden att återse det.

På stenen fanns en växt med vackra höstfärger.

Marmorblocket har fått en del av slyet runt sig borttaget.

Jag hade hoppats få se någon fågel eller ekorre i skogen men så blev det inte. Efter ett tag kom jag till en skogsväg och den följde jag.

Strax innan 12 var jag åter hemma och strax efter började regnet strila.

6 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Vacker vy över Duveholmssjön! Oh, vad jag längtar ut när jag läser om dina promenader!
Roligt att kunna följa ett djur med zoomen så där. Det är väl bra att någon har rensat lite kring det vackra marmorblocket, det är värt att lyfta fram och så fick du också en bra bild. Förunderlig rosa färg och vacker bild på den där växten som jag så väl känner igen men just nu inte kan namnge! Fint blev också dimbilden på träden på kullen!

BeBest sa...

Jag har tidigare varit där vid marmorblocket med både täljkniv och campingyxa för att ta undan en del kvistar men i år har kommunen haft ett gäng skogsarbetare ute längs vandringslederna och en del skogsvägar och fått sly och vindfällen bortröjt. Nu kan man lättare gå leden som det är tänkt och inte allt som oftast efter bästa förmåga behöva söka sin egen väg runt uppkomna hinder. Nu återstår väl bara att rikta upp en del av spängerna och byta ut trasiga plankor så kommer Krämbolsleden att vara tip-top.

En mycket vacker höstfärg på den där växten. Jag blir nog tvungen att gå dit nästa år då den blommar för att undersöka vad det kan vara för art.

Kullen har jag som sagt haft ett gott öga till ganska länge och helst hade jag även önskat få med en hjort eller ett rådjur inne bland träden. Man kan ju inte få allt men det var nära. Det kom fram två unga hjortar från baksidan av kullen strax efter jag tagit fotot.

Hjorten ute på åkern gic rakt mot mig och de unga hjortara och hade han gått till dem hade jag haft honom inne på kanske 30m avstånd. Nu stannade han och började beta. Jag ville helst ha haft honom i profil men han ställde sig aldrig så.

Det blir väl fler tillfällen hoppas jag.

framsnacka sa...

Du var tyst nog att inte skrämma dovhjorten, den fortsatte i maklig takt, ser jag, De första två morgonvyerna är jättefina! Vet vad du menar med störande kraftledningar.
Väldigt fin färg på de håriga bladen. Läckert!
Trevligt att sitta i soffan och ändå följa med på din promenad!
Allt gott till dej!

BeBest sa...

Ser man djuren i tid innan de hinner varsna en har man ju möjlighet att välja var man ska gå också. Jag hade under några minuter följt två andra hjortar, vilka uppehöll sig mycket närmre men gick för det mesta rätt skymda av växterna. Jag var rädd att någon av dem skulle få syn på mig och slå larm, för jag stod tämligen öppet, men de var inte så vaksamma än. Hjorten som kom fram på åkern blev morgonens bonus!

framsnacka sa...

Det gäller bl a att ha vinden på sin sida. Hjortarna här är alltid skygga...
Allt gott till dej!

BeBest sa...

Vindstilla morgnar har varit bäst hitintills men man måste även gå tyst. Hårda skosulor och väggrus signalerar ens närvaro på långt håll en höstmorgon och hjortarna hör bra och förstår vad som är på gång.

Skicka en kommentar