Gryning

Gryning

fredag 13 december 2013

Barmark


Det blev en snöfri lucia i år i mina trakter. Det är nog inte så ovanligt egentligen. Igår gick jag mina vanliga vägar och hoppades troligen få någon möjlighet att komma hem med foton av fåglar.

Först gick jag mot badplatsen och tänkte väl knalla vidare runt Duveholmssjön. Av någon konstig anledning jag inte minns nu ändrade jag mig och vände via motionsspåret genom den lilla skogsremsan.  Jag har en nyupptäckt vän vilande där.

Så fortsatte promenaden vidare mot Backa Gård. Solen höll hov och jag mötte två glada ryttare från stallet med islänningarna. De var på hemväg i sakta mak. Fotot blev inte riktigt vad jag hoppats på. 

Jag önskade även få en ny chans på blåmesarna vid Hovmanstorp. Jag gillar dessa granna små fåglar och har länge önskat mig en ett fint vinterfoto av en eller flera kaxiga blåmesar. Igår ville de inte vara med på bild alls!

Jag blev dock kompenserad av ett annat gäng tuffingar, vilka jag sett och visat bild på för en knapp månad sen. Den gången låg gängledaren och vilade men igår var han på benen tillsammans med sina fyra kumpaner. Medlöparna är två med större hornkrona och två småpojkar.

Ledaren har ljusare päls och bredare skovlar.

Två av dovhjortarna har en mörkare kulör och saknar den typiska vita teckningen på baken.
Här har den näst högsta i rang upptäckt att det tycks vara något skumt med den där soptunnan borta vid  husknuten. Det tycks vara värre skräp än vanligt där!

De övriga låter honom få hålla utkiken och betar vidare tills den mörka sakta knallar av åkern. Hjortarna genomför då ett lugnt och ordnat återtåg till skuggorna och jag går vidare.

Istället för blåmesar fick jag en bild på en havsörn. Himlen hade innan varit rätt molnfri men det började dra in tätare skyar.

Vandringen fortsatte mot Krämbol och åter överraskade jag mig med att ta foton av sånt jag avskyr att få med på bild.

Jag blir nog aldrig riktigt klok på vad jag kan företa mig!

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Du umgås nästan dagligen med dessa vackra djur och kommer dem bra in på livet med din kamera, Avis. Vilka skovlar till horn de har, man skulle nog känna sig lite tyngd under bördan om man bar omkring på dem!

Blåmesarna studerar jag numera varje dag vid nötmataren, men det känns mer som en sport att fota dem i annan miljö. Men i träden retas de bara. Söta är de.

Ditt stentroll har lagt sig till ro för vintern, tror jag.

BeBest sa...

Det roliga med stentrollet är att jag under många år gått förbi den stenen minst en gång i veckan tror ja och först för någon vecka sedan upptäckte ansiktet.

Hjortarna kommer inte på beställning men då och då får jag tillfälle att ta bilder på dem. Ibland får jag nöja mig med att se dem på väldigt långt håll eller skymta inne i skogen.

Mesarna blir lite fega när kameran kommer fram.

baraenbildavmig sa...

Lite mesiga.

BeBest sa...

Precis! :-)

Skicka en kommentar