Gryning

Gryning

måndag 2 december 2013

En helt vanlig förmiddag


Ungefär vid den här tiden på morgonen igår var jag på väg mot Krämbol. Åt vilket jag sedan skulle fortsätta var jag inte helt säker på. Det fanns tankar om att söka efter strömstarar och då hade jag flera alternativ att välja mellan. Vägen ut mot Krämbol var så att säga en uppvärmning för att känna efter vad kroppen orkade.

För några år sedan fanns det strömstarar vid Krämbol men igår hittade jag endast rådjur där. Jag hade haft tid att använda stativet för att få skarpa foton men denna hjälp var lämnad hemma och bilderna blev inte så bra att jag vill visa dem. 

Så var det dags att bestämma fortsättningen av förmiddagen. Svartbäcken borta vid andra änden av Duveholmssjön lockade. Där hade jag ju trots allt nyligen sett en strömstare. Jag valde att inte gå allra genaste vägen utan satsade på att kunde finnas hjortar ute vid Hovmanstorp eller Backa Gård.

Det var plusgrader i luften men grusvägarna var tjälade och hjulspåren låg frostvita. Här fick jag foton av tistelfjäril och gulfläckad ängstrollslända i somras men igår var det andra förutsättningar. Inte ens dovhjortarna var framme.

Jag fortsatte mot Backa Gård och där såg jag en hind korsa vägen och ställa sig halvt synlig inne bland granarna. Jag ägnade stor uppmärksamhet på att försöka få en bild av hinden. Det var därför jag kom att totalt missa kapitalhjorten som stod blickstilla bakom ett buskage mycket nära mig. Då jag gav upp fotoförsöken på hinden och började gå igen, rusade hjorten bort över åkern. Så kan det bli, om man fokuserar på fel uppgift!

Jag fick nya chanser. Den här gången var det en liten brunaktig fågel som tämligen orädd letade föda på vägen. Den satt inte stilla särskilt länge. Jag tog många foton och av det samlade resultatet av bilderna gissar jag fågeln var en gråsiska. 

Jag gjorde en avstickare in i en av beteshagarna vid Backa Gård. Från en kulle har man fin utsikt över Backasjön och Genne om solen kommer från rätt håll.

Så vek jag av för att gå mot Duveholm. Vägen korsar ett dike som grävdes under mellankrigstiden. Tanken bakom detta projekt av att sänka vattnet i en mängd kärr och grunda sjöar för att på så sätt skapa bättre odlingsmark. Längs diket har det vuxit mycket sly men den senast veckan har man börjar röja undan det och även jämna till starrtuvor på de sanka ängarna. 

Strömstaren såg jag inte till och inte sköldpaddan heller men uppströms den gamla stenbron finns ett bredare avsnitt av Svartbäcken. Där höll ett andpar till. Det tycktes som draken ville imponera på mig ty han gjorde allt för att visa sin styrka och sina färger medan hona helt lojt vilade på iskanten.

Där vattnet inte var strömsatt låg isen men det fanns lite vatten ovanpå den och i det lekte vinden för att försöka bryta upp isskiktet.

Jag hade nu rundat sjöns bortre ände och var på väg hem igen. Jag såg då något som jag i och för sig fick hyggliga bilder av men jag tror jag kan få till det bättre ändå. Jag kommer att försöka göra det idag medan tvättmaskinerna jobbar.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Så vackert med de gyllene molnen! Det du skriver om andhonorna stämmer bra, jag lade märke till att honorna håller sig i bakgrunden nu medan hanarna är riktiga linslöss. Han simmar i kopparvatten, din drake, fint med trädstammarnas spegling!

BeBest sa...

Jag tror han med sin uppvisning ville visa sin styrka och sättet han simmade mot mig på var inte det vanliga snattrandet och raskt framåt som då de simmar fram för att tigga mat. Han hade en del knyckiga och bugande rörelser för sig med huvet och halsen som förmodligen en annan and hade uppfattat som allvarliga hot.

Skicka en kommentar