Gryning

Gryning

onsdag 4 december 2013

Jag fick åter bakläxa


Tisdagens morgon och förmiddag skulle bli molnig men efter hand skulle den vadmalsgrå molnfilten luckras upp och eftermiddan kunde bjuda på solskensgluggar. Så påstod vädergissarna att dagens ljusförhållanden skulle bli. Det skrämde mig inte. Grått ljus utan skuggor och kontraster började jag bli van vid. Kameran skulle nog klara uppgiften.

Då jag passerade Luvsjöängen hade solen inte hunnit upp men jag försökte mig på ett foto i alla fall.

Promenaden fortsatte mot Krämbol och Lillsjön. Solen såg jag inte till men det tyckte jag inte gjorde så mycket.

Så fortsatte jag bort mot Östra Vingåker och Klastorp. Ute på Bonneråds åkrar finns en buskbeklädd och stenig holme. Där står en skylt som jag länge undrat över. Nu gav jag mig dit och fick veta att där hade det funnits ett soldattorp under 1600- och 1700-talen. Det visade sig att i kanten av holmen fanns ett intressant träd. Solen var nu troligen uppe även om den inte syntes men de grå molnen hade fått en ytterst svag nyans av blått och lila tillsatt. Detta måste ha påverkar ljuset utan att jag förstod det. Fotot av trädet blev blåtonat. Jag tog många foton med blåfärgade motiv som följd. Jag förstod ingenting utan fortsatte. Så här såg till exempel en ek ut på bild. Resultatet är långt från hur färgen verkligen var.

Jag tog vida vyer med blå skog, blanka svarta vatten som blev blåare än en sommarhimmel och fortfarande förstod jag inte vad färgfelet handlade om. Över sankmarkerna och viltvattnen patrullerade havsörnar. Dem försökte jag vid tillfälle fånga på bild. Jag hann inte med. Jag ställde mig för att vänta ut ett passande tillfälle men ingen örn syntes till och jag gav upp.

Vid Klastorp såg jag örnarna på isen i ett av viltvattnen längst bort från vägen och herrgården. Nära husen vilade en grupp sångsvanar på isen.

Jag försökte mig på att få foton av örnarna på närmre håll men de upptäckte mig då jag smög i skogskanten och flög undan. Jag kommer nog att ta med stativet en dag och se om örnarna finns kvar i grannskapet.

Från Klastorp gick jag mot Djulö Kvarn och hoppades hitta strömstaren hemma men det var fåfängt. Däremot var gräsänderna kvar. Jag är barnsligt förtjust i speglande vatten så därför ska ni drabbas av sånt  nu.



På väg hem flög en flock sidensvansar förbi mig och satte sig i och under en rönn.


Väl hemma började jag fundera över de blå fotona. Jag tror jag vet vad som kan vara felet. Det har med vitbalansen att göra. Jag borde ha korrigerat för de blå färgtonerna. Nästa gång ska jag pröva det. Hoppas jag har gissat rätt!

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Nu hände det igen, just här på din sida. Kommentaren försvann. Jag tryckte på förhandsgranska då jag såg att texten hade konstiga mellanrum. Nu tappade jag orken.

Jag skrev att jag tyckte om speglingarna med änderna och då särskilt den med anddraken som simmar i silvrigt svartvitt vatten. Mycket vackert. Jag skrev mycket mer, men jag får be att få återkomma, blev plötsligt så trött.

baraenbildavmig sa...

Det är inte var dag man ser sångsvanar som speglas i blankis! Snyggt! Speglingarna till vänster i bild, är det svanar som tar till flykten? Sidensvansar har jag än inte fått påhälsning av i min trädgård. Det brukar tyvärr sätta sig i motljus högt upp. Sitter de i äppelträdet så flyr de så fort jag öppnar dörren. Så vackert tecknat stjärtparti den vänstraste fågeln på marken har! Att fota dem med bär i näbben har jag inte lyckats med.
Örnarna kanske du får chans på en annan dag. Hoppas att du hittat skälet till blåtonen. Det är mycket som man ska hålla rätt på. Jag är lite nöjdare med min lillkamera nu, den får ofta följa med i fickan när jag har undersökningar i stan.

BeBest sa...

Då han kom rakt mot mig och höll kursen mellan skuggorna såg jag möjligheten och tog den.

BeBest sa...

Nej jag tror det var något längre bort uppe på land, något hus eller så. Jag minns inte så noga. Finns örnarna kvar kommer jag nog att se dem också men troligen sitter de inte på isen då. Att knäppa en sittande fågel är inte så svårt men då de flyger är det en helt annan sak.

Jag tog många bilder av sidensvansarna men eftersom de var lätt upprymda av bären hade de väldigt mycket flaxande och skutta runt i sig.

Jag tror att blåsticket handlar om att ändra i inställningen av vitbalansen. Jag ska ut en dag och se vad jag kan lära mig då. Det är mycket jag inte ägnade en tanke åt förr men som nu ska läras in. Jag kan inte mera om fotografering bara för min kamera kan mer än den lilla gamla. Den nya är däremot väldigt duktig på att visa vad jag måste veta mer om.
Få se nästa höst om jag hunnit tillägna mig grunderna i fotografering. Grunden i dag är rätt enfaldigt hopkommen: Sikta och tryck är vad jag oftast tillämpar. Det blir inte så vältagna foton då.

Skicka en kommentar