Gryning

Gryning

måndag 27 januari 2014

Vintern tar för sig


Jag tänkte börja detta inlägg med ett liknande tema som det förra nämligen med vatten, snö, is och ljus. Den här vassruggen har ni sett några gånger nu men än har jag nog inte kramat ur de sista dropparna ur den ännu. Det visar sig väl med tiden.



Jag var alltså ute på en solskenspromenad igår. Jag valde gamla vägar som jag inte gått förr. Det finns gott om såna här. De anlades på hästforornas tid och slingrade runt höjder och kärr. Biltrafiken behövde bättre och mer uträtade vägar med modernare körbanor. Nya vägsträckningar ritades ut, backar och krön sprängdes bort, vattendrag och kärr broades över. Trafiken skulle göras effektiv och vägarna blev följaktligen raka och breda samt långt mera trista för en vandrare. 

Dessa gamla vägar används idag av motionärer, ryttare, hjortar och hundrastare. Jag går dem gärna, när det är dags att lufta kameran. Man vet aldrig vad man får se ute i de omgivande skogarna eller buskagen. Igår kom jag på så vis att möta vinterns svårigheter för det vilda. En ormvråk hade dröjt sig kvar. Förmodligen hade den milda förvintern inte givit den tillräckligt starka signaler för att utlösa instinkten att flytta söderut. Nu har alla vråkens byten skydd av snön och en ormvråk är ingen fågeljägare likt duvhöken eller sparvhöken. Den hittade ingen mat, kanske inte hade en fjäderdräkt som var helt anpassad för vinterförhållanden och detta utmärglade den. Då den angreps av en rovfågel orkade den inte fly undan.
Även större djur har svårt under vintern. Markerna häromkring håller troligen fler hjortar än vad de kan ge djuren i vinterfoder. Av den anledningen stödutfodrar markägarna och jägarna med ensilage. Det står såna ”dinosaurieägg” lite här och var där hjortarna brukar passera eller uppehålla sig. De gamla vägarna kommer då väl till pass att köra ut vinterfodret på. Vintern tar på krafterna och för den hinden räckte det inte längre än dit. Den dog 50 meter från utfodringen intill ladugården vid Backa. Nu kommer den att bli foder åt behövande. Igår var en av gårdskatterna framme och undersökte möjligheterna. Troligen kommer även örnar att våga sig ned där. Då skulle jag gärna vilja vara på plats i ladugården med kameran beredd!

Om vi nu skulle försöka få en något mindre bister avslutning på detta inlägg, skulle kanske den här kvartetten passa.

Jag såg dessa ungfåglar på Backasjön. Troligen hade de inte klarat att följa föräldrarna då de flyttade till mera isfria vatten men haft turen att hitta en sjö som, på grund av att vattnet strömmar genom den, inte blir helt istäckt. Svanarna letade vattenväxter att mätta sig med. De hittade också en del vissen gäddnate. Det håller väl magarna igång om inte annat.

Idag har vi snöväder här. Det lockar inte speciellt mycket till att ta en promenad med kameran men man vet ju aldrig. Det kan trots allt vara passande att utnyttja tillfället medan tvättmaskinerna gör sitt.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Vilken blandad kompott på din vandring! Mycket vackert levande och så motsatsen. Jag har hittat lämningar av slaktade vildsvin och det är inte så tilltalande, ganska obehagligt faktiskt. Isvassen är så in i vassen vacker och bilderna på ungsvanarna likaså. Silhuettbilden är effektfull!

BeBest sa...

Ja det blev en annorlunda blandning och jag hade inte väntat mig hitta de här döda djuren, i varje fall inte än eftersom vintern knappt hunnit komma igång.

Vassruggen har jag hunnit få många foton av vid det här laget men jag har svårt att se att jag hittar något mer värt att visa från just den i dagsläget. Vi har fått snö hela dagen och det fortsätter även i morgon. Sen hoppas jag hitta vita vyer och solglitter i snön.

Skicka en kommentar