Gryning

Gryning

måndag 17 februari 2014

Med himlen i brand


Först vill jag tacka för alla trevliga kommentarer till fotona jag visade igår. Några av fotona var jag tveksam till från början och det tror jag var en klok inställning. Jag styrktes i min bedömning där. Jag hotade med att öka förvirringen genom att lägga till ytterligare bilder att välja mellan. Baraenbildavmig föreslog att någon av isbilderna från Djulö Kvarn kanske kunde ingå. Ja, varför inte? Den här kanske.
3 x H2O
Så över till gårdagens trivialiteter. Större delen av dagen var molnig. Himlen bar inte kompakt jämngrå av mörka moln men solen hittade inga luckor att bryta igenom förrän sent på eftermiddan nära kvällningen. Då blev det bråttom! Jag har vanligtvis bara bråttom då jag ska gå i säng men nu var det dags att lägga på en spurt och få med sig kameran ut på en promenad mot Krämbolshållet.  

Jag försökte mig på konsten att fotografera i motljus. De som brukar lägga pussel mumlar ofta något om att himlen är ett helvete. Om pusslets motiv är en vackert jämnblå himmel över kavlugnt vatten så kan man i alla händelser inse att det finns många bitar som är till synes lika och rätt bit svår att hitta. Himlen är inget lättfångat paradis för en fotograf heller. Det händer ofta att himlens spegling i vatten får rätt färger men själva himlen blir blek och molnen knappt synliga. HDR-tekniken brukar kunna råda bot mot detta. Det var det jag ville pröva i solnedgången medan molnen drog fram som eldiga stridshingstar över trätopparna. Nog blev det dramatiskt alltid!

Jag gick mina vanliga vägar och filosoferade på något om att man vet vad man kan få se men på grund av årstid, väder och ljusspel kan samma gamla invanda objekt plötsligt kliva fram och uppvisa en helt annan sida, precis som molnen gjort med skogen på kullen nyss. Det var då jag fick se något nytt. Ljuset var svagt, solen var skymd av moln och på väg ner mot horisonten. I skuggorna i strandkanten bakom en ridå av buskar och träd ute på en sten stod fyra gråhägrar. Dem ville jag ha en bild av men jag kunde inte ta mig fram till dem. Från den röda bron fick jag klar sikt mot fåglarna men avståndet besvärande långt och ljuset gav inte mycket hjälp heller.

En av förhoppningarna med köpet av den kamera jag skaffade, var att kunna ta foton av exempelvis skygga fåglar. Kameran tvangs visa vad den klarade om den sätts på svåra prov och själv måste lösa dem. 
Svaret blev: Exponeringstid: 1/125 ms, F: 2.8, ISO: 320, Brännvidd: 108.0 mm.

Nu vill jag gärna få foton på hägrarna i fullt dagsljus och på kortare avstånd. Det kan nog bli bra foton då.

2 kommentarer:

imsys sa...

Kameran lyckades bra med hägrarna! Och din himmel blev - som sagt - dramatisk! Blir lite avis på din HDR-kamera!

BeBest sa...

Tack Imsy! .-)
Jodå, kameran fick godkänt eftersom omständigheterna var svåra och att den därtill befann sig i den långtifrån avundsamma positionen att befinna sig i mina händer. Om man har tillgång till fotot i full skala så ser man verkligen var det finns brister men i den förstoring vi får här märks de inte lika tydligt.

Skicka en kommentar