Gryning

Gryning

söndag 9 februari 2014

Strömstaren vid Djulö Kvarn


Det kunde tänkas bli en aning solsken under eftermiddan, ja, vädergissarna påstod så. Det har gissats fel förr men jag i min tur hoppades att detta med solsken var rätt och endast mängden var väl snålt uppskattad. Trots att himlen var grå och det for regnstänk i luften gav jag mig ut. Jag skulle se till att gå mig ordentligt trött! En promenad runt Duveholmssjön och vidare bort till Krämbol borde få den effekten på min kropp.

Medan regnet föll i glesa droppar kom jag ner till Djulö Kvarn. Strax innan jag var framme upphörde stänket men himlen var fortfarande grå. Molntäcket var inte helt kompakt utan såg mera ut som hoptryckta klumpar, där ljuset hittade luckor och kanter att söka sig fram i. Det kom inte igenom helt men det fanns ljusare tecken i skyn. Detta ingav hopp.

Så stod jag vid forsen och spanade efter strömstaren. Den var där, ganska nära också. Faktiskt så nära att den absolut kunde bli skrämd om jag rörde mig oförsiktigt eller själv försökte tränga mig på. Fundamentet där kvarnen stått ute i kanten av forsen finns kvar och har blivit en populär rastplats på somrarna. För att säkra mot fallolyckor ned i vattnet har man satt upp ett stabilt nätstängsel runt kanten av fundamentet. Precis nedanför detta befann sig fågeln. 

Hur nära vågade jag mig fram? Gå över bron till kvarnsidan av forsen var nog möjligt utan att skrämma strömstaren men att ta spången ut på fundamentet tycktes mera vanskligt. Jag prövade att korsa forsen. Det gick bra. Fågeln verkade inte bry sig utan uppehöll sig på eller i vattnet runt en pinne som stack upp över ytan. Jag kunde ta flera foton av den medan jag stod på land precis framme vid spången. 

Strömstaren dök eller simmade runt i vatten ytan samt hämtade upp växtdelar från botten. Med dem i näbben flög den tillbaka till sin sittplats där fågeln tycktes värdera sitt fynd.

Den här stumpen förföll att få godkänt och nu flög fågeln in mot fundamentet och landade i ett bråte av rotfasta växter. Medan fågeln satt där kunde den inte se mig och jag tog chansen att smyga ut på fundamentet. Genom att inte gå fram till nätet utan nöja mig med att fotografera genom det fick jag se vad strömstaren gjorde med växtdelarna. Jag tror den övade på ett bobygge. Fågeln var uppspelt medan den arbetade och kvittrade ivrigt. Nätet gjorde bilden delvis diffus men man kan se den svarta växtdelen fågeln förde med sig till boet ligga på de vissna vattenväxterna.

När strömstaren kände sig nöjd flög den bort för att hämta nytt bomaterial.

Den här stumpen var fågeln inte så belåten med. Den släpptes vattnet och försvann.

Snart var den ute i vattnet igen för att söka efter något bättre att bygga boet av. Så flög fågeln över till andra sidan av forsen. Jag såg inte vart den tog vägen, så jag kunde inte följa efter. Efter en stunds väntan på att den skulle återkomma, fortsatte jag mot Krämbol och himlen hade fått mycket ljusare toner.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jättefin serie bilder på en alldeles underbar strömstare! / Monika

BeBest sa...

Tack Monika!
Jag hade tur den här gången. Strömstaren var så upptagen mitt sitt att den inte hade tid att låta sig störas eller ängslas. Det var bara att tacka och ta emot. Nästa gång är det inte så säkert att den är lika samarbetsvillig om det ens blir av. Jag vet inte om den tänker stanna länge eller snart ge sig av uppåt landet där de ofta är över sommaren och då häckar.

Skicka en kommentar