Gryning

Gryning

torsdag 13 mars 2014

Det ingick inte troll i planeringen


Jag har vid flera tillfällen varit upp på Gatstuberget för att där uppifrån försöka få en vacker kvällsvy över landskapet nedanför och västerut. Varje gång har försöken misslyckats därför att aftonrodnaden uteblivit och himlen täckts av moln. 

Även igår var jag dit. Från början verkade allt gå min väg. En nästan klar himmel med svagt dis och enstaka moln, det borde kunna ge ett vackert ljus ut över Djulö Gärde och skogarna västerut. Då jag närmade mig berget började jag dock ana oråd. Det fanns folk där uppe. Det var högljudda människor i vuxenstorlek som rörde sig där. Jag misstänkte att det pågick en fyllefest på grund av skränet som hördes på mycket långt håll.

Jag gav mig dock upp på berget för att vara på plats i tid och fånga hela färgskådespelet. Skränen hade tystnat och halvvägs upp stod en råbock. Det kändes betryggande.

Jag fortsatte. Ungdomarna var kvar och centralt i hopen stod en vattenpipa. Grabbarna skröt över slagsmål de deltagit i och hur de med sparkar och slag misshandlat andra. Jag gick ner från berget. Solen sjönk under horisonten i takt med att min besvikelse steg. De vyer och färger jag förväntat mig få på bild hade det gått troll i.

Det var bara att knalla hem igen och hoppas på bättre tur nästa gång. Himlen antog dock en smula färg till tröst.

Jag fortsatte vidare genom Carl Ugglas park. Nu var skymningen långt kommen och himlen i huvudsak mörk. Endast lågt i väster syntes ljus. Det gick kanske att dra nytta av? Jag fortsatte att pröva inställningen för aftonrodnad för att se var gränsen för dess användbarhet gick.

Idag är en annan dag och det blir väl snart en gryning och dit jag då går finns inga skräniga ungdomar.


2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Nu blir jag konfunderad. Varför blev du besviken, det var ju makalöst vackra bilder du fick med dig hem?! Helt fantastiska.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Jag ville ha vyer uppe ifrån toppen av berget. Man ser flera mil västerut därifrån. Jag hade fått vänta en halvtimme tillsammans med de drogpåverkade ungdomarna. Det kändes inte så tryggt att plocka fram kameran i det sällskapet.

Fotona jag tog på vägen hem är godkända och känns som plåster på såren, det är därför jag visar dem, men det var inte den typen av bilder jag främst sökte.

Skicka en kommentar