Gryning

Gryning

fredag 28 mars 2014

Foton från en solig dag och kväll


Det hände sig så att jag skulle gå och handla. På väg till affären såg jag motiv, som fick mig att önska att jag haft åtminstone någon kamera med mig. Nåväl jag gjorde mina inköp, gick hem, hämtade min kamera och lät den få göra vad den kunde. Detta blev resultatet.


Då jag kom hem avtecknade sig blommorna i fönstret som en skugga på väggen.

Dagen närmade sig kväll och den såg ut att också bli vacker. Med kameran i näven gav jag mig ut för att hitta en ny plats där jag kunde få en vacker vy över solnedgången. Riktigt så som jag hoppats blev det inte. Jag fann inte ett sådant ställe men jag fann annat.






4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Går du till affären utan kamera!? Det är tydligt att våren är längre hunnen hos er än hos oss. Sälgen i frö, uppsträvande lupiner med sina daggsamlande skålhänder, blåsippor som aspirerar på att vara vitsippor, tibastens bladlösa blomning, allt så vackert fångat av dig. Och så kvällningens magiska kopparvatten. Grattis! Blomskuggan icke att förglömma, det är skuggkonst av bästa slag! Du måste ha känt dig nöjd.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Det händer att jag går till affären utan kamera men det är inte ofta det sker.
Visst var jag nöjd!
Jag hade en annan möjlighet på gång också. Jag hade en god chans på att få in den stora dovhjorten på nära håll med kvällssolen som bakgrund. Jag hade hittat en bra position och hjortarna var på väg över åkern med riktning mot ”självserveringen”. Då kom en cyklist samt en bil med trasig ljuddämpare och de ljuden och rörelserna på vägen skrämde flocken så mycket att de lämnade åkern i god fart. Två hjortar bar riktigt grova horn med skovlar ...

baraenbildavmig sa...

Ajdå! Dessa marodörer! Men det ges kanske fler chanser, nu när du har hittat självserveringen.

BeBest sa...

Man har inte turen med sig alla dagar, så är det bara. Det är bara att komma igen och hoppas på bättre lycka nästa gång!
Jag vet ju var de där ensilagebalarna finns så det är bara att hoppas att hjortarna kommer dit igen och att jag då har hittat en bra plats att fota dem från.
De stora fotograferna kan ju bygga gömslen och planera fotograferingen i flera år innan de kommer till skott så det är bara att ta efter i det lilla och göra på sitt eget vis. Det kan inte bli sämre än att jag misslyckas och då lär jag mig väl något av det också.

Skicka en kommentar