Gryning

Gryning

söndag 30 mars 2014

När sädesärlan kom


Igår eftermiddag såg jag till att vara någonstans i närheten av den självservering dovhjorarna ordnat av ett upplag av ensilagerullar. Jag var där i god tid innan dess jag räknade med att hjortarna skulle komma. Var jag skulle stå skulle avgöras av vindriktningen. Vinden skulle inte få skvallra om att jag stod gömd inne i granskogens skuggor.

Då jag valt min plats och rensat undan en del torra kvistar och kottar på marken så jag skulle kunna röra mig tyst och obehindrat vid behov gick jag ned till viltvattnet vid Östra Vingåker och njöt en stund av solskenet. Där ute över vattnet flög de. Ibland vilade de på någon gren eller bråte i vattnet. De höll sig på gott avstånd från vägen men var inte särskilt rädda i övrigt. De var två. De satt sällan tillsammans så jag gissar att de inte var ett par.


Det finns ett antal visor skrivna där ärlorna och deras vippande stjärt brukar nämnas. Fâlôsfuss, sånggruppen från Idre som sjunger på idremål, kom 2009 ut med en CD, ”Opp i spjârn”. Där finns låten ”Ringischla” med. Det är så sädesärlan kallas i Idre-bygden.

Hur gick det då med hjortarna? De kom inte! Däremot ställde eflera tranflockar upp för att jag skulle ha något att fördriva tiden med. Några flög i ordnad plogformation andra enbart samlat.

På vägen hem såg jag flera större och mindre grupperingar. Det blev tillsammans mer än 20 djur. Ingen hjort med horn syntes till. I skymningen sträckte morkullorna och en kattuggla flög över hästhagen vid Bonneråd. Ikväll ska jag låta hjortarna få sköta sitt utan att ha nyfikna ögon på sig.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Sädesärlan = VÅREN ÄR HÄR! / Monika

BeBest sa...

Ja, nu är det dags att börja räkna in insekterna också. :-)

baraenbildavmig sa...

Den är så typisk den där vippande stjärten att min femåring en gång direkt benämnde fågeln när hon såg den. På en fråga av farfar sin hur hon visste vad det var för sort svarade hon: "Den vippar ju med stjärten!" Självklart. Fina bilder!

BeBest sa...

Sädesärlan är på något vis det avgörande beviset för att våren anlänt. Det kan komma snö och kyla än men är sädesärlan på plats, så är det likafullt vår. De brukar utnyttja sin tid här uppe väl. Två kullar åtminstone hinner de med att få på vingarna. Längre söderut ytterligare en, så vippstjärtarna stannar kvar rätt långt in på hösten också.

Skicka en kommentar