Gryning

Gryning

torsdag 3 april 2014

Inte helt efter planerna


Igår hade jag en sån där dag då hjärncellen stängt ner verksamheten och bommat för dörrar och fönster. Fram mot eftermiddan hade jag lyckats lirka så mycket med den att den under stor tveksamhet för att inte säga direkt motstånd ändå måste finna sig sig i att bli utmotad på en promenad. Vi hade inte gått särskilt långt innan årets första maskros välkomnade oss ut i det gröna.

Jag hade tänkt mig en lång vandring som på återvägen vid tiden för solnedgången skulle leda oss förbi viltvattnen och hjortarnas ”självbetjäning” vid Östra Vingåker. Det vägrade den tjurskallige hjärncellen totalt. Vi går dit direkt, tyckte den. Det skulle innebära att vi skulle få vänta i timmar på att skymningen skulle komma och med den hjortarna. Jag lyckades utverka tillstånd att få slösa tid på att strosa runt här och var längs vägen bort till viltvattnet.

Vid Backa gård såg vi en flock hindar med kalvar. Det var inte väntat att de skulle vara ute redan nu men hjortar har väl sina egna vanor och fasoner de också.

Vid Hovmanstorp såg vi ytterligare sex hindar. Strax efter Hultstugan finns ett dike som ofta svämmar över sina bräddar. Man har försökt göra ett mindre viltvatten där och just nu är det såväl sångsvan som änder och sothönor som tackar för den hjälpen. Även tranor och tofsvipor gillar detta.

Fälten mellan Bonneråd och ”självserveringen” låg öde och jag traskade vidare mot det stora stråket av viltvatten som landsvägen mot Östra Vingåkers kyrka går rakt igenom. Det var då jag fick se dem! Ute på en åker mot Knutsdals-hållet betade en flock dovhjortar och flera bar horn med skovlar! Nu var det inte tid för viltvattnet! Nu skulle det smygas i skogen och fotas kapitalhjortar på nära håll! 

Det fanns möjligheter att komma dem in på livet ifall de höll sig kvar där jag nu såg dem. Jag lyckades också komma rätt nära och hittade en lämplig position uppe på ett berg. Mellan mig och hjortarna fanns dock en del glesa träd och jag fick rikta in mig på att försöka få mina bilder då någon hjort kom i en lucka bland grenarna. Den största av hjortarna var mest samarbetsvillig.



Fem av hjortarna bar skovlar, två endast spetshorn. En av de övriga kapitalhjortarna hade vid något tillfälle trasslat in sig i ståltråd. Hornen ska väl fällas snart, så man får väl hoppas att även tråden faller då.

Jag försökte få ett gruppfoto av flocken men de var inte lika villiga att rada upp sig som hindarna vid Backa gård varit. De är med allihop på fotot men de längst till vänster skymmer varandra.

Det syns en grankvist på fotot ovan. Jag försökte ta mig ned till det trädet för att komma ännu närmre och slippa fota genom grenverket. Planerna avslöjades dock och jag fick se hjortarna med bibehållet pondus trava förbi Knutsdal och bort mot Göteboda-hållet. En mäktig upplevelse!

Nu blev det dags för viltvattnet. Jag tittade en stund på sothönorna och deras gräl. De verkar vara väldigt ettriga mot varandra! Sädesärlorna har blivit fler. En bofink satt en stund och intill vägen och det tycktes som om den ville prata med mig. Den var inte rädd och kvittrade då och då medan den letade föda i gruset.

Hjortarna och fåglarna tycktes ha muntrat upp hjärncellen så mycket att den gick med på att vi skulle ta en lov förbi Claestorp också. Där hade vi åter tur.

Nu började även jag tycka att det kunde räcka med naturupplevelser. Vi hade ju hela sträckan hem också och än hade vi inte sett ifall det skulle bli en vacker solnedgång. Den kom dock men blev inte så mycket att orda om. Längs vägen tillbaka såg vi ytterligare grupper av hjortar på bägge sidor om vägen. Totalt kunde jag under denna eftermiddag räkna in ca 45 djur och hjärncellen hade även börjat fungera som vanligt. 


5 kommentarer:

Anonym sa...

Klick, klick nu tog jag hem fotot med bofinken, tack tack! Bofinken är tillsammans med sädesärlan starkt förknippade med våren för mig, den sjunger så fint med. Underbara kort på naturen och dess många invånare! / Monika

Anonym sa...

Så nu sitter den där och är söt på min skärm!

baraenbildavmig sa...

Det är makalöst så mycket djur du hittar på dina fotopromenader! Nu var de äntligen där, de där skovelhornsdjuren! Snygga bilder lyckades du ta på dem, grattis! Nedersta bilden på två bakar med huvuden är också väldigt lyckad. Tänk om vi kunde vrida huvudet så där! Bofinken får gärna dyka upp hos mig också, roligt med orädda fåglar så att man hinner fota dem!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Ja och då nämnde jag inte ett antal mindre fågelarter, gässen, änderna, tranorna och hararna eller för den delen den vackra katten med blå ögon som jag också fick hälsa på.
:-)
Jag tror att hjortgruppen är samma som jag såg i höstas vid bland annat Hovmanstorp och att den jag såg nyligen på morgonen är en annan. Det finns väldigt gott om dovhjort här i det område jag oftast brukar röra mig i. Jag som kommer från en bygd där det är älg och rådjur som dominerar, är naturligtvis totalt begeistrad i dessa för mig nya och vackra djur.
Hjortarna finns oftast på den västra sidan om Nyköpingsåns sjösystem, Viren, Backasjön, Duveholmssjön och Djulösjön. Östsidan är mera bebyggd och där i skogsbrynen och övriga buskage går främst rådjuren och strövar runt trädgårdarna tillsammans med hararna.
Vårfåglarna är nog på gång hos dig också för bofinken och staren har funnit här ett bra tag nu.

BeBest sa...

Varsågod Monika! :-)

Skicka en kommentar