Gryning

Gryning

söndag 13 april 2014

Jag ville åt något gult


Häromdagen såg jag blommande vanliga gullvivor i en trädgård. Med trädgårdsförhållanden har man möjlighet att skapa extra goda förutsättningar så att de gullvivorna hunnit så långt vill jag nog skylla på tomtägarens omsorger. Nu var det vanliga gullvivor ute i naturen jag började spana efter. Jag gjorde det väl inte så noga men jag hade nog inte missat någon ifall blicken nu råkat spelat över dem. Jag hittade också en blommande gullviva men även den fanns i en trädgård. 

Men så finns det andra ganska tidiga vårtecken i gult. Gulsippa och forsärla har ju de färgerna. Vid Östra Vingåker finns gulsippan lätt att gå till och vid Bokvarn såg jag forsärla förra året, dock utan att kunna få ett bra foto av den. Kanske var det dags nu.

Den tänkta promenadvägen skulle gå förbi Krämbol. Det blåste en del från sydväst. Fåglarna och djuren kring Lillsjön och åkrarna försökte hålla sig till platser med lä. Skogen gav också skydd mot vinden.

Bofinkar och rödhakar tävlade om vem som sjöng bäst. Eftersom jag nu hade turen att få en serie foton av rödhaken utnämner jag den till dagens sångfågel.


En kopparödla hade hittat en solig plats och ett sånt tillfälle kan man inte låta glida en ur händerna.

Inte långt från vägen har jag tidigare sett en lönn stå. Den är angripen av någon art av ticka. Nu låg ljuset rätt och gav möjlighet att få med hela raden av fruktkroppar på trädets skuggsida. Även solsidan hade fruktkroppar men inte i samma omfattning och de var också mindre till antal och storlek. så här ser fruktkropparna ut underifrån och ovanifrån.


Vid viltvattnet spatserade en sothöna likt en mannekäng runt uppe på vägen medan skrattmåsarna hade roligt åt sothönans uppvisning på catwalken. Sothönor kan!

Så kom jag till stället där gulsipporna skulle finnas men då jag inte upptäckte några kom misstanken att jag kanske var för tidigt ute. Vitsippor brukar trots allt vara kvickare med att börja blomma. 

Vid Bokvarn pågår ett ombyggnads- och reparationsarbete av bron. Kanske hade detta orsakat att forsärlorna sökt sig till ett mindre stökigt ställe. Jag vet inte, jag såg inga igår men tidigare denna vår har de synts där. Det finns fler ställen att leta på!

På återvägen tog jag mig före att titta mera noggrant efter gulsipporna och det gav utdelning. Gulsippan kommer med två blommor på varje planta till skillnad från vitsippan och den naturliga hybriden dem emellan, svavelgul sippa, vilka endast blommar med en blomma per planta.


Som jag skrev ovan ”Sothönor kan!” men de kan ha svårt att hålla sams på våren! En hane retade upp sig på någon vid den andra sidan vattnet och simmade med nedsänkt huvud dit för att visa att han inte var rädd, utan nu hotade med stryk om någon kom för nära. Han möttes av en likadant hot från andra sidan vattnet och den fågeln nöjde sig inte med enbart så lite: Här skulle det statueras exempel, en gång för alla!




När så den uppstudsige sothönan fått sig en läxa, hade den nästa bekymmer att ta sig an. För att komma tillbaka till sin sida av vattnet måste den nu molokne hanen simma förbi flera andra lika lättretade och hotfulla sothönor. Det kostar på att försöka vara mera stursk än man har resurser till!

Summeringen av denna promenad med kameran blev att jag fick åtminstone se en blommande gulsippa och lite annat som bonus.




6 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Nej, inte nu igen!

BeBest sa...

Har Blogspot slarvat bort din kommentar nu igen?

baraenbildavmig sa...

Ja!!! Det är lite svårt att orka skriva om en vad man tycker hyggligt välformulerad kommentar.

Du visar åter en fin och varierad bildserie! Rödhaksbilderna gratulerar jag dig för, vet ju hur svårt det är att fota småfåglar i träd och buskar. Den med öppen näbb är lite extra.
Så trevligt med en kopparorm, jag har inte sett någon på år och dagar! Tickan var ju dekorativt påskgul! Jag borde kanske gå över till parken och syna gulsipporna, de kan mycket väl ha slagit ut, men jag väntar nog tills vi åker till landet till påsk, där hoppas jag att mina sippor på källarbacken har krupit fram. Det är alltid intressant med fågeldramatik på vattnet, det kan gå vilt till, vilket ju dina bilder visar.

Gullvivor tror jag nog inte att jag får se på torpet ännu, det känns för tidigt.

Nu tar jag en kopia innan jag trycker iväg det här.

BeBest sa...

Det är irriterande minst sagt när inläggen bara försvinner så där. För en stund sedan påstod min dator att den inte ens kunde hitta bloggen fast den hittade statistiken för den. Blogspot har uppenbarligen sina nycker!

Jag är själv väldigt nöjd med rödhakarna. Eftersom jag befann mig på skuggsidan om den blev jag tvungen att jobba lite extra för att få fram färgerna ur skuggorna men det gick rätt bra tror jag.

På en villatomt som jag ofta passerar har man satt någon storblommig sippa med finflikiga blad.Den är på väg att slå ut nu. Blomman är blålila till färgen med en stor krans av gula ståndare inuti.

framsnacka sa...

Underbara bilder på den söta lilla rödhaken! jag såg en i förra veckan, men den flydde när jag tog upp kameran, tyvärr.
Jättefin bild på den "nyvakna" kopparödlan också :-)
Sothönor är fina, men väldans revirhävdande verkar det som :-)
Vackert ljus bland granarna.
Allt gott till dej!!!

BeBest sa...

Tack Carina! :-)

Jag hade nog lite extra tur med rödhaken. Först att jag upptäckte de, Sen att den satt med himlen som bakgrund och därtill stannade kvar kvar länge nog. Avståndet var rätt långt men som sagt jag hade tur att det gick att få några foton alls av fågeln.
Kopparödlan var sen en rätt enkel match i jämförelse. Den gillade inte att stack fram kameran ända in på nosen för att få ett makrofoto men backade jag undan en fot gick det bättre.
Sothönor är inte att leka med! Varenda en av dem tror de är Hulken när han är som värst arg!

Skicka en kommentar