Gryning

Gryning

fredag 11 april 2014

Strax efter gryningen


Jag vaknade tidigt men inte i tid för att hinna vara på plats innan solen skulle kravla sig över horisonten. Några direkta planer för dagen hade jag inte men tänkte börja den med en sväng ut med kameran. Väderprognosen berättade om fint väder under större delen av dagen och det skulle kunna passa med en längre promenad för att se ifall forsärlorna kommit. Kosan ställdes mot Bokvarn, där de häckade förra året.

Vägen bort till ärlornas förmodade viste passerar många öppna fält åt bägge hållen. Här och var gick större eller mindre grupper med dovjortar. Det var hindar och deras kalvar eller ungdjur. Då jag kastade en blick bort mot Knutdalshållet såg jag åter flocken med de stora dovhjortarna med breda skovlar. Jag försökte mig på ett par foton på långt håll. Resultatet blev inte så som jag hoppats. 

Vid viltvattnen vid Östra Vingåker har jag tidigare sett svarthakedopping, därför stannade jag till där en stund för att se ifall de kommit. De var där och visade upp sin egen version av ”Let's dance”!


Bilderna togs med sekvensfotografering. Det blir ganska fort många foton även om man som vid det här fallet nöjer sig med 2 exponeringar i sekunden. Roligt att ta för stunden men det är med det som med att snoppa krusbär eller rensa strömming: Det blir ett långvarigt besvär att ta rätt på. 

Vattnet var spegelblankt och solljuset varmt gulfärgat.

Fåglarna simmade fram och tillbaka och deras svallvågor gav liv åt speglingarna.

Svarthakedoppingarna höll sig som regel med ett säkerhetsavstånd på minst 20-30m men ibland gick det att komma dem närmare.

På grund av sekvensfotograferingen började jag misstänka att det minneskort jag hade med mig inte skulle komma att räcka för den promenad jag tänkt mig. Seriebilder har sina fördelar då man fotograferar rörliga motiv eller inte använder stativ men det drar fort iväg med såväl batteri som minneskortets kapacitet. Det som satt i kameran var på 16GB. Hälften var redan använt och något extra hade jag inte med. Forsärlorna fick vänta.

Hjortarna fanns fortfarande kvar vid Knutsdal men var på väg att avsluta frukosten. En hade dock svårt att slita sig från den goda maten. Jag kunde ta mig fram till en trave ensilagebalar och ta skydd och stöd av dem.

Jag tog hemvägen via Hovmanstorp och Backa gård. I skogen mötte jag detta trevliga ekipage. De var vänliga och stannade till då jag frågade ifall jag fick ta en bild och sen fick jag även löfte att visa fotot. 

Så forsärlorna återstår fortfarande att titta efter men jag kände mig nöjd ändå.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Du har då verkligen förgyllt både din och vår morgonstund med dina gyllene fågelbilder! Full av beundran är jag över din förmåga att nosa upp och föreviga allsköns djur och fåglar. Hjorten i soldiset är romantiskt vacker, en sinnebild för lantlig ro.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Det är inte jag som regisserar var djuren ska befinna sig eller utföra. Det sköter deras egna instinkter och vanor om. Min del i det hela är att jag försöker minnas vad och var jag tidigare sett samt när det skedde. Av det försöker jag bygga en kunskap om var möjligheten att finna det jag jag söker finns.

Jag rör mig inom ett begränsat område och försöker hitta sätt att få ut det mesta av det som erbjuds. Ibland tar jag kartan och flygfoton till hjälp för att se var möjligheterna kan tänkas uppstå och hur jag lättast och framförallt tystast kan ta mig dit.

Förra gången jag visade hjortarna vid Knutsdal hade jag lyckats smyga mig fram till en hyggligt bra position. Igår hade det inte gått. Löven på marken var frasiga av nattfrosten och att tassa fram de 200 meter som jag egentligen ville, insåg jag att jag inte skulle klara. Nu fick optiken göra vad den kunde för att krympa avståndet. Det är ångorna från den upptinande frosten i gräset som skapar diset och den lätt drömska stämningen kring hjorten.

Skicka en kommentar