Gryning

Gryning

måndag 19 maj 2014

I ottan


Jag var på gökotta igår morse. Sedan många år tillbaka anordnar Östra Vingåkers hembygdsförening en söndag i maj sin gökotta. Deltagarna samlas vid kyrkan klockan 6 och far sedan till den plats ledaren utsett som passande för årets upplaga.

Jag började min otta en timme tidigare. Ca 200m hemifrån stannade jag en god stund och lyssnade på kornknarren. Fågeln syntes inte men den gömde sig i ett buskage intill en bäckravin kanske 25m från mig. Jag hörde kornknarren redan kvällen innan men då endast helt kort. Nu var den synnerligen ihärdig och röststark och den ackompanjerade samtidigt en näktergal De närmaste villorna har fågeln precis på andra sidan tomtgränsen. Undrar om det knorrades över det högljudda nattliga sjungandet och knarrandet utanför sovrummet.

Vid Genne mötte jag nästa överraskning. Kameran låg innanför västen så jag hann inte få fram och igång den innan mården redan var ute på bron.

Då vi samlats vi kyrkan och fått dagens förutsättningar förklarade, for vi bort till en av kommunens bästa fågelsjöar, Nässjön. Det är en i raden av områdets alla näringsrika sjöar, vilka man sänkt vattenytan i. Nu växer det gott om vass runt de forna stränderna och ut till de fåtaliga vattenspeglar som återstår. Miljön uppskattas av sjöfågel, sångfåglar av alla de slag och storlekar samt rovfåglar. 31 arter räknade ledaren in men han var ändå en aning besviken för det fanns arter som inte fick höra men som ha anlänt nu men troligen fanns på något annat ställe. Jag nämnde aldrig vad jag sett och hört men det var ju vid sidan om så att säga. En art vi alla såg var stenskvättan.

Jag tittade efter mer än bara fåglar. Dels hade vi en flock mycket sociala ungdjur, kvigor och stutar att umgås med. De var väldigt glada över vårt besök. De ville gärna vara med och visa oss allt och kanske få dela på var frukost. Det fanns även en del insekter att se på, den här rovfjärilen i det daggvåta gräset till exempel.

Även idag har jag varit uppe i den dimmiga gryningen och ute på vift med kameran. 

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Oj, det var värst, en mård! Det har jag aldrig sett. Rovfjärilen är så dekorativ med sina tecknade ribbor. Det blev vackert med daggen i gräset.

BeBest sa...

Jag är inte säker på om det var en skogsmård eller stenmård som elegant kom skuttande vid ån. Foton framifrån och från sidan hade kanske kunnat ge besked. Det jag minns är att jag uppfattade att mården tycktes gräddgul under hakan och runt käkarna samt på bringan men att nosen och ansiktet i övrigt var mörkt.Den ljusa teckningens fördelning på huvudet påminde om motsvarande hos jämthunden.

Jag undrar hur många av fågelskådarna som lade märke till fjärilen där den flög intill oss över gräsmattan vi gick på.

Skicka en kommentar