Gryning

Gryning

tisdag 6 maj 2014

Leden gav ledvärk


Jag gick en bit av Krämbolsleden igår. Det har varit mycket av transportsträckor längs vanliga vägar under vintern och våren, därför misstänkte jag att problemen med ansträngda ligament i lederna kunde bottna i upprepade monotona rörelser på jämnt och hårt underlag. Genom att röra mig på ojämnt och mjukt underlag skulle stegen varieras och belastningen fördelas bättre hoppades jag. Jag valde att gå det småknixiga men kortare avsnittet ned till Krämbolstugan. Det är en skön och varierande promenad samtidigt som den låter kroppens alla delar få sig en lätt omgång av rörelseträning. Den här backen gillar jag lite extra.

Där får man vara lite försiktig med hur man går ifall marken är blöt och slipprig men igår var det lugnt och tryggt att bara kliva på uppför och då mötas av en bukett träjon.

Vitsippor brukar kunna ha en lilarosa anstrykning på blombladens baksida men på många äldre blommor tränger den igenom och tar över även på kronbladens framsida.

Igår var vinden med mig och det gick att få foton av liljekonvaljernas klockor utan att blåsten skulle envisas med att ringa i dem.

I Viren utanför Krämbolstugan sticker det upp en sten i vattenytan. Många sjöfåglar brukar vila där. Igår var det fisktärnor som var herre på täppan.

En skäggdopping stirrade uppfordrande mot mig och trodde väl att det skulle skrämma mig.

Det är många kullar på gång hos grågässen vid Krämbol och Lillsjön nu. Här i kurvan kom tre familjer i gåsmarsch ner mot vattnet.

Hur gick det då med ledbanden. Svårt att säga. Det kändes inte så mycket medan jag var ute men då jag kommit hem och satt mig hög det knivar i ljumsken ifall då jag reste mig och försökte ha bråttom att hämta nytt kaffe.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Några blommande liljekonvaljer såg jag inte i helgen på min promenad och knappt hade ormbunksbarnen tittat fram, de låg och tryckte under gamla löv.

Hoppas att ledbanden (senfästena?) fixar sig!

BeBest sa...

Senfästena brukar då och vilja göra sig påminda. Det brukar gå över om jag tar det lite lugnare någon dag och försöker variera belastningen och vilar lite emellanåt. Det är när jag bara går och går längs transportsträckorna utan att göra mig tid till vila eller ser något som får mig att stanna som det kan bli ont ett tag efteråt.

Skicka en kommentar