Gryning

Gryning

torsdag 1 maj 2014

Maj


Majbrasorna har förhoppningsvis brunnit ut nu och kanske har demonstrationstågen också hunnit gå då du läser detta. Innan jag tar ställning till vad som ska bli min dags uppgift tänkte jag först kortfattat berätta om gårdagen och min promenad.

Jag hade storvulna planer på att traska runt halva socknen. Först skulle jag knalla bort till Krämbol, sedan vidare på andra sidan Viren bort mot Glopphälla och där vända mot Östra Vingåker och fortsätta fram till Claestorp för att därifrån söka mig hemåt igen. Ni har förmodligen redan räknat ut att de planerna reviderades under resans gång. Orsaken till denna revision hade att göra med hur vinden påverkade allt jag ville fånga på bild. Blommorna vajade ständigt och jag var ofta tvungen att vänta en stund innan blåsten upphörde för någon sekund medan vinden hämtade andan. 

Vad var det då jag ville fånga på bild? Allt! Häggens nyutslagna blommor, liljekonvaljernas första klockor, gullvivornas blomklasar och allt annat som kunde tänkas visa sig. Att försöka få med detta tog tid och det fanns trots allt gränser för hur länge jag ville vara ute. Häggen gick bra att vänta ut även om den nog var värst utsatt för blåsten.

Jag hittade rosa harsyra inne i skogen och ett foto på den slank också med i förbifarten.

Blåbären stod i blom tvärs över vägen men de hade mera vind på sig, så det var svårt att få till ett skarpt foto av dem.

Jag gick förbi ett ställe där det brukar finnas stora vanliga vita harsyror och de fanns kvar men inte lika fulltaliga som den gången för ett par år sedan då jag upptäckte dem.

Sen var det liljekonvaljerna. Jag lovar att de har börjat blomma men vinden var så förtjust i doften att den hela tiden var där och sniffade. Jag tog många foton men inget visar en fokuserad bild. Vid Viren såg jag ett par drillsnäppor.

Det var vid det laget jag insåg att promenaden hade tagit väldigt lång tid och att det inte ens var en fjärdedel av sträckan som avverkats. Glopphälla och resten av de längre bort liggande platserna ströks från programmet. Jag till och med genade genom skogen och bjöds på vacker fågelsång.

Vid Hovmanstorp fick jag en pratstund med en skogsarbetare. Han var i färd med att plantera ek. Björkbacken där börjar innehålla väl många övermogna träd och dessa ska ersättas. Jag fortsatte vidare och kom på återvägen att passera Duveholmssjön.

Om jag så skulle återvända till nuet och denna månad. Detta foto representerar maj i årets väggkalender.
Så där nu ska jag se om det blir någon ”Maj i by” här i Katrineholm.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Nog är ni lite före oss, varken hägg eller liljekonvalj blommar här och en riktig vinterrepris fick vi i går kväll och natt. Snön tog med sig åtskilliga träd och grenar med i fallet. Hos oss en hägg och en stor lönngren. Av dina bilder idag väljer jag häggkvisten med pärlknopparna, blåbären och den skira grönskan som favoriter.

BeBest sa...

Vårvärmen vi fick efter påsken har verkligen satt fart på växterna. Jag tror att vi riskerar bakslag om vädret återgår till vanligheten igen.
De fruktträd och bärbuskar som blommar nu, och de är många, riskerar att få allt förstört om det kommer ett par riktigt kalla frostnätter. Då fryser även de savfyllda grenarna sönder.
Så skedde till exempel allmänt i Uppland 1990 efter att det under helgen den 11, 12, och 13 maj varit frostnätter med ner mot -5°C . På måndagen efter skrev jag att ekarna såg ut som de besprutats med ogräsmedel och många av dem dog eller fick förstörda grenar och kvistar. Det är de som ligger i täten som drabbas först av mötande faror.

framsnacka sa...

Fina bilder som vanligt! Jag vet hur det är när det blåser och man vill ta bilder, inte så lätt! Häggen älskar jag för doftens skull, den är godare än någon parfym!
Den av dina bilder som jag tyckte allra mest om, är stigen. Den är fin, och jag får lust att gå där :-)
Allt gott till dej!

BeBest sa...

Dessvärre har jag förlorat stora delar av mitt luktsinne. I stort sett hela mitt liv har jag dragits med bihåleinflammationer och snorig näsa. Det har fått till följd att luktsinnet nu slagits ut, så häggens starka och genomträngande doft känner jag inte längre. Det är synd.
Den gamla vägen går rakt igenom dovhjortarnas skog. Tar man det lugnt och rör sig försiktigt, kan man komma den riktigt nära, för de finns på bägge sidor om vägen. Dessvärre är det svårt att fota dem där på grund av alla träd och buskar men som sagt sköter man sig har man goda möjligheter att få se dem.

Skicka en kommentar